Idel Lidholm eller 3 x nästan 100 som blir 100

Berwaldhallen (Stockholm) 2022-01-20

Sveriges Radios Symfoniorkester
Dirigent: Herbert Blomstedt
Solist: Johan Ullén, piano

Lidholm: Toccata e Canto

Lidholm: Ritornell

Lidholm: Poesis

Lidholm: Kontaktion (hymn för orkester)

Förra året fyllde kvällens tonsättare 100 år. Och kvällens dirigent var 94 år. Yngst var orkestern med sina 57 år på nacken. (Möjligen skulle man med lite god vilja sträcka sig till att säga att den placerar sig i mitten om man går tillbaka till dess förlaga från 1925.)

Så man skulle kunna kalla kvällens konsert för "nästan hundra", även om framförandet var helt hundra. 

På många sätt kom det att bli en alldeles speciell kväll - en exposé över nästan 100 år som förenade tonsättare, dirigent och orkester med sin publik. Känslan i Berwaldhallen var att ta på - så intensivt och tätt blev mötet.

Toccata och Canto från 1944 är ett lekfullt och ömsint verk av en ung tonsättare som fortfarande försöker hitta sin form. Det är imponerande med vilken ekonomi han hanterar materialet och hur han går in i en konversation med bestämda musikaliska argument. Det finns drag av en svensk vemodig sommarkväll, men utan att bli jolmigt. Den kontrasterande mellandelen bryter av innan vi är åter i skirheten.

Ritornell från 1955 är något helt annat. Här utforskar Lidholm tolvtonstekniken, men såklart på sitt alldeles egna sätt. Klangpunkterna förenas ibland i block som skapar en strukturell överbyggnad. Allt i total balans.

Poesis från 1963 uruppfördes 1964 av kvällens dirigent - här känns historiens vingslag. En pianokonsert - men ändå inte. Från de inledande impulserna från sandpapper nr 5 går vi igenom ett stycke som egentligen inte har en enda melodi i traditionell mening. Kan man tala om "variationer på en rytm"? Ett verk som griper tag i lyssnaren.

Kontakion från 1978 är en klagosång som skapar fantastiska klanger i kombinationen av instrument. Ett alltigenom genialiskt och djupt berörande verk. Ödesmättande.  

Vad ska jag säga om framförandet? Om övriga (tonsättare, dirigent och orkester) nästan är hundra så var framförandet helt hundra. Varje musiker gav sitt bästa. Allt smälte samman till en nästan mytisk enhet som var värdig denna historiska konsert.

Detta var en konsert som kommer att gå till historien!