Människor med för mycket tid och för liten förmåga

I vissa sammanhang finns det människor som ägnar sig åt att ställa till med problem, bråk och konflikter. Det handlar ofta om olika föreningar som är kopplade till fritidsintressen. Det handlar om smutskastning av personer, om spridning av falsk information - allt i syfte att ställa till problem för en eller flera personer.

Ofta är upprinnelsen rena petitesser och banaliteter som som egentligen inte har någon reell betydelse. Ibland är det rena missuppfattningar som ligger bakom.
Men detta tas till konflikter av monumentala mått där människor som inte alls har med saken att göra dras in. Till slut vet ingen vad det från början egentligen handlade om. Men konflikten fortgår och lever sitt eget liv. Och fördjupas och cementeras.

Det handlar om människor som har på tok för mycket tid till förfogande och alldeles för liten egen förmåga att uträtta något. Detta resulterar i att de ägnar sin tid åt att förminska andra för att själva framstå som större. Istället för att förkovra sig och utveckla sin egen verksamhet så sitter de på olika diskussionsforum och på Facebook och snackar skit om andra - ofta rena lögner eller åtminstone en rejält vinklad eller förvriden sanning.
Den här sortens människor saknar oftast en realistisk självbild, de anser sig som otroligt duktiga, kunniga, seriösa och framgångsrika. Faktum är att man hos dem ofta kan hitta några av de personlighetsdrag som konstituerar en psykopatisk personlighet.
Ofta framstår de som otroligt kunniga och engagerade för "en god sak". Men det krävs inte mycket för att genomskåda dem. Ändå lyckas de dupera många. Typiskt är dock att förr eller senare så gör de sig omöjliga. Då tvingas de gå vidare och söka sig en fan club någon annanstans. Och så fortsätter det.

Egentligen vill man bara vända ryggen åt dem, men tyvärr kan de i vissa lägen skapa sådana problem att det förhållningssättet inte är hållbart. Eftersom man inte kan diskutera med dem på ett konstruktivt sätt så får man nöja sig med att göra en tydlig och öppen markering så att åtminstone mer reflekterande individer i omgivningen kan få sig en tankeställare.
Men man får aldrig ta de här personernas agerande personligt.

Rent hus

Tog gott om tid på mig idag när jag städade huset. Jag torkade till och med alla bokhyllor. Efter att ha våttorkat golven kände jag mig så där nöjd som man bara gör när huset luktar grönsåpa.
Adderade till huslighetsdofterna med att grädda pannkakor.

Kvällen med musik och en god bok på terrassen. Och en mojito
Nyss började regnet stilla falla. Inget hällregn, utan bara ett försynt småregn.

Första semesterdagen snart till ända.

I en skog efter regn

Ytterligare en dag som bjöd på grå skyar och regnet hängande i luften. Men när det ljusnade lite på eftermiddagen tog jag med mig hink och hundar ut på en skogstur - med förhoppning om att kanske hitta några kantareller.

Vi tog vägen längs fälten norrut. Jag fick bana väg för hundarna genom högt gräs - och blev naturligtvis  genomblöt om benen. Letade på några av kullarna och slänterna - ingen svamp. Dock massor av underbart söta smultron. Massor av dofter som strök sig förbi.
Tog oss en bit västerut i en annan typ av skog - ingen svamp. Men blåbär! Den mjuka stigen vindlade sig fram mellan granar och tallar. Jag njöt av att gå långsamt och verkligen känna svikten i marken.

Kom upp på höjden vid kraftledningsgatan. Berghällar med mossa och lavar som skapade ett fascinerande mönster. Hundarna for omkring som tokiga bland alla spännande dofter.

Efter ett par timmar kom vi hem - blöta och utan svamp. Men med en känsla av lycka.  

Sommarkvällens sentiment

Kväll under tak på terrassen.
Det droppar från träden efter regnet. Luften är full av syre och dofter.
Tiden har stannat upp en stund - bara för mig. Så jag tar tillvara den här stunden och låter den förlänga mitt liv.
Tack.

En annorlunda resa

För lite drygt en månad sedan hörde jag Mahlers andra symfoni i c-moll "Uppståndelsen" i Berwaldhallen med Radiosymfonikerna under Daniel Harding.
Igår var det dags för samma symfoni, denna gång i Konserthuset med Filharmonikerna under Sakari Oramo. Och de bjöd på en väldigt annorlunda resa. Där Harding levererade struktur, mustighet och kraft fokuserade Oramo istället på wiensk elegans och detaljrikedom.
Det fanns en rytmisk frihet i tolkningen som gav en helt oväntad fräschör. Några gånger lutade det dock åt posering vilket reducerade lite av inlevelsen.

Filharmonikerna bjöd på finlir, speciellt i blåset. Och bättre violinister får man leta efter!
Båda solisterna kom från Finland. Anu Komsis sopran hade en underbar bärighet som bar igenom klangen från både kör och orkester. Lilli Paasikivi (alt) valde en dramatisk ton åt sina avsnitt - med en självklar välklang och nyansrikedom.
Eric Ericsons Kammarkör medverkade även i Berwaldhallen och var lika glimrande nu som då.

Sakari Oramo är en intressant dirigent att titta på. Han har kontroll på varenda detalj och varenda insats. Det sker inte mycket utan att han har det i sin hand. Även om det är imponerande så finns det en risk för att kontrollen blir begränsande för helheten.
Men visst sjutton är det fascinerande att se en dirigent som ger i princip varenda insats till musikerna.


Och så var det mobiltelefonerna. Trots extra tillsägelser innan konserten pga skivinspelning så är det två mobiltelefoner som ger ljud ifrån sig under konserten. Den ena gör det tack och lov under ett mer kraftfullt orkesterparti, men den andra startar mitt i den svagaste av környanser.
Vad är det för fel på folk? Är de arroganta och helt enkelt struntar i att kolla sina mobiltelefoner eller är de för korkade för att lyckas stänga av dem helt? Eftersom vi inte lär kunna förbjuda varken arrogans eller ointelligens så kanske det är dags att kräva att konsertbesökare lämnar ifrån sig mobiltelefonerna innan de går in i konsertlokalen.



röst  ivi