Andrea Chenier - en ny bekantskap

Jag var på Stockholmoperan igår och stiftade en helt ny bekantskap - operan Andrea Chenier av Giordano. Jag har faktiskt aldrig vare sig hört eller sett den här operan förut.

Efter att ha sett den förstår jag varför den inte spelas så ofta. Även om historien bjuder på en del intressanta scener så är dramatiken övervägande platt och musiken känns mest som yta.

Dirigenten Pier Giorgio Morandi visade sig återigen vara en superb uttolkare av italiensk musik. Han laddade musiken med allt som kunde önskas av kraft, känsla och precision. Inte alls hans eller Hovkapellets fel att  musiken inte höll.

Lars Cleveman sjöng titelrollen. Han är tyvärr den ende tenoren på Stockholmsoperan som kan tilldelas verismoroller. Ändå saknar han alldeles för mycket. Hans låga register bär inte, hans svaga nyanser har ingen klang, hans översta höjd är skrikig. Men får han ta i för fullt i ett bekvämt övre register så imponerar han genom sin rena kraft. Men det räcker inte för en sådan här roll, även om många i publiken uppskattade honom.
Angela Rotondo som Madeleine var enbart skrikig. Och hennes trovärdighet i spelet var mycket nära noll.
Övriga sångare lyckades tyvärr inte heller de. Alldeles för mycket "talsång" utan linjer och flöde. Detta är faktiskt inte Wagner.

Men det fanns ett undantag - och ett lysande sådant. Ola Eliasson var storartad som Gérard! Efter en något blek första akt så lade han publiken totalt för sina fötter i andra akten genom en vokal och dramatisk lysande prestation. Det är den enda intressanta rollen i operan eftersom det är den enda som genomgår någon form av förändring, och Eliasson gav verkligen allt i den. Han bjöd på både magnifik sång och lysande teater.

Jag måste också nämna scenografin av Hartmut Schörghofer. Den gyllene ramen som inramade scenen användes på ett fascinerande sätt i alla akterna. Det var inte bara en "kul grej", utan något som verkligen tillförde något i själva dramat. Den användes dessutom som rumsavskiljare, trappa mm.


Kanske det bästa med kvällen var middagen med goda vänner på Pong innan föreställningen då jag upptäckte dumplings...