Konsten att vara sjuk

Igår morse var jag ganska så trött när jag skulle åka till jobbet, men jag trodde att det bara var effekten av två intensiva arbetsdagar i Upplands Väsby.

Under de första timmarna på jobbet gick det bra, men någon timma innan lunch började jag nysa och snora. Trodde att det var pga att jag suttit i drag med öppet fönster en stund, men ju längre dagen gick ju mer stod det klart att det var en förkylning som hade tagit sin boning i min kropp. Och på kvällen var jag precis hur sliten som helst. Somnade till och med i soffan.
Tog ett beslut om att fredagen (dvs idag) skulle tillbringas hemma.
Tack och lov hade jag inga "kritiska" möten inplanerade på jobbet. Det underlättade beslutet, även om jag nog inte hade tagit mig till jobbet hur viktigt det än hade varit.

Jag förstår inte varför folk ska plåga sig själva till jobbet med feber och huvudvärk. Hur effektiva är de då? Och hur trevliga är de för sin omgivning? Och hur lätt är det inte att de istället blir hemma dubbelt så länge när kroppen säger ifrån att den inte gillar situationen?

Då är det bättre att hålla sig hemma och se till att bli frisk fort. Så nu ägnar jag mig åt att vila, hålla mig varm, dricka mycket vatten, äta glass (för halsen) och undvika att få arbetslust.
Det är faktiskt riktigt skönt att krypa upp i soffan med hundar och katter, under en filt. Och jag har två nya böcker att ägna mig åt.