Det är bra att tänka. Det är klokt att dra lärdom av det som har hänt. Det underlättar om man försöker förstå det som händer. Det är viktigt att planera för framtiden.
Det handlar om en ström av erfarenhet, förståelse och konsekvens. Iaktta skeenden, inse samband, dra slutsatse. Att tänka - helt enkelt.
Och samtidigt så kan tänkande få ordentligt negativa följder.
När du låter tidigare negativa upplevelser få skymma verkligheten.
När du tror att du bygger ditt tänkande på fakta fast det bara är gissningar och spekulationer.
När du drar helt fel slutsatser eftersom du inte riktigt gått igenom dina resonemang.
Då hamnar du lätt i negativa, destruktiva eller orealistiska situationer.
Tänk efter hur du tänker.
Du är jag.
Visar inlägg med etikett Livet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Livet. Visa alla inlägg
tisdag, april 21, 2015
måndag, april 20, 2015
Går jag för fort?
Den sista tiden har varit en tid av insikter. Jag har mött människor och hamnat i situationer som fått mig att se mig själv ur en annan vinkel. Det har varit spännande, lärorikt och tämligen omtumlande. Jag är glad för de här möjligheterna.
En av de mer banala insikterna har varit min fart när jag går. Jag tar mig fram med stora steg längs raka linjer. Jag småstrosar sällan. Oftast finns det en slags målmedvetenhet i mitt sätt att gå, även när jag egentligen inte har bråttom.
Detta gör att jag, oftare än vad jag egentligen önskar, blir irriterad på människor som går långsamt och/eller som inte lämnar plats där jag ska fram.
Men vad vet jag om deras liv? Kanske de går långsamt för att koppla av och uppleva världen? Kanske de går långsamt i egna tankar av sorg, oro, förtvivlan? Vem är jag att döma?
Min insikt är att jag kanske borde sakta ner och inse att jag inte är ensam på jorden. Att jag borde se de människor som omger mig på ett annat sätt. Kanske jag då kan se även mig själv mer rättvisande?
Jag är tacksam för att en person den här helgen gav mig den insikten. Att stanna upp och se varandra i det viktiga samtalet.
Tack!
En av de mer banala insikterna har varit min fart när jag går. Jag tar mig fram med stora steg längs raka linjer. Jag småstrosar sällan. Oftast finns det en slags målmedvetenhet i mitt sätt att gå, även när jag egentligen inte har bråttom.
Detta gör att jag, oftare än vad jag egentligen önskar, blir irriterad på människor som går långsamt och/eller som inte lämnar plats där jag ska fram.
Men vad vet jag om deras liv? Kanske de går långsamt för att koppla av och uppleva världen? Kanske de går långsamt i egna tankar av sorg, oro, förtvivlan? Vem är jag att döma?
Min insikt är att jag kanske borde sakta ner och inse att jag inte är ensam på jorden. Att jag borde se de människor som omger mig på ett annat sätt. Kanske jag då kan se även mig själv mer rättvisande?
Jag är tacksam för att en person den här helgen gav mig den insikten. Att stanna upp och se varandra i det viktiga samtalet.
Tack!
tisdag, december 31, 2013
Att gå vidare - tankar vid ett årsskifte
När ett år går över i ett annat så är det naturligt att se både bakåt och framåt. Nostalgi, rannsakan, utvärdering, planer, förhoppningar, drömmar....
2013 har varit ett år av förändring. Jag har tvingats hantera situationer jag hoppats att jag aldrig skulle behöva uppleva. Det har varit gråt, oro och förtvivlan.
Men jag har haft lyckan att vara omgiven av människor som velat mig väl - mitt i allt det svåra. Och det har burit mig igenom det värsta.
Ut många aspekter har det gått väldigt bra. Jag har mitt hem, mina djur, mina vänner, mitt arbete. För mig räcker det väldigt långt.
Det gångna får inte bli en belastning som försvårar att ta sig vidare. I stället får jag ta med mig de fina minnena och de goda erfarenheterna in i framtiden. Och förhoppningsvis står jag då bättre rustad att möta nya utmaningar.
Därför har jag bestämt mig för att hoppas på framtiden. Inga orealistiska fantasislott - men högst jordnära och realistiska drömmar om tro, hopp och kärlek.
Vad 2014 kommer att föra med sig vet jag väldigt lite om. Men här är jag.
Välkommen 2014!
2013 har varit ett år av förändring. Jag har tvingats hantera situationer jag hoppats att jag aldrig skulle behöva uppleva. Det har varit gråt, oro och förtvivlan.
Men jag har haft lyckan att vara omgiven av människor som velat mig väl - mitt i allt det svåra. Och det har burit mig igenom det värsta.
Ut många aspekter har det gått väldigt bra. Jag har mitt hem, mina djur, mina vänner, mitt arbete. För mig räcker det väldigt långt.
Det gångna får inte bli en belastning som försvårar att ta sig vidare. I stället får jag ta med mig de fina minnena och de goda erfarenheterna in i framtiden. Och förhoppningsvis står jag då bättre rustad att möta nya utmaningar.
Därför har jag bestämt mig för att hoppas på framtiden. Inga orealistiska fantasislott - men högst jordnära och realistiska drömmar om tro, hopp och kärlek.
Vad 2014 kommer att föra med sig vet jag väldigt lite om. Men här är jag.
Välkommen 2014!
måndag, oktober 08, 2012
måndag, juli 16, 2012
Rent hus
Tog gott om tid på mig idag när jag städade huset. Jag torkade till och med alla bokhyllor. Efter att ha våttorkat golven kände jag mig så där nöjd som man bara gör när huset luktar grönsåpa.
Adderade till huslighetsdofterna med att grädda pannkakor.
Kvällen med musik och en god bok på terrassen. Och en mojito
Nyss började regnet stilla falla. Inget hällregn, utan bara ett försynt småregn.
Första semesterdagen snart till ända.
Adderade till huslighetsdofterna med att grädda pannkakor.
Kvällen med musik och en god bok på terrassen. Och en mojito
Nyss började regnet stilla falla. Inget hällregn, utan bara ett försynt småregn.
Första semesterdagen snart till ända.
söndag, juli 15, 2012
I en skog efter regn
Ytterligare en dag som bjöd på grå skyar och regnet hängande i luften. Men när det ljusnade lite på eftermiddagen tog jag med mig hink och hundar ut på en skogstur - med förhoppning om att kanske hitta några kantareller.
Vi tog vägen längs fälten norrut. Jag fick bana väg för hundarna genom högt gräs - och blev naturligtvis genomblöt om benen. Letade på några av kullarna och slänterna - ingen svamp. Dock massor av underbart söta smultron. Massor av dofter som strök sig förbi.
Tog oss en bit västerut i en annan typ av skog - ingen svamp. Men blåbär! Den mjuka stigen vindlade sig fram mellan granar och tallar. Jag njöt av att gå långsamt och verkligen känna svikten i marken.
Kom upp på höjden vid kraftledningsgatan. Berghällar med mossa och lavar som skapade ett fascinerande mönster. Hundarna for omkring som tokiga bland alla spännande dofter.
Efter ett par timmar kom vi hem - blöta och utan svamp. Men med en känsla av lycka.
Vi tog vägen längs fälten norrut. Jag fick bana väg för hundarna genom högt gräs - och blev naturligtvis genomblöt om benen. Letade på några av kullarna och slänterna - ingen svamp. Dock massor av underbart söta smultron. Massor av dofter som strök sig förbi.
Tog oss en bit västerut i en annan typ av skog - ingen svamp. Men blåbär! Den mjuka stigen vindlade sig fram mellan granar och tallar. Jag njöt av att gå långsamt och verkligen känna svikten i marken.
Kom upp på höjden vid kraftledningsgatan. Berghällar med mossa och lavar som skapade ett fascinerande mönster. Hundarna for omkring som tokiga bland alla spännande dofter.
Efter ett par timmar kom vi hem - blöta och utan svamp. Men med en känsla av lycka.
tisdag, juli 10, 2012
Sommarkvällens sentiment
Kväll under tak på terrassen.
Det droppar från träden efter regnet. Luften är full av syre och dofter.
Tiden har stannat upp en stund - bara för mig. Så jag tar tillvara den här stunden och låter den förlänga mitt liv.
Tack.
Det droppar från träden efter regnet. Luften är full av syre och dofter.
Tiden har stannat upp en stund - bara för mig. Så jag tar tillvara den här stunden och låter den förlänga mitt liv.
Tack.
lördag, oktober 29, 2011
Att se sig själv av Gunnar Ekelöf
Att se sig själv i andra
sina villkor
sin brist
sina svagheter
sitt mänskliga:
Att vara social i hjärtat
ni andra som är sociala i huvudet!
- Och hjärtat är inte en känsla för ögonblicket
men det som varar
Hjärtat är inte en konjunktur.
Att se sig själv av Gunnar Ekelöf
sina villkor
sin brist
sina svagheter
sitt mänskliga:
Att vara social i hjärtat
ni andra som är sociala i huvudet!
- Och hjärtat är inte en känsla för ögonblicket
men det som varar
Hjärtat är inte en konjunktur.
Att se sig själv av Gunnar Ekelöf
torsdag, oktober 06, 2011
Ostinato av Tomas Tranströmer
"Under vråkens kretsande punkt av stillhet,
rullar havet dånande fram i ljuset,
tuggar blint sitt betsel av tång och frustar
skum över stranden.
Jorden höljs av mörker som flädermössen
pejlar. Vråken stannar och blir en stjärna.
Havet rullar dånande fram och frustar
skum över stranden."
Ostinato av Tomas Tranströmer
Jag är så glad att Tomas Tranströmer får Nobels litteraturpris!
rullar havet dånande fram i ljuset,
tuggar blint sitt betsel av tång och frustar
skum över stranden.
Jorden höljs av mörker som flädermössen
pejlar. Vråken stannar och blir en stjärna.
Havet rullar dånande fram och frustar
skum över stranden."
Ostinato av Tomas Tranströmer
Jag är så glad att Tomas Tranströmer får Nobels litteraturpris!
söndag, mars 13, 2011
Att känna en katastrof
Jag läser och hör i princip varje dag om olika katastrofer och tragedier i världen. Oftast tänker jag "Så hemskt!" och går vidare. Ibland får jag en starkare känsla och jag tar till mig mer, kanske söker mer information. Och några gånger träffar det rakt in i hjärtat.
Jag har funderat över vad som gör att rapporteringar gör olika intryck och når olika djupt i mig. På ett intellektuellt plan kan jag förstå "80 000 döda", "explosion i kärnkraftverk" etc. Men det är inte det som får det att hugga till i hjärtat. Det sker istället de gånger då katastroferna får ett vardagsperspektiv, då det stiger fram människor eller situationer som jag på något sätt kan relatera till.
Igår morse (lördag 12 mars) satte jag mig med SvD vid köksbordet. På förstasidan hade de en stor bild av hur tsunamin är på väg in över Natori i Japan. I bilden kan man se en inhägnad plan med en A-formad konstruktion i gult och blått, en gul tunnelanordning och några låga "höjdhoppshinder". Det är en agilityplan. Agility är en sport där hundar tar sig fram på tid på en bana med olika hinder. Det är en kul och fartfylld sport som bygger på kontakt, följsamhet och framför allt glädje.
Jag kan ana hur människor i närheten kommit till den här planen med sina hundar och tränat, umgåtts och skrattat tillsammans. Hur man tillsammans byggt och skött den. Hur mycket glädje och hopp som funnits där.
Inom loppet av några sekunder så kommer den planen att vara bortsköljd av vågen.
Den bilden träffade mig rakt i hjärtat och plötsligt blev den ofattbara katastrofen i Japan verklig för mig. Hur glädje vänds i förtvivlan. Hur människors liv inom loppet av några sekunder för alltid förändras. Hur hopp och liv sköljs bort.
Jag har funderat över vad som gör att rapporteringar gör olika intryck och når olika djupt i mig. På ett intellektuellt plan kan jag förstå "80 000 döda", "explosion i kärnkraftverk" etc. Men det är inte det som får det att hugga till i hjärtat. Det sker istället de gånger då katastroferna får ett vardagsperspektiv, då det stiger fram människor eller situationer som jag på något sätt kan relatera till.
Igår morse (lördag 12 mars) satte jag mig med SvD vid köksbordet. På förstasidan hade de en stor bild av hur tsunamin är på väg in över Natori i Japan. I bilden kan man se en inhägnad plan med en A-formad konstruktion i gult och blått, en gul tunnelanordning och några låga "höjdhoppshinder". Det är en agilityplan. Agility är en sport där hundar tar sig fram på tid på en bana med olika hinder. Det är en kul och fartfylld sport som bygger på kontakt, följsamhet och framför allt glädje.
Jag kan ana hur människor i närheten kommit till den här planen med sina hundar och tränat, umgåtts och skrattat tillsammans. Hur man tillsammans byggt och skött den. Hur mycket glädje och hopp som funnits där.
Inom loppet av några sekunder så kommer den planen att vara bortsköljd av vågen.
Den bilden träffade mig rakt i hjärtat och plötsligt blev den ofattbara katastrofen i Japan verklig för mig. Hur glädje vänds i förtvivlan. Hur människors liv inom loppet av några sekunder för alltid förändras. Hur hopp och liv sköljs bort.
tisdag, december 28, 2010
Jul i hjärtat
Vad är jul?
Är det alla dekorationer? Massor av god mat? Julklappar? Kalle Anka klockan tre? Umgås med släkten?
Jag uppskattar allt det där, möjligen med undantag av Kalle Anka och överflödet av julklappar. Kanske jag sätter lite extra värde på att umgås med släkten.
Men det julen mest av allt är för mig är att hitta en frid, såväl yttre som inre. Att ta tiden att lyssna på sig själv. Att stänga av allt larm för en stund.
Och då kanske julens verkliga budskap hörs...
Är det alla dekorationer? Massor av god mat? Julklappar? Kalle Anka klockan tre? Umgås med släkten?
Jag uppskattar allt det där, möjligen med undantag av Kalle Anka och överflödet av julklappar. Kanske jag sätter lite extra värde på att umgås med släkten.
Men det julen mest av allt är för mig är att hitta en frid, såväl yttre som inre. Att ta tiden att lyssna på sig själv. Att stänga av allt larm för en stund.
Och då kanske julens verkliga budskap hörs...
onsdag, oktober 20, 2010
Nya namn
Sedan 2010-10-12 heter jag Rudberg i efternamn. I samband med att Johnas och jag gifte oss i augusti så diskuterade vi det här med efternamn. Vi var överens om att ha ett gemensamt efternamn, frågan var bara vilket.
Ingen av oss var särskilt pigg på dubbla efternamn. Och Johnas kunde inte alls tänka sig kombinationen Johnas Jonsson. Eftersom båda hans systrar har övergett Rudberg-namnet och eftersom min bror har behållt Jonsson så var det naturligt för mig att byta från Jonsson till Rudberg.
Eftersom jag ändå var igång med namnbyte så har jag passat på att byta min signatur från PEA till PA. Det är ju ändå så folk har uppfattat det när jag sagt PEA.
Och då kunde ju inte den här bloggen längre heta "Mitt liv som PEA". Istället för att bara plocka bort ett E så valde jag att döpa om den. Den fick namnet "Alldeles lagom av det mesta" eftersom det väldigt bra beskriver mitt liv. Skulle jag skriva mina memoarer skulle det mycket väl kunna ha den titeln, med undertiteln "... och massor av kärlek".
Nu ska jag bara hitta en ny fungerande underskrift.....
Ingen av oss var särskilt pigg på dubbla efternamn. Och Johnas kunde inte alls tänka sig kombinationen Johnas Jonsson. Eftersom båda hans systrar har övergett Rudberg-namnet och eftersom min bror har behållt Jonsson så var det naturligt för mig att byta från Jonsson till Rudberg.
Eftersom jag ändå var igång med namnbyte så har jag passat på att byta min signatur från PEA till PA. Det är ju ändå så folk har uppfattat det när jag sagt PEA.
Och då kunde ju inte den här bloggen längre heta "Mitt liv som PEA". Istället för att bara plocka bort ett E så valde jag att döpa om den. Den fick namnet "Alldeles lagom av det mesta" eftersom det väldigt bra beskriver mitt liv. Skulle jag skriva mina memoarer skulle det mycket väl kunna ha den titeln, med undertiteln "... och massor av kärlek".
Nu ska jag bara hitta en ny fungerande underskrift.....
lördag, september 11, 2010
Our wedding weekend
Read about our wedding weekend at our shared blog: http://team-rj.blogspot.com/2010/09/our-wedding-weekend.html.
fredag, augusti 27, 2010
På lördag...
På lördag gifter jag mig i Vallentuna kyrka. En nästan overklig känsla.
Att älska och vara älskad så mycket att man är beredd att ingå ett livslångt förbund.
Jag är nog världens lyckligaste...
Att älska och vara älskad så mycket att man är beredd att ingå ett livslångt förbund.
Jag är nog världens lyckligaste...
måndag, juli 19, 2010
Varje dag är en ny dag
Varje dag är en ny dag - vilken floskel! Eller är det verkligen det? Kan det kanske ligga något viktigt gömt i det slitna uttrycket?
De flesta av oss bär på en tung ryggsäck av saker som hänt tidigare. Den där ryggsäcken släpar vi med oss överallt. Där finns egna misslyckanden, personer som betett sig illa mot oss mm.
Men detta är ju sådant som hänt, det är historia. Om vi vill så kan vi lägga det bakom oss istället för att låta det bli en börda som hindrar och tröttar oss.
Jag har ett val - jag kan varje dag bestämma mig för att börja om, göra annorlunda, gå vidare. Ibland krävs det att jag tar ett snack med någon och säger förlåt eller föreslår att vi lägger gammalt groll bakom oss. Men oftast räcker det med att jag bestämmer mig och verkligen gör något. Det behöver inte vara de stora världsomstörtande förändringarna, det räcker oftast med små saker. Alla kan vi utan större problem bestämma oss för att inte morra på de som står i vägen på rulltrappan. Och när vi har gjort det så har vi styrt undan lite negativ energi som gör ont i våra celler. Vi kan ge den sura busschauffören ett leende och ett glatt "god morgon" och upptäcka att vi får ett (förvånat) leende tillbaka - och att vi faktiskt mår lite bättre.
Vi kan också bestämma oss för att möta människor på nytt. Istället för att tänka: "Nu kommer hon som alltid brukar gnälla" så kan vi bestämma oss för att möta henne förutsättningslöst. Det är när vi utgår från gamla mönster som vi omedvetet söker det som bekräftar våra tidigare erfarenheter. Genom att välja att tänka nytt så kan vi upptäcka helt nya sidor hos personen - och det kan faktiskt leda till något bra för alla.
Så - varje dag ger ofantliga mängder av tillfällen till att börja om på nytt. Om vi bestämmer oss för att det som har hänt är historia och inte nuet.
De flesta av oss bär på en tung ryggsäck av saker som hänt tidigare. Den där ryggsäcken släpar vi med oss överallt. Där finns egna misslyckanden, personer som betett sig illa mot oss mm.
Men detta är ju sådant som hänt, det är historia. Om vi vill så kan vi lägga det bakom oss istället för att låta det bli en börda som hindrar och tröttar oss.
Jag har ett val - jag kan varje dag bestämma mig för att börja om, göra annorlunda, gå vidare. Ibland krävs det att jag tar ett snack med någon och säger förlåt eller föreslår att vi lägger gammalt groll bakom oss. Men oftast räcker det med att jag bestämmer mig och verkligen gör något. Det behöver inte vara de stora världsomstörtande förändringarna, det räcker oftast med små saker. Alla kan vi utan större problem bestämma oss för att inte morra på de som står i vägen på rulltrappan. Och när vi har gjort det så har vi styrt undan lite negativ energi som gör ont i våra celler. Vi kan ge den sura busschauffören ett leende och ett glatt "god morgon" och upptäcka att vi får ett (förvånat) leende tillbaka - och att vi faktiskt mår lite bättre.
Vi kan också bestämma oss för att möta människor på nytt. Istället för att tänka: "Nu kommer hon som alltid brukar gnälla" så kan vi bestämma oss för att möta henne förutsättningslöst. Det är när vi utgår från gamla mönster som vi omedvetet söker det som bekräftar våra tidigare erfarenheter. Genom att välja att tänka nytt så kan vi upptäcka helt nya sidor hos personen - och det kan faktiskt leda till något bra för alla.
Så - varje dag ger ofantliga mängder av tillfällen till att börja om på nytt. Om vi bestämmer oss för att det som har hänt är historia och inte nuet.
lördag, januari 09, 2010
Ett 2010 av hopp - tack!
Så här några dagar in i det nya året konstaterar jag att jag ser fram emot 2010 med spänning och nyfikenhet.
Mitt i alla förändringar som är på gång så är jag positiv och hoppfull.
Jag känner mig starkare än någonsin. En stor del av den styrkan består i paradoxen att jag vet att jag inte behöver vara stark, det finns människor runt omkring mig när jag behöver det.
Det finns så många jag har att tacka. Ni vet vilka ni är. Tack!
Mitt i alla förändringar som är på gång så är jag positiv och hoppfull.
Jag känner mig starkare än någonsin. En stor del av den styrkan består i paradoxen att jag vet att jag inte behöver vara stark, det finns människor runt omkring mig när jag behöver det.
Det finns så många jag har att tacka. Ni vet vilka ni är. Tack!
tisdag, december 22, 2009
Människors möte
Människors möte
Hjalmar Gullberg
(1898-1961)
Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.
.
Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.
.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.
måndag, december 21, 2009
Underbara julledighet
Första egentliga dagen på julledigheten.
Snön ligger ett par decimeter djup i ett fluffigt täcke och temperaturen är mellan 5 och 10 minusgrader.
Har i helgen inlett julfirandet med mysigt julbord på Såstaholm och lite annorlunda julkonsert i Vallentuna kyrka.
Innan julafton återstår bara städning, julpyntning och matlagning. Känns alldeles lagom avkopplat.
Vi har ett invant mönster för julförberedelserna. Jag står för städning av golv och fönster, Jonas brukar fixa resten. När det gäller att julpyntningen faller granen helt och hållet på Jonas, med undantag för stjärnan i toppen. Matlagningen brukar vara Jonas hemmaområde, med undantag för skinkan. I år ska jag också involvera mig i en form med kräftströmming som vi ska ha med till Västerås.
Idag har jag varit ute på underbart vacker snötur med hundarna. De fick ett extra lager med kläder på sig för att hålla sig varma. Vi fick en urmysig tur mellan snövita träd och med knarrande snö under kängorna.
När vi kom in så hamnade jag i läshörnan med en bok och en hund i knät.
Jag är så intensivt tacksam för mitt liv.
Snön ligger ett par decimeter djup i ett fluffigt täcke och temperaturen är mellan 5 och 10 minusgrader.
Har i helgen inlett julfirandet med mysigt julbord på Såstaholm och lite annorlunda julkonsert i Vallentuna kyrka.
Innan julafton återstår bara städning, julpyntning och matlagning. Känns alldeles lagom avkopplat.
Vi har ett invant mönster för julförberedelserna. Jag står för städning av golv och fönster, Jonas brukar fixa resten. När det gäller att julpyntningen faller granen helt och hållet på Jonas, med undantag för stjärnan i toppen. Matlagningen brukar vara Jonas hemmaområde, med undantag för skinkan. I år ska jag också involvera mig i en form med kräftströmming som vi ska ha med till Västerås.
Idag har jag varit ute på underbart vacker snötur med hundarna. De fick ett extra lager med kläder på sig för att hålla sig varma. Vi fick en urmysig tur mellan snövita träd och med knarrande snö under kängorna.
När vi kom in så hamnade jag i läshörnan med en bok och en hund i knät.
Jag är så intensivt tacksam för mitt liv.
fredag, april 10, 2009
Att njuta av vårsolen
Äntligen!
Idag kom våren med värme på allvar. Vi var i Våsterås och idag satt vi på uteplatsen och njöt av solen.
Hundarna sträckte ut sig och stekte sig. Fågelsång överallt.
UNDERBART!!!
UNDERBART!!!
onsdag, februari 18, 2009
Mina tankar är mina
Det är jag som bestämmer vad jag ska tänka.
Det är jag som bestämmer hur jag ska reagera.
Det resonemanget är viktigt när saker känns motiga.
Istället för att deppa ihop eller lägga skulden på alla "idioter" så kan jag välja en annan lösning.
Jag kan fokusera på det som trots allt kan vara positivt i situationen. Jag kan välja att försöka se vad jag kan lära mig av det som händer.
Detta är inte en passiv uppgivenhet, utan att konstruktivt sätt att få kraft att påverka det jag verkligen kan påverka.
Och även om jag inte kan påverka så mycket så kan jag undvika att falla ner i ett svart hål. Och en sak är säker - på botten av ett hål får man inte gjort så mycket vettigt.
Jag tar kontrollen över mitt liv och väljer att må bra.
Det är jag som bestämmer hur jag ska reagera.
Det resonemanget är viktigt när saker känns motiga.
Istället för att deppa ihop eller lägga skulden på alla "idioter" så kan jag välja en annan lösning.
Jag kan fokusera på det som trots allt kan vara positivt i situationen. Jag kan välja att försöka se vad jag kan lära mig av det som händer.
Detta är inte en passiv uppgivenhet, utan att konstruktivt sätt att få kraft att påverka det jag verkligen kan påverka.
Och även om jag inte kan påverka så mycket så kan jag undvika att falla ner i ett svart hål. Och en sak är säker - på botten av ett hål får man inte gjort så mycket vettigt.
Jag tar kontrollen över mitt liv och väljer att må bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
