Tystnad är skönt. Ingen musik i bakgrunden, ingen TV som står på. Bara ljud av hundar som gnager på råhudsben och katter som knaprar i sig torrfoder. Och ett svagt susande från hårddisken.
Jag njuter så av att bo på en plats där det inte ständigt är en massa påträngande ljud utifrån. Det man hör här ute är ett och annat flygplan på hög höjd och, om man lyssnar noga, ett svagt brummande från motorvägen långt bort.
Vi lever i ett ständigt skval av ljud. Har vi blivit rädda för tystnaden? Är vi rädda för att höra våra egna tankar? Är vi rädda för vad tankarna ska säga oss, eller har vi bara inte tid att ta itu med dem?
Genom fönstret hör jag fåglarna kvittra vid fågelmatarna. Där är pilfinkar, nötväckor, talgoxar och någon blåmes. Det är de ljuden vi borde ställa in våra öron på. Då kanske vi också lär oss lyssna på oss själva....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar