Vi människor har språket som ett sätt att kommunicera. Språket
ger oss unika möjligheter att informera och påverka. När inte språket fungerar
krackelerar också kommunikationen. Viktig information faller bort eller missförstås.
Det händer när vi faktiskt talar olika språk. Det händer också när vi använder
samma språk, men med helt olika referensramar. Och det händer när vi inte
klarar av att använda enkla regler för ordföljd, meningsbyggnad etc.
En variant
av det sistnämnda förekommer allt oftare på Sveriges Radio P1. På något sätt
känns det som om just den kanalen har lite högre krav på sig, både ur
perspektivet Public Service och ur traditionen som kvalitetskanal.
Det som har blivit allt vanligare är att många journalister,
korrespondenter och experter uttrycker sig i osammanhängande meningar. Det är
allt vanligare att de trasslar in sig i det de försöker säga. Istället för
tydliga meningar så blir det intrasslingar i bisatser eller halva meningar utan
egentlig innebörd. Det är som att ta del av någons inte helt färdigtänkta
tankar.
Resultatet blir att det bara blir en massa ord utan tydlig
mening. En rapport från Kiev blir oförståelig eftersom man inte fattar vem som
avses i det reportern/korrespondenten berättar. En beskrivning i ett
vetenskapligt magasin blir ännu mer komplicerad eftersom reportern/experten
inte har tänkt innan han/hon talar.
Vad beror detta på? En orsak är nog helt enkelt bristande
insikt i språket och språkets betydelse som kommunikationsverktyg. En annan
orsak är att de inte har tillräcklig respekt för lyssnaren för att ta sig tid
att i förväg tänka igenom det de ska säga.
Man kan fråga sig hur ungdomar och de som lär sig svenska påverkas av det här. Vad får de för bild av språket när det hanteras så här illa?
Och jag tänker inte ens beröra avarten med utfrågare som istället för
att ställa en genomtänkt och tydlig fråga ställer 3-4 delvis omformulerade frågor i följd eftersom
de själva känner att den första formuleringen var otydlig. Och då blir svaret
därefter…
Inlägg
