Tyvärr så skrapar han bara på ytan och nöjer sig med att allmänt klaga över (andras) brist på vänlighet och hyfs.
Jag kanske inte kommer så mycket längre, men jag ska försöka ge några fler reflektioner på temat.
För mig handlar det om den syn som blir alltmer utbredd och vedertagen, nämligen att allt handlar om "I, me and myself", helt enkelt en egocentrering som i princip gjorts till norm.
Vi ser det i att allt fler ropar om kränkningar och ställer krav på absolut rättvisa/jämlikhet till sista millimetern. (Det handlar ofta inom om rättvisa/jämlikhet, utan brist på självinsikt.)
Vi ser det i att allt fler inte frågar vad de kan bidra med, utan vad jobb, samhälle etc kan göra för dem.
Vi ser det i ökade krav på detaljregleringar och lagstiftningar eftersom allt fler tar sig friheter på andras bekostnad, något som inte förekom i samma utsträckning tidigare.
En del av problemet beror på räkmackegenerationen som fått det mesta serverat som barn/unga och som tror att det kan fungera likadant i vuxenlivet.
En del av problemet beror på att vi fått för oss att allt alltid kan och ska vara perfekt för alla: man ska aldrig behöva vara sjuk (inte ens förkyld), man ska aldrig behöva ha det jobbigt, man ska aldrig behöva ha ett tråkigt jobb, man ska aldrig behöva spara på pengarna etc.
För att komma till rätta krävs genomgripande förändringar av skolsystemet. Det krävs en annan syn på statens uppgift i förhållande till medborgarna.
Vi måste våga låta barn trilla och slå sig på lekplatsen - både i direkt och i överförd betydelse.
Vi måste också inse att utveckling och förbättring aldrig kan skapas av individen på egen hand. Enda vägen till att få det bättre är att samverka med andra, att bidra till något större. Det är inte så att vi kan kräva att andra ska samverka med oss på våra villkor, utan vi får faktiskt bjuda till lite själva.
Men kanske viktigast - vi måste se varandra. Idag springer vi omkring med en massa speglar omkring oss. (Inte konstigt att vi inte vet vart vi är på väg.) Till och med de människor vi möter ser vi enbart som speglar som vi ska kunna reflektera oss i.
Jag hävdar att den största fattigdomen i Sverige är att människor inte är sedda och inte är behövda. Och det är på en väldigt grundläggande nivå något var och en av oss kan förändra med början - NU.
Säg ett trevligt hej till busschauffören, möt blicken på spärrvakten i tunnelbanan och bjud på ett leende, säg ett vänligt "ursäkta mig" när du behöver komma förbi på trottoaren. Detta är saker som inte kostar dig någonting. Det har dessutom en positiv bieffekt - istället för att vänja dina celler vid irritation så ställer du in dem i positivt läge. Det är bevisat att det faktiskt hjälper dig till bättre hälsa. Och tänk så mycket trevligare det blir!
Det är ju fullständigt obegripligt att SvD låter en person med så ohyfsat beteende som P J Anders Linder skriva i tidningen. Att på detta flagranta sätt stava fel på USA-korrespondenten Beatrice Janzons namn gör man bara inte, SvD borde verkligen skämmas. Är det kanske så att dagens skribenter alltför mycket glider fram på en räkmacka, så att de inte längre respekterar andra personer? Jag tycker att det här beteendet att inte stava andra personers namn korrekt blir allt mera utbrett. Den enda lösningen på sådana här grava fel är att tidningsledningen bara direkt plockar bort sådana här skribenter omedelbart.
SvaraRaderaO ironi.....
SvaraRaderaPå SvD får man kritisera etniska grupper som svenskar och japaner. Fast jag censureras när jag talar om att min 82-åriga mor flera gånger knuffats av unga muslimska män på trottoaren, därför att de inte viker en tum för en kvinna, i synnerhet en icke-muslimsk sådan. Varför är SvD så rädda för dem, men inte för att kritisera etniska svenskar eller japaner? Fast allt ordnas kanske bara min gamla mor säger "hej" och ber om ursäkt för att hon vill gå på trottoaren, då ändras deras kvinnosyn?
SvaraRaderaKaibigan,
SvaraRaderaMitt inlägg har inget med etnicitet att göra så jag förstår inte varför du gör detta till en del i det muslimhat som sprids av en liten (men högljudd) minoritet i Sverige?
Men istället för att radera din kommentar ska jag kommentera den:
1. Att din mor knuffats av unga män på trottoaren är inte kopplat till etnicitet. Vi kan se samma betende bland unga män (i gäng) rent generellt. Det är en del av det jag skriver om, nämligen att människor inte "ser" andra.
(När ett gäng "svenska" mammor med barnvagnar spärrar alla möjligheter att komma fram på caféer och trottoarer så är det väl knappast någon som startar liknande hatkampanjer mot svenskar generellt?)
2. Att de ständiga påhoppen på muslimer via insändarsidor och kommentarsfält plockas bort av t ex SvD beror på att det handlar om en hatisk förföljelse av en minoritet som oftast har väldigt lite med fakta att göra. Det är samma typ av förföljelse som man kunde se mot judar i 30-talets Tyskland.