Dagen före advent

Kvällen före den första söndagen i advent.
Huset är städat. Adventstjärnor och ljusstakar är framplockade från förrådet. Det finns lussekatter och pepparkakor i skafferiet.
Allt är lugnt i huset.

Jag känner att den normala vardagen snart är tillbaka. Det känns otroligt skönt.
Ta vara på ögonblicket - här och nu.

En vis man i Sollentuna

Idag mötte jag en vis man.

Efter ett möte i Sollentuna idag på morgonen stannade jag för att köpa frukt hos en torghandlare. Vi hejade på varandra och jag kommenterade vilken fin dag det var. Då svarade han att det är vi själva som bestämmer om en dag ska bli fin eller inte. Dagen kan vara mörk eller ljus, men det är vi själva som i våra tankar och i vårt agerande bestämmer om den ska bli bra eller dålig. Visst är tanken fantastisk?

Vi blev stående och pratade om livet och människor en bra stund. Han berättade att han inte säljer frukt för att tjäna pengar, han skulle kunna försörja sig på många andra olika saker. Men det som gör att han trivs är möjligheten att bjuda på ett leende och lite vänlighet, och att få motsvarande tillbaka.

Han berättade om en händelse för några dagar sedan då en ung "A-lagare" kom fram till honom med en sådan där liten maskin med handtag som man har när man tejpar igen större lådor. Han ville byta den mot lite frukt. Eftersom frukthandlaren direkt insåg att den var stulen så ville han inte ha den. Han sa att killen kunde få en frukt ändå. Och han sa att om han gick tillbaka med maskinen där han hade tagit den och sedan kom tillbaka så skulle han få mer frukt. Killen gjorde det, men ville inte ha någon frukt eftersom han tydligen skämdes. Han började gråta och frukthandlaren började gråta, och de omfamnade varandra. Kille fick sedan med sig flera påsar med frukt, både till sig själv och till sina kompisar.
Frukthandlaren förklarade för mig att han inte gjorde detta enbart för att vara snäll, utan för att det skulle ha kunnat vara hans egen son. Och då hade han önskat att någon annan hade gjort som han gjorde.

Den här frukthandlaren är bara en av alla de fantastiska människor som finns runt omkring oss. Vi kanske inte alltid upptäcker dem eftersom vi inte tror att de finns, och vi tar oss heller inte tid att stanna upp och lyssna. Men det är den godheten som trots allt gör den här världen till en bra plats.

Och frukten var väldigt god.

Vikarien

Vikarien - en helt otroligt intressant dokumentär på SVT2 ikväll.
En ung lärare i Hallonbergen håller på att ge upp inför eleverna och hela den omöjliga undervisningssituationen. Han är full av ambitioner och god vilja, men han ställs inför en omänsklig uppgift. Han får svårt att sova och riskerar att bli allvarligt sjuk. Han får inget stöd hos skolledningen så han kontaktar sin gamle lärare, Folke, som åker upp från Skåne för att se vad han kan hjälpa till med.
Det första intrycket är att den gamle läraren lyckas, men han inser att det här är värre än något han någonsin mött under hela sin lärarkarriär.
Dokumentären visar tydligt vanmakten som lärare idag känner och förvirringen hos ungdomar i den svenska skolan.

En otroligt välgjord och viktig dokumentär.

Vad ger vi dagens ungdomar för möjligheter att skaffa sig kunskap och utbildning?
Var gick det så otroligt fel?
Och hur ska vi vända det?

Augustihimmel, tystnad och tankar

Igår kväll var det en magisk kväll.
Vid midnatt skulle jag släcka utelamporna och gå och lägga mig, men jag blev sittande i en stol ute på terrassen en lång stund. Himlen var alldeles svart med tusentals svagt glimmande stjärnor. Det var som om alla tankar fokuserades just där och då. En slags total närvaro i stunden. För en stund fanns varken igår eller imorgon - det var bara ett nu.
Det blev kallt efter en stund, men jag kunde inte förmå mig att gå in. Jag ville bara sitta där och se vilken väg tankarna tog. Det var inte vardagens snabbt förbiflygande infall, utan en långsam dyning av tankar som var i takt med allt omkring mig. Otroligt skönt.

Men till slut frös jag om fötterna så jag vinkade till ett flygplan som passerade förbi på relativt låg höjd - och gick in och lade mig.

Summerar semestern 2008

Sista dagen av sommarsemestern 2008. I morgon är jag tillbaka på jobbet igen.
Låg kvar i sängen några minuter extra i morse och njöt av känslan av att vara ledig. Lyssnade på regnet som strilade lätt mot taket över uteplatsen.

De tre veckornas semester kan delas i två delar vädermässigt: den varmaste veckan och den regnigaste veckan. Första veckan bjöd på temperaturer över 3o grader och den andra veckan bjöd på mer än 25 mm regn per dygn.
Första veckan handlade mycket om Europride i Stockholm. Andra veckan höll vi oss mest hemma. Tredje veckan gjorde vi bl a en heldag i Stockholm där vi utforskade delar av staden som vi inte är så hemma i.
Vi har också sett en hel del film, läst mycket, hälsat på bekanta och haft släkt/vänner på besök.

Känns det som om det är dags att gå tillbaka till jobbet?
Njae, jag hade nog kunnat tänka mig i alla fall en vecka till av semester. Jag ska försöka plocka ut en del enstaka dagar under det som är kvar av sommaren. Sitter gärna i hammocken några timmar till, tillsammans med hundarna.
Dessutom har vi planerat en vecka i slutet av september och en lång ledighet över jul/nyår.