fredag, augusti 23, 2019

Askanäs - andra sommaren

Så var de tillbaka - Andreas Lavotha och Christopher Hästbacka med sin
sommarmusikfestival - Askanäs kammarmusikfestival. Detta är nu andra året, och det känns som om att det här kommer att fortsätta. Årets festival har fått en breddning, utan att ge avkall på de grundläggande tankarna.

Årets första kväll hade fått namnet " En afton i Toscana", och nog blev det speglingar av Italien.
Kvällen inleddes med att tenoren Tobias Westman sjöng en lång rad sånger och arior ur den skattkammare som varje tenor med minsta italiensk ambition har tillgång till. Det blev allt från Mattinata via Il mio tesoro (ur Mozarts Don Giovanni) till E lucevan le stelle (ur Puccinis Tosca). Kvällens orkester utgjordes av pianisten Christopher Hästbacka.
Tobias valde genomgående extroverta och dramatiska tolkningar. Det är uppenbart att det här är en sångare som trivs på operascenen. Det finns ett bett och en kraft i rösten som han vet att använda. Han lyfter fram texten, någon gång på bekostnad av det vokala flödet, men det ökar bara den dramatiska närvaron. Det var extra tydligt i Rossinis La Danza som verkligen blev en härligt galen fest istället för enbart ett uppvisningsstycke för en tenor.
Christophers otacksamma arbete som operaorkester skötte han med stil. Allra bäst blev det i ariorna av Puccini där röst i piano fann ett samspel som tillät en frihet i deklamationen.

Efter paus fick vi höra musik som sällan spelas - Tjajkovskijs stråksextett Souvenir de Florence opus 70. Musikerna var Charlotta Grahn Wetter (violin), Filip Gloria (violin), Louisa Tatlow (viola), Patrik Swedrup (viola), Andreas Lavotha (cello) och Elemér Lavotha (cello).
Det här är inte Pjotr Iljitjs mest inspirerade stycke, men det har utan tvekan sin charm. Här finns melodik och inspiration från såväl Italien som Ryssland.
Musikerna fann rätt balans mellan innerlig romantik och rytmisk pregnans.
Jag borde inte lyfta fram några speciellt, men jag kan inte låta bli. Det Louisa åstadkommer med sin viola är inte mindre än magiskt. Hennes ton är varm och rund med en tydlig pregnans. När hon tar ledningen med sin viola ökar skimret lite extra.
Filip ska ha en stor eloge för ett inhopp med kort varsel. Han förvaltade den uppgiften mycket väl.
Andreas har jag aldrig hört spela så bra som ikväll. Han har hittat en ny tydlighet i sitt spel som imponerar.

Nu ser jag fram emot söndagens konsert!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar