måndag, september 26, 2011

Petzäll visar en sanning om SD

Så har SD fått sitt första avhopp i riksdagen. William Petzäll har idag via Expressen meddelat att han lämnar SD och att han tänker sitta kvar i riksdagen på ett fritt mandat för att framför allt driva frågor kopplat till missbruk och beroendeproblem.

Jag tänker inte göra mig löjlig över Petzälls missbruksproblem. Det är en tragedi som jag hoppas att han får hjälp att komma till rätta med.

Men den här saken säger en del om SD:
- SD:s ledning är ett kompisgäng där verkliga kunskaper och karaktär inte spelar någon större roll när kandidater utses.
- Lojaliteten i det kompisgänget är inte mycket värd. Man är inte främmande för att ta heder och ära av varandra i media.
- Förhållandet till sanning och fakta är i högsta grad tänjbart inom SD. Erik Almqvist påstår att Petzäll krävt pengar för att lämna sin riksdagsplats, men Björn Söder m fl har inte hört talas om det. Minst en av dessa ljuger uppenbarligen.

Och man kan ju undra över om Petzäll kanske är en typisk SD-representant:
- Petzälls spontana reaktion när han insåg att han kommit in i riksdagen 2010 var glädjen över att kunna kvittera ut 60 000 kr i månaden och gratis övernattningslägenhet i Stockholm på skattebetalarnas bekostnad.
- Flera vittnar om hur Petzäll som suppleant i bl a utrikesutskottet inte lagt någon tid på att sätta sig in i olika ärenden.
- Jag får också en känsla av att Petzälls vilja att sitta kvar i riksdagen till hög grad är kopplat till den där ersättningen.



SvD: SD-ledamot blir politisk vilde
SvD: Petzäll ville ha pengar för att lämna riksdagen

fredag, september 23, 2011

SD:s sanna ansikte

Nu har det hänt - igen. Förtroendevalda medlemmar i SD visar vilken syn som finns bakom deras stora ord om respekt för lag och rätt.
Hur länge dröjer det innan människor genomskådat SD och tröttnat på deras dubbelspel?

SvD: SD-politiker avstängd som nämndeman

måndag, september 19, 2011

För vems bästa? Inte för barnens...

I en artikel i SvD idag (se länk nederst) berättas att eleverna på Södra Ängby skola inte längre får klättra i de träd som finns på skolgården. Nej, det handlar inte om att barnen kan skada träden, utan att barnen kan skada sig när de leker. De får istället leka i den trygghetsanspassade lekplatsen.

Vad gör detta med barn?
- Det snöper den kreativa fria leken.
- Det skapar människor utan egen förmåga att värdera risker.
- Det skapar människor som förväntar sig att allt ska läggas till rätta för dem.

För mig är det uppenbart att detta är i strid med skolans målsättning att skapa tänkande individer.


Och man kan ju också undra varför. Är det omsorgen om barnen som styr, eller är det skolan som är rädd att bli stämd av föräldrarna om ett barn skulle skada sig?


SvD: Eleverna får inte klättra i träd

onsdag, september 14, 2011

SD gör bort sig - igen

SD går nu ut och säger att gudstjänsten i Storkyrkan i samband med riksdagens öppnande är "politiserad" för att även en muslimsk imam och en judisk rabbi medverkar.

Detta blir ju för dumt! Inser inte SD att det är de själva som politiserar gudstjänsten genom att göra den till ett tillhygge i sin politik?
Sverige är ett land med många religioner - det är väl alldeles självklart att riksdagen som representerar oss alla som bor i Sverige vartannat år ska kunna ha en interreligiös "gudstjänst" vid öppnandet? (Vartannat år är det en kristen ekumenisk gudstjänst.)

Sverige har inte längre än statskyrka. I Sverige råder religionsfrihet.


SvD: Imam i Storkyrkan upprör

tisdag, september 06, 2011

Pride - tacka och gå vidare

Jaha, så är Stockholm Pride i ekonomiska svårigheter - igen. Man har inte lärt sig av tidigare års problem, utan man har låtit kostnaderna springa iväg. Enskilda medarbetare i organisationen har inte haft eller förstått de ekonomiska ramar som funnits.
Men det verkar också som om man glädjeräknat på intäkterna.
Det här håller inte!

Kanske detta är tillfället då vi inser att det är dags att tacka Pride för den avgörande betydelse festivalen haft för människor under många år - och gå vidare i nya former.
Det finns många i HBTQ-kretsar som ställer frågan om Pride-festivalen verkligen är det vi vill ha. Kanske det är dags att föra regnbågsflaggan vidare i andra sammanhang. Att hitta småskaliga lösningar som finns närmare människors vardag. Att fullt ut visa att HBTQ inte bara handlar om en vecka per år i Stockholm, utan om varje dag i hela Sverige.

SvD: Pridefestivalen i ekonomisk kris

torsdag, september 01, 2011

Inkompetent ledning skickar reseräkningen till mig

Johan Ingerö för ett extremt smalt resonemang i sin ledarartikel i SvD (se länk nederst) där han kommenterar uppmaningarna från planka.nu att protestera mot SL:s prishöjningar genom att planka i kollektivtrafiken.
Han kommer inte med annat än det gamla vanliga: "Smitarna i kollektivtrafiken vältrar över betalningen på oss andra". Om man ser saken ur ett enda perspektiv så kan det naturligtvis utttryckas så.

Men faktum är att det handlar om prisökningar som i vilket annat sammanhang som helst skulle uppfattas som helt orimliga. I de fall en konkurrens hade funnits så hade kunderna snabbt övergett den butik eller det företag som kom med prisökningar på 15-30%. Men nu finns det ingen reell konkurrens i kollektivtrafiken.
Och alla andra protester struntar såväl SL som politikerna i. De vet nämligen att vi som reser med kollektivtrafiken ofta inte har något reellt alternativ. Bil? Alla har inte råd med två bilar i familjen och dessutom har politikerna skapat ett trafikkaos för bilismen med usel framkomlighet. Cykel? Jag har inte lust att cykla drygt 8 mil per dag året om, speciellt eftersom det inte finns vägar där det går att ta sig fram på cykel.
Så då blir enda möjligheten till protest att sparka där det gör ondast - på kassakistan. Det verkar vara det enda språk som SL och politiker reagerar på.
Därför ger jag mitt passiva stöd till planka.nu, även om det innebär att jag som betalande resenär får betala några kronor till på toppen.

Hela den här saken visar tydligt på att något är fel. Det är politikerna MOT medborgarna, istället för politikerna FÖR medborgarna.

I tillägg har vi SL vars ledning uppvisar en skrämmande inkompetens. De höjer priset på SMS-biljetter mer eftersom de vill att resenärer ska köpa månadskort istället. Hur ska det resonemanget fungera för någon som reser kanske 8 resor per månad? Där lönar det sig inte med månadskort, så den personen får stå ut med en helt orimlig prisökning för sitt resande. (Och om personen då har tillgång till bil så blir det bil istället för buss/tunnelbaka/pendeltåg/lokaltåg. Där har SL motverkat sin egen målsättning om ökat resande och miljöpåverkan.)
SL uppvisar även på andra områden en inkompetens som inte hade hållit i en konkurrenssituation. Deras syn på kundservice når inte upp till de mest grundläggande kraven. När man kontaktar deras kundservicefunktion så får man i bästa fall ett standardsvar om att de har lämnat saken vidare, och så hör man aldrig något mer. Ersättningskrav pga resegarantin avvisas ofta av ren slentrian, och det blir upp till resenären att bevisa förseningen.
De företag som SL har upphandlat för att sköta trafiken följs inte upp av SL när det gäller service och bemötande av resenärer. Som resenär upplever man sig ofta som ett paket som ska transporteras.


SvD Opinion: Snålåkarna skickar reseräkningen till dig