Europride 2008 - two reflections

OK, so now Europride 2008 Stockholm has started.
It started already last Friday with an opening "concert" at the open air museum Skansen. (It's the same place where the closing concert was at Europride 1998.)

The place is really bautiful with a splendid view out over Stockholm. It's a well established concert scene since many many decades. "All" famous Swedish singers have been there.
It would have been interesting to see that place really turned gay for one evening, but that didn't happen. Just some flags and balloons in rainbow colours - nothing more.
The concert was nice with some good swedish singers on stage. But it all turned out very provinsial and uninspired. It was the kind od opening concert that you would expect in any small town running there first "gay pride".
The opening speakers didn't manage to draw any real attention. I'm not blaming them, they did as well as one can expect. But nothing was done to focus on them or give them "extra spotlight".

During the weekend there was the gay film festival. We didn't see anything of that.

On Monday they opened the "Pride House" in the middle of Stockholm. We went there since we expected that they had learned from previous years "failures". But - even though they this year had access to Kulturhuset with a lot of space they didn't manage to create an including atmosphere. It was the same thing as previous years - closed doors, minimal information, excluding atmosphere. We got a feeling that they had chosen to hide the whole thing from people, unless you were very "inside".

We also tried to get a feeling of in what way Europride had put its colours on Stockholm. All buses has rainbow flags, there were rainbow flags along some of the bridges and in front of the royal palace. But we didn't get the feeling that "Stockholm goes gay".
Maybe we had expected too much? It's only a few years ago when "Stockholm Pride" was a very small activity for just a few people.

Pride Park is opening tomorrow and we hope that it will add some points to Europride 2008.

Semester!

Jupps, nu har min semester börjat. OK, rent tekniskt börjar den inte förrän på måndag. Men - idag har semesterkänsla absolut infunnit sig.
Vi gick inte upp allt för tidigt. Åt frukost ute. Har tillbringat hela dagen ute med kaffe och kalla drycker. Solen har gassat från en klarblå himmel och temperaturen har legat kring 30 grader.
Lite senare ikväll ska vi grilla kycklingklubbor.

Detta är total absolut fullkomlig njutning!

Nu har jag tre lediga veckor framför mig. Första veckan är det Europride här i Stockholm och vi ska nog försöka få med oss en hel del av det.
Sedan har jag funderingar på en del dagsturer i Stockholm med omnejd, bl a till Gripsholm. Och någon baddag ute i skärgården.
En och annan blogg lär det bli.

Jussi Björling - rösten

Sitter på terrassen och lyssnar på P2:s utsändning av en föreställning av Verdis Rigoletto på Stockholmsoperan i januari 1957.

Förutom Jussi som Hertigen medverkar: Gilda - Eva Prytz, Maddalena - Kerstin Meyer, Giovanna - Barbro Ericson, Rigoletto - Erik Sundquist, Sparafucile - Sven-Erik Jacobson, Kungliga Operans kör och Kungliga Hovkapellet, dirigent - Kurt Bendix.

Hertigen var en av Jussis paradroller. Men i den här inspelningen är det en del som inte riktigt är på plats. Nog finns röstens bärighet och lyskraft där, det märks inte minst i "Ella mi fu rapita" som är absolut magnifik. Men i första aktens duett med Gilda så funkar det inte. Intrycket är att han inte är närvarande i samspelet. En detalj i sammanhanget är att han avstår från höjdtonen i slutet av duetten. Nu kanske inte Eva Prytz var den starkaste av Gildor som Jussi sjungit med, men ändå...?

Men i den tredje aktens glansnummer "La donne e mobile" är han helt WOW! Han agerar fullt ut med rösten och utnyttjar varje nyans maximalt. Och han fortsätter i samma magnifika stil, först tillsammans med Maddalena och sedan i den stora kvartetten. Hans inledning till kvartetten är i mina öron helt oöverträffad! Hans subtila dragningar i rytmen är så genuint rätt! Hans röst rör sig med ett kattdjurs mjuka smidighet och styrka.

(Förresten - är inte Kerstin Meyer än av våra allra största sångerskor?)

Jussis röst är en av de mest magiska som hörts. Bärigheten genom hela registret, glansen på höjden, renheten i ansatsen, lättheten och slaggfriheten. Någon gång kanske jag önskar att han kunde ha gett lite avkall på skönklangen för det dramatiska uttrycket, men jag kan ändå fullt ut respektera hans val.

I några av de mest inspirerade ögonblicken ligger hela hans själ och hjärta i rösten.

Trots all sin italienska och franska repertoar är han kanske en av våra "svenskaste" röster.

Jag skriver "är" för hans röst är i allra högsta grad levande.

Sommar - ett banalt blogginlägg

Finns det något mer banalt och uttjatat än skandinavers lysriska skildringar av sommarens njutningar? Vi läser dem överallt - i litteratur, i bloggar, i tidningar.
Men jag kan inte avhålla mig från att leverera mitt bidrag.


Sommar - allt är så mycket enklare.
Vaknar och drar på sig ett par kortbyxor och en t-shirt.
Tar ut hundarna i trädgården på första lilla luftningen innan frukost. Känner gräset under fötterna och njuter av hur hundarna nyfiket utforskar varje vrå av trädgården.
Går in och gör i ordning frukost som man äter ute på terrassen. Sitter kvar med en kopp kaffe och fördjupar sig i dagstidningen.
Putsar fönstren på skuggsidan av huset och lyssnar på countrymusik genom ett fönster som står på glänt. Tittar igenom rabatter, blomlådoor och krukor, plockar bort några vissna blommor och ordnar ett bättre stöd till luktärtorna.

Dagarna är långa och varma. Färgerna är intensiva i solljuset. Känner en lätt vind mot kroppen.
Underbara sommar!