Now we are back home again. We have spent 3 weeks in Florida, USA. Loved every minute!
There will be a trip report soon on a separate blog.
Now we spend time getting back in our normal routines and to give the dogs and cats quality time. We have missed them.
onsdag, oktober 12, 2005
lördag, september 03, 2005
fredag, september 02, 2005
Om tidsfickor
Vad är en tidsficka?
Det är en liten utbuktning på den annars så raka tidlinjen som man kan placera sig i utan att känna att man kommer på efterkälken. Ungefär som att swischa fram i en tunnel och så dyker det plötsligt upp en dörr i tunnelväggen som man kan öppna och gå in genom. Efter en stund kan man kliva ut i tunneln och fortsätta precis där man var när man "klev av".
Är detta en hopplös dröm i en stressig vardag? Nej, inte alls. Alla behöver vi ta en "time-out" ibland. Det behöver inte vara så dramatiskt eller komplicerat. Oftast räcker det med ett par minuter då man stänger av och fokuserar på något positivt.
Man kan skapa de här små tidsfickorna själv. Stänga av telefonen, gå en promenad, luta sig tillbaka och blunda, tänka på något kul, leka med en hund, klappa en katt, lyssna på lite musik, fundera över hur det känns när en regndroppe träffar huden. Beroende på vem man är och var man är kan det vara helt olika saker.
Många säger: "Jag har inte tid att ta paus!" Då säger jag: "Du har inte tid att inte ta paus." Den lilla tidsfickan ger dig energi och löser upp knutar. På sätt och vis ger den dig mer tid, hur konstigt det än låter.
Varför inte prova?
Det är en liten utbuktning på den annars så raka tidlinjen som man kan placera sig i utan att känna att man kommer på efterkälken. Ungefär som att swischa fram i en tunnel och så dyker det plötsligt upp en dörr i tunnelväggen som man kan öppna och gå in genom. Efter en stund kan man kliva ut i tunneln och fortsätta precis där man var när man "klev av".
Är detta en hopplös dröm i en stressig vardag? Nej, inte alls. Alla behöver vi ta en "time-out" ibland. Det behöver inte vara så dramatiskt eller komplicerat. Oftast räcker det med ett par minuter då man stänger av och fokuserar på något positivt.
Man kan skapa de här små tidsfickorna själv. Stänga av telefonen, gå en promenad, luta sig tillbaka och blunda, tänka på något kul, leka med en hund, klappa en katt, lyssna på lite musik, fundera över hur det känns när en regndroppe träffar huden. Beroende på vem man är och var man är kan det vara helt olika saker.
Många säger: "Jag har inte tid att ta paus!" Då säger jag: "Du har inte tid att inte ta paus." Den lilla tidsfickan ger dig energi och löser upp knutar. På sätt och vis ger den dig mer tid, hur konstigt det än låter.
Varför inte prova?
torsdag, september 01, 2005
Förändringens vindar
Ja, det här ska idag handla om mitt jobb.
Både företaget i stort och den del av företaget som jag jobbar i genomlever en mängd förändringar nu. Delar av versamheten omprövas, vissa delar avvecklas eller läggs ut, personer slutar eller byter jobb, organisationer struktureras om.
En del av det här är helt naturliga steg i verksamhetens utveckling och hanteras med information och klara planer. Andra saker sker till synes utan att någon förstår varför och utan att någon egentlig information går ut. Och vissa saker som borde ske har gått helt i stå.
Jag har valt att inte bli arg eller osäker pga allt detta. Men naturligtvis påverkas även jag av att se människor runt omkring må dåligt. Vissa saker hanteras på ett sådant sätt att jag blir frustrerad. Jag ser hur vi tappar effektivitet och fokuserar på fel saker. Istället för att lägga alla krafter på att göra vårt egentliga jobb så fastnar vi i internt navelskådande som inte bidrar till företagets utveckling.
Mitt i allt detta försöker jag göra ett så bra jobb som möjligt tillsammans med min grupp. Vi måste hantera det dagliga och vi måste göra det vi kan för att förstärka företaget på sikt. Och ska vi lyckas med det så kan vi inte sitta och vänta på överordnade beslut som aldrig kommer. Därför kör vi på!
Både företaget i stort och den del av företaget som jag jobbar i genomlever en mängd förändringar nu. Delar av versamheten omprövas, vissa delar avvecklas eller läggs ut, personer slutar eller byter jobb, organisationer struktureras om.
En del av det här är helt naturliga steg i verksamhetens utveckling och hanteras med information och klara planer. Andra saker sker till synes utan att någon förstår varför och utan att någon egentlig information går ut. Och vissa saker som borde ske har gått helt i stå.
Jag har valt att inte bli arg eller osäker pga allt detta. Men naturligtvis påverkas även jag av att se människor runt omkring må dåligt. Vissa saker hanteras på ett sådant sätt att jag blir frustrerad. Jag ser hur vi tappar effektivitet och fokuserar på fel saker. Istället för att lägga alla krafter på att göra vårt egentliga jobb så fastnar vi i internt navelskådande som inte bidrar till företagets utveckling.
Mitt i allt detta försöker jag göra ett så bra jobb som möjligt tillsammans med min grupp. Vi måste hantera det dagliga och vi måste göra det vi kan för att förstärka företaget på sikt. Och ska vi lyckas med det så kan vi inte sitta och vänta på överordnade beslut som aldrig kommer. Därför kör vi på!
onsdag, augusti 31, 2005
Mitt i pannkakan - men inte vilse
Jonas jobbar kväll så jag lagar mat på egen hand. Och då blir det inte så sällan pannkakor. (Jonas är ju laktosintolerant.)
Alltså, pannkakor ikväll. Så den här bloggen skrivs delvis i mellanrummen mellan att jag laddar en ny lagg. Om jag får säga det själv så är jag riktigt fena på det här med pannkakor. (Mest sannolikt ett arv från min far.)
Det är ögonbedövande grönt ute nu. Humlen har slagit nya rekord i omfång. Luktärtorna har fått höjd och blommar för fullt. Alla kryddor som vi planterade i början av sommaren frodas så man blir alldeles lycklig. Tyvärr var nog sommaren inte tillräckligt varm för att chilin och majsen skulle bli fullt utvecklad.
Idag funderar jag över närsynthet. (Om det nu är rätt ord....?)
Jag har läst en del reaktioner från personer i USA som är upprörda över att resten av världen inte ställer upp med nödhjälp efter att orkanen Katrina orsakat total förödelse i Louisiana och Missisippi. De menar att det är USA:s tur att äntligen(?) få ta del av världens katastrofhjälp efter att de själva har betalat så mycket till andra länder.
Ja, vad ska man säga? För mig är katastrofhjälp något som rika länder ger till länder som själva inte har resurser att lösa situationen. Och för mig är det ingen tvekan om att USA har de resurserna, till skillnad från länder som Thailand, Nigeria, Tchad osv.
En del personer u i USA vill att FN ska gå in och bistå. Samma FN som USA genom många år vägrat att betala sin del till.
Så nu låter det så här: "De ville inte stötta oss i kampen mot terrorism, och nu vill de inte hjälpa en befolkning som råkat ut för en katastrof."
Ja, det är en fruktansvärd katastrof som drabbat USA med död och förödelse. Jag lider med de som drabbats. Men jag tycker att det är så fruktansvärt trist att de finns människor som tar det lidandet till förevändning för att måla en vrångbild av världen.
Alltså, pannkakor ikväll. Så den här bloggen skrivs delvis i mellanrummen mellan att jag laddar en ny lagg. Om jag får säga det själv så är jag riktigt fena på det här med pannkakor. (Mest sannolikt ett arv från min far.)
Det är ögonbedövande grönt ute nu. Humlen har slagit nya rekord i omfång. Luktärtorna har fått höjd och blommar för fullt. Alla kryddor som vi planterade i början av sommaren frodas så man blir alldeles lycklig. Tyvärr var nog sommaren inte tillräckligt varm för att chilin och majsen skulle bli fullt utvecklad.
Idag funderar jag över närsynthet. (Om det nu är rätt ord....?)
Jag har läst en del reaktioner från personer i USA som är upprörda över att resten av världen inte ställer upp med nödhjälp efter att orkanen Katrina orsakat total förödelse i Louisiana och Missisippi. De menar att det är USA:s tur att äntligen(?) få ta del av världens katastrofhjälp efter att de själva har betalat så mycket till andra länder.
Ja, vad ska man säga? För mig är katastrofhjälp något som rika länder ger till länder som själva inte har resurser att lösa situationen. Och för mig är det ingen tvekan om att USA har de resurserna, till skillnad från länder som Thailand, Nigeria, Tchad osv.
En del personer u i USA vill att FN ska gå in och bistå. Samma FN som USA genom många år vägrat att betala sin del till.
Så nu låter det så här: "De ville inte stötta oss i kampen mot terrorism, och nu vill de inte hjälpa en befolkning som råkat ut för en katastrof."
Ja, det är en fruktansvärd katastrof som drabbat USA med död och förödelse. Jag lider med de som drabbats. Men jag tycker att det är så fruktansvärt trist att de finns människor som tar det lidandet till förevändning för att måla en vrångbild av världen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
