Nyöppnade Nationalmuseum - en kulturhändelse!

Äntligen!
Efter fem års renoveringar och ombyggnader öppnade Nationalmuseum idag för allmänheten. Förhandsskriverierna har signalerat något alldeles extra så min förväntan var hög. Och den överträffades.

Istället för den vanliga museala redovisande presentationen bjuder Nationalmuseum på upplevelser och intryck. Alla sorters föremål – tavlor, skulpturer, prydnadsföremål, nyttoföremål – har grupperats längs en tidslinje inom vilken olika teman åskådliggörs. Geografier och kultursfärer blandas vilket ger nya perspektiv och visar på influenser. Detta är resultatet av såväl ett nytt sätt att tänka som att betydligt fler föremål har gjorts tillgängliga.

Exponeringen fungerar generellt sätt väldigt bra. Jag har dock några invändningar:

• En del föremål har placerats på höga hyllor vilket gör det omöjligt att se närmare på dem, i några fall ser man egentligen bara botten på en stor skål. Det är motsvarande för en del detaljerade målningar som hängts så högt att de endast blir en slags otydlig dekoration.
• Några av de större målningarna har hängts så att det inte finns utrymme att se dem på det avstånd som krävs. Intryck blir att man registrerar målningen, men man SER den inte.
• Ett av museets ikoniska verk, Roslins ”Damen med slöjan”, hänger halvt undangömd i en hörna. Jag tror att museet bör gå publiken till mötes och ge henne en mer framträdande plats, speciellt eftersom man använder henne i intensivt i sin marknadsföring.

Det kanske mest imponerande är ändå omvandlingen av byggnaden i sig. Inte nog med att man skapat nya ytor, man har också skapat en känsla av rymd genom att öppna upp för ljuset. Ny fönsterteknik tillåter dagsljus i fler av rummen. Det skapar en känsla av att det som visas innanför väggarna är en del av staden och livet utanför.
Även färgsättningen bidrar till att skapa det nya intrycket. Man har färgsatt med kulörer och nyanser som tar upp element från olika tidsepoker längs tidslinjen. Detta skapar både sammanhang och omväxling, och föremålen kommer mer till sin rätt än i en traditionell ”jämngrå” färgsättning.
Entréplanets skulpturhall är en lyckträff. Här har man skapat en oas med soffor, stolar och bord bland ljusa skulpturer av allt från Oden till Fredrika Bremer. Skulpturernas samspel med rummets ljus ger en stämning som är perfekt för lågmälda samtal eller att bara vara.

Det ”nya” Nationalmuseum är inget man ”avverkar” på ett enda besök. Det är en plats att komma tillbaka till gång på gång för att ta in i delar. Nästa gång ska jag landa i en stol i det tidiga 1800-talet. Där lär jag bli kvar några timmar.