Hela vägen hit

Jag har nu med största sannolikhet levt mer än halva mitt liv.
Många saker har hänt på vägen - bra och dåliga. Allt det har jag med mig i min ryggsäck. Det händer väl någon gång att ryggsäcken känns tung, men för det mesta ger ryggsäckens tyngd mig en stabilitet och ett stöd. Och det finns ofta erfarenheter som jag kna plocka fram ur säcken och använda i olika situationer.
Visst finns det saker som jag helst inte skulle ha velat ha i ryggsäcken, men de är där och jag kan inget göra åt det. Så då får jag lära mig att leva med det. Kanske gör det mig till en klokare och bättre människa?

Men det finns något som gör att jag acceptera allt som skett. Det är att allt som hänt på något sätt har fört mig till det största i mitt liv - kärleken. Och jag skulle inte vilja vara utan något av det mindre bra som har hänt mig om det hade inneburit att jag inte mött Jonas.
Han har gett allt en mening.