Barockmusik

Igår "gjorde" vi de tre första delarna av Bachs Juloratorium i Lillestrøm. Det gick inte så illa faktiskt. Vi fick till en helt acceptabel tolkning där saker och ting inte föll isär helt. (OK, i ett par körsatser experimenterade vi med polyrytmik....)

Men jag känner ändå att det kunnat bli så mycket mer med ett annat förhållningssätt till själva musikstilen. För mig baseras barockmusik (åtminstone Bach) på lyhördhet och förmågan att fånga upp små nyanser och infall. Och för att lyckas med det så måste man minska ner gesterna och spetsa öronen. Det lyckades vi inte med, men med över 100 sångare så är inte det så lätt.

Och så är det spänsten/rytmiken. Barockmusik måste kunna svänga. Det är en subtil betoning som ska till, en slags parallell till wienervalsens speciella betoning/förskjutning av taktdelarna.
Vi har idag svårt att frigöra oss från romantikens "sound".

Vi får heller inte glömma fraseringen. Barockmusik måste ha en riktning. Den får aldrig bli statisk, då blir den tråkig och mekanisk. Varje fras ska kännas som en båge eller som en gest. Den ska ha en strävan och en riktning. Och den ska ha ett fäste.

Allt detta måste vara kopplat till texten. Om man sjunger/spelar Bachs musik utan att relatera till texten missar man avgörande saker i den rent musikaliska bilden. För Bach illustrerar texten i musiken, kanske mer än de flesta andra tonsättare. På Bachs tid var det här musikaliska formspråket känt, men så är det inte idag. Därför måste vi ägna extra tid åt att verkligen förstå texten, och vad Bach vill att texten ska säga oss.

För att nå fram till en mer "barock" tolkning av Bach så måste man ha tid och möjlighet att experimentera. Tid att tränga lite djupare än att "bara" sjunga rent och i takt. Kanske dela upp sig i mindre grupper och våga "lattja" med musiken under instuderingsprocessen. Ta vissa saker till sina extremer för att sedan skala av dem igen.
Tyvärr hade vi inte riktigt den tiden.

Men efter våra förutsättningar så är jag mycket nöjd!