Bach och Mendelssohn med några invändningar

Berwaldhallen (Stockholm) 2019-05-24

Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
Dirigent: Herbert Blomstedt 
Solister: 
Simona Houda-Šaturová, sopran
Marie Henriette Reinhold, mezzosopran
Tilman Lichdi, tenor

Bach: Kantat nr 51, Jauchzet Gott in allen Landen
Mendelssohn: Symfoni nr 2, Lobgesang


När legendaren Herbert Blomstedt kommer på besök då sitter man i publiken - så är det bara. Otaliga är de konserter då han med sitt kunnande, sin erfarenhet och sin spelglädje skapat oförglömliga upplevelser. 
Detta var dock inte en av de kvällarna. Och det berodde inte på Maestro Blomstedt, utan på kvällens repertoar.

Bachs jublande kantat "Jauchzet Gott" är en tour de force för sopran och trumpet. Tyvärr fanns det något slitet och ansträngt över sopranens röst. Därför uppstod inte den jublande lätthet som verket vill skapa, trots en superb trumpetinsats. Lite drogs också intrycket ner av en orkesterinsats som var närmare en romantisk tolkning än den klang och frasering som vi idag hör från de ensembler som specialiserat sig på att vitalisera just den här tidens musik.

Mendelssohns andra symfoni spelas inte ofta. Ett av skälen är sannolikt att den är rejält omfattande, både i längd och besättning. Utöver orkester ska det till en kör och tre riktigt bra sångsolister. 
Här hade vi en utmärkt orkester, en idealisk kör, en acceptabel sopran, en superb mezzosopran, en mycket bra tenor och en förstklassig dirigent. Och trots att det som klingade lät utmärkt i form av klang, frasering, attack och balans så förblir verket tråkigt. Mendelssohn fastnar i vissa formler som han upprepar på ett nästan stompigt sätt, och han lyckas inte fylla det stora formatet rent musikaliskt. 
Men ska man höra symfonin så var detta en riktigt bra bemanning. 

Inhopp i vårt solsystem

Berwaldhallen (Stockholm) 2019-05-17

Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokörens damer
Dirigent: Andrew Manze 
Solist: Paul Lewis, piano

Leyman: Undulating Blue, uruppförande
Mozart: Pianokonsert nr 27
Holst: Planeterna

Detta var en konsert jag hade sett otroligt mycket fram emot. Huvudskälet var den annonserade dirigenten Alondra de la Parra. Tyvärr fick hon pga sjukdom med kort varsel ersättas av Andrew Manze. Manze var under flera år en mycket framgångsrik chefdirigent för Helsingsborgs symfoniorkester, med vilka han bl a spelat in en utmärkt cykel med Brahms fyra symfonier.
Och visst märktes det att det var ett inhopp, vissa saker hade inte riktigt landat. Men Manze och orkestern valde att lita på varandra och efter en stund började de att musicera tillsammans. Och då blev det riktigt bra!

Uruppförandet av Katarina Leymans verk blev lovande. Verket är i hög grad en klangstudie som tydligt kopplar till hav och vatten. Det hade dock tjänat på lite mer instuderingstid. Alltså - jag vill höra det igen!

 Paul Lewis imponerade inte i sin kyliga tolkning av en av mina favoritkonserter av Mozarts hand. Han spelade noterna - inget mer. Den sortens saklighet när det gäller Mozart känns hopplöst gammalmodig. Tack och lov var orkesterspelet betydligt mer intressant med klarhet, snabba reaktioner och tätt sammanlyssnat spel.

Kvällens "storverk" var Gustav Holsts legendariska planeterna. Alla känner nog igen de inledande takterna av verkets första sats "Mars - krigets budbärare".
Manze och orkestern hittade karaktären i varje sats. "Jupiter - glädjens budbärare" blev precis så full av enkel glädje som jag tror att Holst eftersträvade. I "Merkurius - den bevingade budbäraren" och i "Uranus - trollkarlen" briljerar orkester och dirigent i precist och tajt samspel. Som publik drogs jag in i de tvära kasten och överraskningarna.
Även i de mer återhållna satserna "Venus - fredens budbärare" och "Saturnus - åldrandets budbärare" fann orkester och dirigent en klang och en rörelse som bar ut. Det var delvis smärtsamt vackert.
Helt magiskt blev det i den avslutande "Neptunus - mystikern". Här vågade orkester, damkör och dirigent att lita på musiken. De lät den helt enkelt klinga, utan några försök att bidra med påhitt ur egen fatabur. Och då blir det bra. I det här fallet - mycket bra!