En vis man i Sollentuna

Idag mötte jag en vis man.

Efter ett möte i Sollentuna idag på morgonen stannade jag för att köpa frukt hos en torghandlare. Vi hejade på varandra och jag kommenterade vilken fin dag det var. Då svarade han att det är vi själva som bestämmer om en dag ska bli fin eller inte. Dagen kan vara mörk eller ljus, men det är vi själva som i våra tankar och i vårt agerande bestämmer om den ska bli bra eller dålig. Visst är tanken fantastisk?

Vi blev stående och pratade om livet och människor en bra stund. Han berättade att han inte säljer frukt för att tjäna pengar, han skulle kunna försörja sig på många andra olika saker. Men det som gör att han trivs är möjligheten att bjuda på ett leende och lite vänlighet, och att få motsvarande tillbaka.

Han berättade om en händelse för några dagar sedan då en ung "A-lagare" kom fram till honom med en sådan där liten maskin med handtag som man har när man tejpar igen större lådor. Han ville byta den mot lite frukt. Eftersom frukthandlaren direkt insåg att den var stulen så ville han inte ha den. Han sa att killen kunde få en frukt ändå. Och han sa att om han gick tillbaka med maskinen där han hade tagit den och sedan kom tillbaka så skulle han få mer frukt. Killen gjorde det, men ville inte ha någon frukt eftersom han tydligen skämdes. Han började gråta och frukthandlaren började gråta, och de omfamnade varandra. Kille fick sedan med sig flera påsar med frukt, både till sig själv och till sina kompisar.
Frukthandlaren förklarade för mig att han inte gjorde detta enbart för att vara snäll, utan för att det skulle ha kunnat vara hans egen son. Och då hade han önskat att någon annan hade gjort som han gjorde.

Den här frukthandlaren är bara en av alla de fantastiska människor som finns runt omkring oss. Vi kanske inte alltid upptäcker dem eftersom vi inte tror att de finns, och vi tar oss heller inte tid att stanna upp och lyssna. Men det är den godheten som trots allt gör den här världen till en bra plats.

Och frukten var väldigt god.