Igår kväll var det en magisk kväll.
Vid midnatt skulle jag släcka utelamporna och gå och lägga mig, men jag blev sittande i en stol ute på terrassen en lång stund. Himlen var alldeles svart med tusentals svagt glimmande stjärnor. Det var som om alla tankar fokuserades just där och då. En slags total närvaro i stunden. För en stund fanns varken igår eller imorgon - det var bara ett nu.
Det blev kallt efter en stund, men jag kunde inte förmå mig att gå in. Jag ville bara sitta där och se vilken väg tankarna tog. Det var inte vardagens snabbt förbiflygande infall, utan en långsam dyning av tankar som var i takt med allt omkring mig. Otroligt skönt.
Men till slut frös jag om fötterna så jag vinkade till ett flygplan som passerade förbi på relativt låg höjd - och gick in och lade mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar