Och jag som trodde att jag inte gillade modern balett...

Så har jag varit på Kungliga Operan i Stockholm igen för att se balett - modern balett till och med.
Det var faktiskt mitt förra operabesök då jag såg baletten Messias som gav mersmak. (Läs min recension här på bloggen.) Jag har ju alltid trott att jag inte tycker om modern balett, men så upptäckte jag att jag faktiskt gillar det!

Den här gången såg jag två baletter - Altro Canto och SYNC.

Altro Canto är skapad av Jean-Christophe Maillot till 1600-talsmusik av Monteverdi, Barini och Kapsberger.
Det är en abstrakt balett som har både en sakral känsla och en lekfullhet i rörelserna. Musiken avspeglas i dansarnas rörelser med vad som ibland känns som om det lekts fram men sedan förts in i en fast struktur. Det är gripande vackert på ett sätt som inte behöver förstås, utan bara upplevas. Dansarna har en enorm närvaro i varje sekund.

SYNC är skapad av Nils Christe till modern musik av Ludovico Einaudi. Här är det kraftfullt, utagerande, kontrastrikt och nästan lite poserande av och till. Men det är hela tiden medryckande och "breathtaking".
Utan att kunna baletteknik så fick jag en stark känsla av total teknisk behärskning av varje dansare.
Den invändning jag har mot baletten är att den ibland blir lite för poserande, koreografen har förälskat sig i en viss rörelse eller pose utan att kritiskt granska dess reslation till helheten. Och delar av baletten fungerar som en "nummerrevy" där sammanhanget går förlorat.

Men låt mig säga så här - när de här baletterna kommer tillbaka på Operan så tänker jag se dem igen. Så bra var de!
Den föreställning jag såg (25/3) var den sista i den här omgången, men man har beslutat att ta upp den igen pga publiktrycket.

Ett litet smakprov: Altro Canto och SYNC