Mina tankar är mina

Det är jag som bestämmer vad jag ska tänka.
Det är jag som bestämmer hur jag ska reagera.

Det resonemanget är viktigt när saker känns motiga.
Istället för att deppa ihop eller lägga skulden på alla "idioter" så kan jag välja en annan lösning.
Jag kan fokusera på det som trots allt kan vara positivt i situationen. Jag kan välja att försöka se vad jag kan lära mig av det som händer.
Detta är inte en passiv uppgivenhet, utan att konstruktivt sätt att få kraft att påverka det jag verkligen kan påverka.
Och även om jag inte kan påverka så mycket så kan jag undvika att falla ner i ett svart hål. Och en sak är säker - på botten av ett hål får man inte gjort så mycket vettigt.

Jag tar kontrollen över mitt liv och väljer att må bra.

Gå på bio

Vi försöker gå på bio ganska ofta. Vi ser allt från rena komedier till episka äventyr.

Det är något alldeles speciellt med att sjunka ner i en bekväm fåtölj i mörkret och låta sig uppslukas utan några andra saker som kan/ska fixas. Bra bild, bra ljud.

Det är en milsvid skillnad mot de hårda och obekväma stolarna i min barndoms biografsalonger. Men det är samma magiska äventyr som det var att se en Tarzan-matiné på 70-talet. (Fast jag har slutat att vissla i biljetten.)

Jag har en extra förkärlek för biografer som lyckats behålla eller återskapa en del av den gamla stämningen. Mörkt trä, lampetter i jugendstil, förgyllda statyer.

En av mina absoluta favoritbiografer är Colosseum i Oslo. Deras ljudkvalitet är något alldeles extra!

Dagen före advent

Kvällen före den första söndagen i advent.
Huset är städat. Adventstjärnor och ljusstakar är framplockade från förrådet. Det finns lussekatter och pepparkakor i skafferiet.
Allt är lugnt i huset.

Jag känner att den normala vardagen snart är tillbaka. Det känns otroligt skönt.
Ta vara på ögonblicket - här och nu.

En vis man i Sollentuna

Idag mötte jag en vis man.

Efter ett möte i Sollentuna idag på morgonen stannade jag för att köpa frukt hos en torghandlare. Vi hejade på varandra och jag kommenterade vilken fin dag det var. Då svarade han att det är vi själva som bestämmer om en dag ska bli fin eller inte. Dagen kan vara mörk eller ljus, men det är vi själva som i våra tankar och i vårt agerande bestämmer om den ska bli bra eller dålig. Visst är tanken fantastisk?

Vi blev stående och pratade om livet och människor en bra stund. Han berättade att han inte säljer frukt för att tjäna pengar, han skulle kunna försörja sig på många andra olika saker. Men det som gör att han trivs är möjligheten att bjuda på ett leende och lite vänlighet, och att få motsvarande tillbaka.

Han berättade om en händelse för några dagar sedan då en ung "A-lagare" kom fram till honom med en sådan där liten maskin med handtag som man har när man tejpar igen större lådor. Han ville byta den mot lite frukt. Eftersom frukthandlaren direkt insåg att den var stulen så ville han inte ha den. Han sa att killen kunde få en frukt ändå. Och han sa att om han gick tillbaka med maskinen där han hade tagit den och sedan kom tillbaka så skulle han få mer frukt. Killen gjorde det, men ville inte ha någon frukt eftersom han tydligen skämdes. Han började gråta och frukthandlaren började gråta, och de omfamnade varandra. Kille fick sedan med sig flera påsar med frukt, både till sig själv och till sina kompisar.
Frukthandlaren förklarade för mig att han inte gjorde detta enbart för att vara snäll, utan för att det skulle ha kunnat vara hans egen son. Och då hade han önskat att någon annan hade gjort som han gjorde.

Den här frukthandlaren är bara en av alla de fantastiska människor som finns runt omkring oss. Vi kanske inte alltid upptäcker dem eftersom vi inte tror att de finns, och vi tar oss heller inte tid att stanna upp och lyssna. Men det är den godheten som trots allt gör den här världen till en bra plats.

Och frukten var väldigt god.

Vikarien

Vikarien - en helt otroligt intressant dokumentär på SVT2 ikväll.
En ung lärare i Hallonbergen håller på att ge upp inför eleverna och hela den omöjliga undervisningssituationen. Han är full av ambitioner och god vilja, men han ställs inför en omänsklig uppgift. Han får svårt att sova och riskerar att bli allvarligt sjuk. Han får inget stöd hos skolledningen så han kontaktar sin gamle lärare, Folke, som åker upp från Skåne för att se vad han kan hjälpa till med.
Det första intrycket är att den gamle läraren lyckas, men han inser att det här är värre än något han någonsin mött under hela sin lärarkarriär.
Dokumentären visar tydligt vanmakten som lärare idag känner och förvirringen hos ungdomar i den svenska skolan.

En otroligt välgjord och viktig dokumentär.

Vad ger vi dagens ungdomar för möjligheter att skaffa sig kunskap och utbildning?
Var gick det så otroligt fel?
Och hur ska vi vända det?