Förutom Jussi som Hertigen medverkar: Gilda - Eva Prytz, Maddalena - Kerstin Meyer, Giovanna - Barbro Ericson, Rigoletto - Erik Sundquist, Sparafucile - Sven-Erik Jacobson, Kungliga Operans kör och Kungliga Hovkapellet, dirigent - Kurt Bendix.
Hertigen var en av Jussis paradroller. Men i den här inspelningen är det en del som inte riktigt är på plats. Nog finns röstens bärighet och lyskraft där, det märks inte minst i "Ella mi fu rapita" som är absolut magnifik. Men i första aktens duett med Gilda så funkar det inte. Intrycket är att han inte är närvarande i samspelet. En detalj i sammanhanget är att han avstår från höjdtonen i slutet av duetten. Nu kanske inte Eva Prytz var den starkaste av Gildor som Jussi sjungit med, men ändå...?
Men i den tredje aktens glansnummer "La donne e mobile" är han helt WOW! Han agerar fullt ut med rösten och utnyttjar varje nyans maximalt. Och han fortsätter i samma magnifika stil, först tillsammans med Maddalena och sedan i den stora kvartetten. Hans inledning till kvartetten är i mina öron helt oöverträffad! Hans subtila dragningar i rytmen är så genuint rätt! Hans röst rör sig med ett kattdjurs mjuka smidighet och styrka.
(Förresten - är inte Kerstin Meyer än av våra allra största sångerskor?)
Jussis röst är en av de mest magiska som hörts. Bärigheten genom hela registret, glansen på höjden, renheten i ansatsen, lättheten och slaggfriheten. Någon gång kanske jag önskar att han kunde ha gett lite avkall på skönklangen för det dramatiska uttrycket, men jag kan ändå fullt ut respektera hans val.
I några av de mest inspirerade ögonblicken ligger hela hans själ och hjärta i rösten.
Trots all sin italienska och franska repertoar är han kanske en av våra "svenskaste" röster.
Jag skriver "är" för hans röst är i allra högsta grad levande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar