Nötknäppare utan kraft

Vi valde att avsluta året med en matinéföreställning av Tjajkovskijs balett Nötknäpparen på Stockholmsoperan den 30 december.
En riktig julklassiker, speciellt i den version av Pär Isberg som nu spelas i Stockholm. Den baseras delvis på Elsa Beskows berättelser om Petter och Lotta, med Tanterna och Farbror Blå. Riktigt förankrad i svensk sagovärld och gammaldags jul.

Men tyvärr så håller inte föreställningen...

Scenografin är effektiv, berättelsen är pittoreskt vacker och det finns några humoristiska inslag som tas väl tillvara. Men det dansas och musiceras utan glöd och energi.
Av dansarna är det bara Jens Rosén (Petter) och Oscar Salomonsson (Kolaren) som riktigt når ut.
Jens Rosén har en naturlighet och en lekfullhet som känns helt rätt. Oscar Salomonsson har en elegans med långa fina linjer i sina rörelser.
Några av bifigurerna imponerar också som gäster, snögubbar, pepparkakor mm.

Tyvärr lyfter inte Desislava Stoeva i Snödrottningens vackra roll. Även om fotarbetet fungrar så verkar inte överkroppen vara inkopplad.
Andrea Kramasova som Lotta gör ingenting av sin roll som ändå borde kunna ta plats.

Den största svagheten ligger dock i dirigenten David Björkmans och Hovkapellets insats. Oinspirerat och oprecist. Och spelar man Tjajkovskij på rutin så händer ingenting. Och händer det ingenting i musiken så fungerar inte en balett.