Bilder som berör

För ett par månader sedan såg jag en affisch om en fotoutställning på ett galleri på Lidingö. Av någon anledning så blev jag nyfiken. Ett par veckor senare var jag där med en kompis. Vi blev båda mycket fascinerade av bilderna.
Fotografen var Richard von Hofsten och utställningen var "I John Bauers sagoskogar". Han drar in betraktaren i en värld mitt emellan fantasi och verklighet. Han skildrar det vi anar i ögonvrån, men som visar sig vara ett träd när vi vänder blicken mot det. Eller? Bilderna är drömska och trolska. ånga av bilderna åtföljs av fotografens egna texter som ger andra ingångar i bildernas värld.

Idag var jag och såg några av hans bilder från hans förra stora utställning "I Linnés fotspår" som bl a representerade Sverige vid Världsutställningen 2013. Den visas på Gullvivan på Lidingö från och med idag och några veckor framåt.
Det är helt fantastiska bilder som existerar i par - en växt och en scen med en människa. De tvådimensionella växtbilderna avbildar hela växten och blir en slags dörr in i de mänskliga bilderna som alla har ett fascinerande djup i sig. Man dras in i en värld mitt emellan dröm och verklighet i bilderna. Bilderna är som spillror av drömmar. De rymmer längtan, sorg, trots, resignation, trötthet, förvirring. Bilderna är extremt suggestiva. Hos mig väcker de berättelser.

Besök Gullvivan på Södra Kungsvägen 62 på Lidingö.
Och besök Richard von Hofsten foto.

Tankar om att tänka

Det är bra att tänka. Det är klokt att dra lärdom av det som har hänt. Det underlättar om man försöker förstå det som händer. Det är viktigt att planera för framtiden.
Det handlar om en ström av erfarenhet, förståelse och konsekvens. Iaktta skeenden, inse samband, dra slutsatse. Att tänka - helt enkelt.

Och samtidigt så kan tänkande få ordentligt negativa följder.
När du låter tidigare negativa upplevelser få skymma verkligheten.
När du tror att du bygger ditt tänkande på fakta fast det bara är gissningar och spekulationer.
När du drar helt fel slutsatser eftersom du inte riktigt gått igenom dina resonemang.
Då hamnar du lätt i negativa, destruktiva eller orealistiska situationer.

Tänk efter hur du tänker.
Du är jag.

Går jag för fort?

Den sista tiden har varit en tid av insikter. Jag har mött människor och hamnat i situationer som fått mig att se mig själv ur en annan vinkel. Det har varit spännande, lärorikt och tämligen omtumlande. Jag är glad för de här möjligheterna.

En av de mer banala insikterna har varit min fart när jag går. Jag tar mig fram med stora steg längs raka linjer. Jag småstrosar sällan. Oftast finns det en slags målmedvetenhet i mitt sätt att gå, även när jag egentligen inte har bråttom.
Detta gör att jag, oftare än vad jag egentligen önskar, blir irriterad på människor som går långsamt och/eller som inte lämnar plats där jag ska fram.
Men vad vet jag om deras liv? Kanske de går långsamt för att koppla av och uppleva världen? Kanske de går långsamt i egna tankar av sorg, oro, förtvivlan? Vem är jag att döma?
Min insikt är att jag kanske borde sakta ner och inse att jag inte är ensam på jorden. Att jag borde se de människor som omger mig på ett annat sätt. Kanske jag då kan se även mig själv mer rättvisande?

Jag är tacksam för att en person den här helgen gav mig den insikten. Att stanna upp och se varandra i det viktiga samtalet.
Tack!