Ibland blir man rädd

Krönikan som rubriken länkar till handlar om HBT-öppenhet i näringslivet. Men det är inte det som är mitt ämne den här gången även om jag har en hyfsat hög chefsposition i ett större internationellt företag. Och jag har inga problem med att vara öppen på jobbet, varken bland medarbetare eller chefer oavsett land.

Mitt tema är det hat som kryper fram i kommentarerna. Det skrämmer mig...
Jag sållar bort de ständiga kommentatorerna som gjort det till en heltidssysselsättning att så kverulantiskt och kontroversiellt som möjligt kommentera allsköns saker efter en något skruvad verklighetsuppfattning. De kan vi bortse från. De är mest pinsamma.

Men det som är intressant är kommentarerna som handlar om:
- vanligt = normalt (alltså att ovanligt skulle vara onormalt)
- homosexuella ska helst inte synas/höras/märkas (folk verkar ha tvingats acceptera att vi existerar)
- många inser inte snedbalansen att 99% av allt som skrivs, sägs, uttrycks i media och liknande sammanhang bygger på en heterosexuell norm (ska det vara så hemskt om vi homosexuella åtminstone vill få tillgång till kanske 5%?)

Jag återkommer till samma gamla fråga: Vad är de RÄDDA för? Vi tänker inte ta ifrån dem deras heterosexuella vardag. Vi kommer inte att förföra deras barn.
Vi begär bara att få leva och uttrycka oss på samma villkor som alla andra.

http://www.svd.se/naringsliv/kronikorer/nar-kliver-foretagen-ut-ur-garderoben_3291619.svd