En intressant (men något rörig?) debattartikel i DN idag: http://www.dn.se/debatt/ar-vi-beredda-att-alska-juden-och-muslimen-1.1141804.
Men artikelns kärna ställer jag mig helt och hållet bakom. Det finns en "dold" diskriminering i Sverige baserat på etnicitet och religion. Och den vågar knappt någon politiker utmana.
Den ena faktorn är vår ständiga rädsla för de som inte är helt som "normen". Den har alltid funnits där, vi har alltid sökt grupper att skuldbelägga och rikta vårt hat mot. Det har varit (och är) färgade, zigenare, judar, muslimer etc. Men det handlar även om ensamstående mödrar, alkoholister, homosexuella etc. Och faktiskt är det samma mekanismer bakom när vi ser ogillande eller misstänksamt på de som har högljudda och glada grillfester ute i vårt bostadsområde, de som har en smutsig bil parkerad bredvid vår etc.
Så fort vi legitimerar (öppet eller i tysthet) en brännmärkning, nedvärdering eller diskriminering av andra människor så tar vi ett steg längre på en farlig väg. Nästa gång kan det nämligen vara vi själva som blir föremål för samma behandling. Vi får ett samhälle där det blir allt snävare för vad som är tillåtet. Och vi skapar konflikter som hotar vår egen framtid.
Den enda vägen är att ha en öppen och tillåtande inställning så länge det inte hotar eller begränsar någon annan människas frihet.
Den andra faktorn handlar om att religiös tro alltmer kommit att betraktas som något olämpligt, speciellt om det tar sig synliga uttryck. Så länge religionen hålls dold eller består i symboler/ritualer som sekulariserats (och gjorts "ofarliga") så är det ok, men folk blir rädda så snart religion blir på "allvar".
Egentligen är det en variant inom ramen för den första faktorn, men den är intressant nog att fundera över separat. Många av de som är högljudda motståndare till muslimer gör det med ett argument att det hotar vår kristna tradition. Men de bryr sig egentligen noll om det verkligt kristna budskapet. Deras argument är totalt ihåligt.
Så egentligen handlar det inte om att älska muslimen eller juden, det handlar om att acceptera och se varandra som människor i ett betydligt bredare perspektiv än så.
Det finns inget som heter islamofobi. I så fall borde dessa s.k. företrädare ondgöra sig över den öppna Kristofobi som har sverige i sitt järngrepp-. Varför ska det vara fel att kritisera islam och muslimer? Är islam och muslimer undantagna från kritik? Dessutom fungerar inte "rasist-kortet": islam och muslimer är inte en ras, etnisk folkgrupp eller en nation.
SvaraRaderaRealisten:
SvaraRaderaIslamofobi finns - vi ser dagligen prov på det på diverse bloggar och kommentarsfält.
Som jag skriver i mitt inlägg så finns det en allmän religionsrädsla i Sverige.
Kritik mot islam är helt ok om den är seriös och relevant. Den sortens ren förföljelse som vi ser prov på från en liten minoritet av Sveriges befolkning är rent hatisk.
Vem har tagit fram "rasist-kortet"?
Religionsfrihet innebär inte bara religioners lika värde utan även att man får kritisera reiligioner och folks val att bli religiösa.
SvaraRaderaDet artikeln, du och många andra missat är att det är det västerländksa sekulariserade samhället som är det mest toleranata, inte religiösa samhällen. Gör man för många eftergifter till de mer högljutt religiösa så försvinner den toleransen.
Artikeln ger ju ett bra exempel där en man som valt en religion som kräver att han betraktar det som orent att skaka hand med en kvinna fått skadestånd. Nästa steg är att föbjuda folk att skaka hand med kvinnor.
Gester från gäster,
SvaraRaderaJag håller inte med dig om din syn på att det just är sekulariseringen som gör samhällen till toleranta. Eller vad säger du om stalinismens Sovjetunionen? Eller nazismens Tyskland? Eller kommunismens Kuba? Eller varför inte Kina?
Det som gör ett samhälle till tolerant är demokrati, öppenhet, respekt och acceptans.
Det handlar inte om att tillåta religiös extremism. Som jag skrev så går gränsen där det begränsar andra människors frihet och rättigheter.
Det handlar heller inte (som du påstår) om att religionen ska styra ett lands lagstiftning. Dock ska lagstiftningen ge människor möjlighet att fritt välja och utöva sin religion - så länge det inte inkräktar på andra människors frihet och rättigheter.
Du är nog den första jag läst som förknippar uttrycket "Västerländska sekulariserade samhället" med nazister och Stalin.
SvaraRaderaSer du inte skillnad på hur ett samhälle ser ut och vilka floksler dess ledare slänger sig med?
Gester från Gäster,
SvaraRaderaJag gav relevanta exempel på att det inte är religionen som är det problemet vad gäller intolerans.
Att sedan en del maktmänniskor "stulit" religionen för sina syften är en annan sak. Men i fallen Stalin, Mao, Hitler m fl så ser vi att det inte ens är nödvändigt med religion för att skapa ett intolerant samhälle.
"Det handlar inte om att tillåta religiös extremism."
SvaraRaderaJo, PEA, jag tycker det är just det det handlar om. Annars: vem är det som bedömer vad som är extremt? Poängen med ett öppet samhälle är att vi i möjligaste mån inte skall behöva sitta och (be)döma andras livsval.
Det skall vara tillåtet att vara knasig, och ägna sig åt saker som andra finner motbjudande eller obegripligt. Man skall få tala för arbetarklassens diktatur och väpnad revolution utan att behandlas som Leander. Man skall få propagera för sharia-lagar utan att kastas ut ur landet. Man skall få vara Plymouth-broder.
Och varför skall vi tillåta sådana konstigheter? Jo, därför att ingen är normal i alla avseenden. Även du och jag är antagligen extrema på något vis.
Några exempel:
Jag tycker om att köra motorcykel. Detta har på allvar försökt förbjudas, eftersom det ju bara är galna fartkåta 18-åringar som använder mc för att köra ihjäl sig.
Jag tycker om stark cider. Det var förbjudet i min ungdom.
Jag försöker ibland ur bibeln utläsa hur jag bör leva mitt liv. Det är ju rena fundamentalismen!
Jag går hellre runt i invandraraffärskvarteren i Malmö, köper konstig mat och pratar med folk vars språk jag knappt förstår, än längtar mig hem till min ungdoms industristad där det fanns en kinesrestaurang. Och såna kvarter lär det finnas de som vill förbjuda (eller iallafall förflytta till sydligare nejder).
Så, om var och en i Sverige får förbjuda något vi tycker är extremt, så finns snart inget kvar som är tillåtet.
Däremot får man inte offra jungfrur, karva i barnens könsorgan, tukta sin hustru med basebollträ, osv. Nån j-a ordning får det vara i ett land...
Hans,
SvaraRaderaLäs igen: "Det handlar inte om att tillåta religiös extremism. Som jag skrev så går gränsen där det begränsar andra människors frihet och rättigheter. "
En extremism som handlar om att begränsa andra människors frihet och rättigheter ska INTE tillåtas. Självklart kan du få uttrycka sådana tankar, men de ska inte ges utrymme i praktisk handling.
Anfäkta och anamma. Nästa gång skall jag läsa lite noggrannare innan jag skriver en massa.
SvaraRadera