Det där med valpar är inte lätt.....
Jag har varit hos en bekant några dagar för att ta hand om hus och hundar medan hon har varit bortrest. Och hon har ett par valpkullar hemma. Normalt sett så klarar jag det bra, hur söta valparna än är. Men den här gången blev det "problem".
Problemet heter Cactus (eller Kent) och han är en liten kinesvalp med en utstrålning som övergår det mesta jag har råkat ut för. När han tittar på mig med de små kolsvarta ögonen så smälter jag direkt. Och när han kommer skuttande mot mig och knuffar på mig med tassen så är jag förlorad.
Vad gör man? Vi har sagt att vi inte ska ha en hund till för närvarande. Men i sådana här lägen måste man mobilisera alla krafter för att inte vika från det beslutet. Huvva......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar