Jag kan bara inte låta bli att svepas med av Cecilia Bartolis sång.
Det handlar inte bara om hennes halsbrytande teknik som är så virtuos att det är svårt att förstå hur hon bär sig åt.
Det handlar framför allt om hennes fullblodsmusikalitet och förmåga att tolka och nå ut med musiken. Hennes energi, vitalitet, ögonkontakt, innerlighet och uppenbara glädje smittar.
Hennes vokala teknik får en och annan purist att sätt upp varningsskyltar, men jag ser inte det problemet. De puristerna utgår från en mycket snäv uppfattning om hur "rätt" ska se ut och låta. De glömmer att deras tolkning bara har varit giltig i lite drygt hundra år. Innan dess sjöng man helt enkelt annorlunda. Då hade man en teknik som gav en möjlighet till snabbare passager och mer kameleontmässig klang.
Cacilia Bartoli har lyckats plocka upp element från den tiden och sytt ihop det med modern teknik på ett superbt sätt.
Lyssna (och se) bara när hon sjunger arian Agitata da due venti ur operan La Griselda av Vivaldi:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar