Petzäll visar en sanning om SD

Så har SD fått sitt första avhopp i riksdagen. William Petzäll har idag via Expressen meddelat att han lämnar SD och att han tänker sitta kvar i riksdagen på ett fritt mandat för att framför allt driva frågor kopplat till missbruk och beroendeproblem.

Jag tänker inte göra mig löjlig över Petzälls missbruksproblem. Det är en tragedi som jag hoppas att han får hjälp att komma till rätta med.

Men den här saken säger en del om SD:
- SD:s ledning är ett kompisgäng där verkliga kunskaper och karaktär inte spelar någon större roll när kandidater utses.
- Lojaliteten i det kompisgänget är inte mycket värd. Man är inte främmande för att ta heder och ära av varandra i media.
- Förhållandet till sanning och fakta är i högsta grad tänjbart inom SD. Erik Almqvist påstår att Petzäll krävt pengar för att lämna sin riksdagsplats, men Björn Söder m fl har inte hört talas om det. Minst en av dessa ljuger uppenbarligen.

Och man kan ju undra över om Petzäll kanske är en typisk SD-representant:
- Petzälls spontana reaktion när han insåg att han kommit in i riksdagen 2010 var glädjen över att kunna kvittera ut 60 000 kr i månaden och gratis övernattningslägenhet i Stockholm på skattebetalarnas bekostnad.
- Flera vittnar om hur Petzäll som suppleant i bl a utrikesutskottet inte lagt någon tid på att sätta sig in i olika ärenden.
- Jag får också en känsla av att Petzälls vilja att sitta kvar i riksdagen till hög grad är kopplat till den där ersättningen.



SvD: SD-ledamot blir politisk vilde
SvD: Petzäll ville ha pengar för att lämna riksdagen

SD:s sanna ansikte

Nu har det hänt - igen. Förtroendevalda medlemmar i SD visar vilken syn som finns bakom deras stora ord om respekt för lag och rätt.
Hur länge dröjer det innan människor genomskådat SD och tröttnat på deras dubbelspel?

SvD: SD-politiker avstängd som nämndeman

För vems bästa? Inte för barnens...

I en artikel i SvD idag (se länk nederst) berättas att eleverna på Södra Ängby skola inte längre får klättra i de träd som finns på skolgården. Nej, det handlar inte om att barnen kan skada träden, utan att barnen kan skada sig när de leker. De får istället leka i den trygghetsanspassade lekplatsen.

Vad gör detta med barn?
- Det snöper den kreativa fria leken.
- Det skapar människor utan egen förmåga att värdera risker.
- Det skapar människor som förväntar sig att allt ska läggas till rätta för dem.

För mig är det uppenbart att detta är i strid med skolans målsättning att skapa tänkande individer.


Och man kan ju också undra varför. Är det omsorgen om barnen som styr, eller är det skolan som är rädd att bli stämd av föräldrarna om ett barn skulle skada sig?


SvD: Eleverna får inte klättra i träd

SD gör bort sig - igen

SD går nu ut och säger att gudstjänsten i Storkyrkan i samband med riksdagens öppnande är "politiserad" för att även en muslimsk imam och en judisk rabbi medverkar.

Detta blir ju för dumt! Inser inte SD att det är de själva som politiserar gudstjänsten genom att göra den till ett tillhygge i sin politik?
Sverige är ett land med många religioner - det är väl alldeles självklart att riksdagen som representerar oss alla som bor i Sverige vartannat år ska kunna ha en interreligiös "gudstjänst" vid öppnandet? (Vartannat år är det en kristen ekumenisk gudstjänst.)

Sverige har inte längre än statskyrka. I Sverige råder religionsfrihet.


SvD: Imam i Storkyrkan upprör

Pride - tacka och gå vidare

Jaha, så är Stockholm Pride i ekonomiska svårigheter - igen. Man har inte lärt sig av tidigare års problem, utan man har låtit kostnaderna springa iväg. Enskilda medarbetare i organisationen har inte haft eller förstått de ekonomiska ramar som funnits.
Men det verkar också som om man glädjeräknat på intäkterna.
Det här håller inte!

Kanske detta är tillfället då vi inser att det är dags att tacka Pride för den avgörande betydelse festivalen haft för människor under många år - och gå vidare i nya former.
Det finns många i HBTQ-kretsar som ställer frågan om Pride-festivalen verkligen är det vi vill ha. Kanske det är dags att föra regnbågsflaggan vidare i andra sammanhang. Att hitta småskaliga lösningar som finns närmare människors vardag. Att fullt ut visa att HBTQ inte bara handlar om en vecka per år i Stockholm, utan om varje dag i hela Sverige.

SvD: Pridefestivalen i ekonomisk kris