Det är något alldeles speciellt med att sjunka ner i en bekväm fåtölj i mörkret och låta sig uppslukas utan några andra saker som kan/ska fixas. Bra bild, bra ljud.
Det är en milsvid skillnad mot de hårda och obekväma stolarna i min barndoms biografsalonger. Men det är samma magiska äventyr som det var att se en Tarzan-matiné på 70-talet. (Fast jag har slutat att vissla i biljetten.)
Jag har en extra förkärlek för biografer som lyckats behålla eller återskapa en del av den gamla stämningen. Mörkt trä, lampetter i jugendstil, förgyllda statyer.
En av mina absoluta favoritbiografer är Colosseum i Oslo. Deras ljudkvalitet är något alldeles extra!
Inlägg
