Kvällen före den första söndagen i advent.
Huset är städat. Adventstjärnor och ljusstakar är framplockade från förrådet. Det finns lussekatter och pepparkakor i skafferiet.
Allt är lugnt i huset.
Jag känner att den normala vardagen snart är tillbaka. Det känns otroligt skönt.
Ta vara på ögonblicket - här och nu.
lördag, november 29, 2008
torsdag, september 04, 2008
En vis man i Sollentuna
Idag mötte jag en vis man.
Efter ett möte i Sollentuna idag på morgonen stannade jag för att köpa frukt hos en torghandlare. Vi hejade på varandra och jag kommenterade vilken fin dag det var. Då svarade han att det är vi själva som bestämmer om en dag ska bli fin eller inte. Dagen kan vara mörk eller ljus, men det är vi själva som i våra tankar och i vårt agerande bestämmer om den ska bli bra eller dålig. Visst är tanken fantastisk?
Vi blev stående och pratade om livet och människor en bra stund. Han berättade att han inte säljer frukt för att tjäna pengar, han skulle kunna försörja sig på många andra olika saker. Men det som gör att han trivs är möjligheten att bjuda på ett leende och lite vänlighet, och att få motsvarande tillbaka.
Han berättade om en händelse för några dagar sedan då en ung "A-lagare" kom fram till honom med en sådan där liten maskin med handtag som man har när man tejpar igen större lådor. Han ville byta den mot lite frukt. Eftersom frukthandlaren direkt insåg att den var stulen så ville han inte ha den. Han sa att killen kunde få en frukt ändå. Och han sa att om han gick tillbaka med maskinen där han hade tagit den och sedan kom tillbaka så skulle han få mer frukt. Killen gjorde det, men ville inte ha någon frukt eftersom han tydligen skämdes. Han började gråta och frukthandlaren började gråta, och de omfamnade varandra. Kille fick sedan med sig flera påsar med frukt, både till sig själv och till sina kompisar.
Frukthandlaren förklarade för mig att han inte gjorde detta enbart för att vara snäll, utan för att det skulle ha kunnat vara hans egen son. Och då hade han önskat att någon annan hade gjort som han gjorde.
Den här frukthandlaren är bara en av alla de fantastiska människor som finns runt omkring oss. Vi kanske inte alltid upptäcker dem eftersom vi inte tror att de finns, och vi tar oss heller inte tid att stanna upp och lyssna. Men det är den godheten som trots allt gör den här världen till en bra plats.
Och frukten var väldigt god.
Efter ett möte i Sollentuna idag på morgonen stannade jag för att köpa frukt hos en torghandlare. Vi hejade på varandra och jag kommenterade vilken fin dag det var. Då svarade han att det är vi själva som bestämmer om en dag ska bli fin eller inte. Dagen kan vara mörk eller ljus, men det är vi själva som i våra tankar och i vårt agerande bestämmer om den ska bli bra eller dålig. Visst är tanken fantastisk?
Vi blev stående och pratade om livet och människor en bra stund. Han berättade att han inte säljer frukt för att tjäna pengar, han skulle kunna försörja sig på många andra olika saker. Men det som gör att han trivs är möjligheten att bjuda på ett leende och lite vänlighet, och att få motsvarande tillbaka.
Han berättade om en händelse för några dagar sedan då en ung "A-lagare" kom fram till honom med en sådan där liten maskin med handtag som man har när man tejpar igen större lådor. Han ville byta den mot lite frukt. Eftersom frukthandlaren direkt insåg att den var stulen så ville han inte ha den. Han sa att killen kunde få en frukt ändå. Och han sa att om han gick tillbaka med maskinen där han hade tagit den och sedan kom tillbaka så skulle han få mer frukt. Killen gjorde det, men ville inte ha någon frukt eftersom han tydligen skämdes. Han började gråta och frukthandlaren började gråta, och de omfamnade varandra. Kille fick sedan med sig flera påsar med frukt, både till sig själv och till sina kompisar.
Frukthandlaren förklarade för mig att han inte gjorde detta enbart för att vara snäll, utan för att det skulle ha kunnat vara hans egen son. Och då hade han önskat att någon annan hade gjort som han gjorde.
Den här frukthandlaren är bara en av alla de fantastiska människor som finns runt omkring oss. Vi kanske inte alltid upptäcker dem eftersom vi inte tror att de finns, och vi tar oss heller inte tid att stanna upp och lyssna. Men det är den godheten som trots allt gör den här världen till en bra plats.
Och frukten var väldigt god.
söndag, augusti 31, 2008
Vikarien
Vikarien - en helt otroligt intressant dokumentär på SVT2 ikväll.
En ung lärare i Hallonbergen håller på att ge upp inför eleverna och hela den omöjliga undervisningssituationen. Han är full av ambitioner och god vilja, men han ställs inför en omänsklig uppgift. Han får svårt att sova och riskerar att bli allvarligt sjuk. Han får inget stöd hos skolledningen så han kontaktar sin gamle lärare, Folke, som åker upp från Skåne för att se vad han kan hjälpa till med.
Det första intrycket är att den gamle läraren lyckas, men han inser att det här är värre än något han någonsin mött under hela sin lärarkarriär.
Dokumentären visar tydligt vanmakten som lärare idag känner och förvirringen hos ungdomar i den svenska skolan.
Vad ger vi dagens ungdomar för möjligheter att skaffa sig kunskap och utbildning?
Var gick det så otroligt fel?
Och hur ska vi vända det?
En ung lärare i Hallonbergen håller på att ge upp inför eleverna och hela den omöjliga undervisningssituationen. Han är full av ambitioner och god vilja, men han ställs inför en omänsklig uppgift. Han får svårt att sova och riskerar att bli allvarligt sjuk. Han får inget stöd hos skolledningen så han kontaktar sin gamle lärare, Folke, som åker upp från Skåne för att se vad han kan hjälpa till med.
Det första intrycket är att den gamle läraren lyckas, men han inser att det här är värre än något han någonsin mött under hela sin lärarkarriär.
Dokumentären visar tydligt vanmakten som lärare idag känner och förvirringen hos ungdomar i den svenska skolan.
En otroligt välgjord och viktig dokumentär.
Vad ger vi dagens ungdomar för möjligheter att skaffa sig kunskap och utbildning?
Var gick det så otroligt fel?
Och hur ska vi vända det?
Augustihimmel, tystnad och tankar
Igår kväll var det en magisk kväll.
Vid midnatt skulle jag släcka utelamporna och gå och lägga mig, men jag blev sittande i en stol ute på terrassen en lång stund. Himlen var alldeles svart med tusentals svagt glimmande stjärnor. Det var som om alla tankar fokuserades just där och då. En slags total närvaro i stunden. För en stund fanns varken igår eller imorgon - det var bara ett nu.
Det blev kallt efter en stund, men jag kunde inte förmå mig att gå in. Jag ville bara sitta där och se vilken väg tankarna tog. Det var inte vardagens snabbt förbiflygande infall, utan en långsam dyning av tankar som var i takt med allt omkring mig. Otroligt skönt.
Men till slut frös jag om fötterna så jag vinkade till ett flygplan som passerade förbi på relativt låg höjd - och gick in och lade mig.
Vid midnatt skulle jag släcka utelamporna och gå och lägga mig, men jag blev sittande i en stol ute på terrassen en lång stund. Himlen var alldeles svart med tusentals svagt glimmande stjärnor. Det var som om alla tankar fokuserades just där och då. En slags total närvaro i stunden. För en stund fanns varken igår eller imorgon - det var bara ett nu.
Det blev kallt efter en stund, men jag kunde inte förmå mig att gå in. Jag ville bara sitta där och se vilken väg tankarna tog. Det var inte vardagens snabbt förbiflygande infall, utan en långsam dyning av tankar som var i takt med allt omkring mig. Otroligt skönt.
Men till slut frös jag om fötterna så jag vinkade till ett flygplan som passerade förbi på relativt låg höjd - och gick in och lade mig.
söndag, augusti 17, 2008
Summerar semestern 2008
Sista dagen av sommarsemestern 2008. I morgon är jag tillbaka på jobbet igen.
Låg kvar i sängen några minuter extra i morse och njöt av känslan av att vara ledig. Lyssnade på regnet som strilade lätt mot taket över uteplatsen.
De tre veckornas semester kan delas i två delar vädermässigt: den varmaste veckan och den regnigaste veckan. Första veckan bjöd på temperaturer över 3o grader och den andra veckan bjöd på mer än 25 mm regn per dygn.
Första veckan handlade mycket om Europride i Stockholm. Andra veckan höll vi oss mest hemma. Tredje veckan gjorde vi bl a en heldag i Stockholm där vi utforskade delar av staden som vi inte är så hemma i.
Vi har också sett en hel del film, läst mycket, hälsat på bekanta och haft släkt/vänner på besök.
Känns det som om det är dags att gå tillbaka till jobbet?
Njae, jag hade nog kunnat tänka mig i alla fall en vecka till av semester. Jag ska försöka plocka ut en del enstaka dagar under det som är kvar av sommaren. Sitter gärna i hammocken några timmar till, tillsammans med hundarna.
Dessutom har vi planerat en vecka i slutet av september och en lång ledighet över jul/nyår.
Låg kvar i sängen några minuter extra i morse och njöt av känslan av att vara ledig. Lyssnade på regnet som strilade lätt mot taket över uteplatsen.
De tre veckornas semester kan delas i två delar vädermässigt: den varmaste veckan och den regnigaste veckan. Första veckan bjöd på temperaturer över 3o grader och den andra veckan bjöd på mer än 25 mm regn per dygn.
Första veckan handlade mycket om Europride i Stockholm. Andra veckan höll vi oss mest hemma. Tredje veckan gjorde vi bl a en heldag i Stockholm där vi utforskade delar av staden som vi inte är så hemma i.
Vi har också sett en hel del film, läst mycket, hälsat på bekanta och haft släkt/vänner på besök.
Känns det som om det är dags att gå tillbaka till jobbet?
Njae, jag hade nog kunnat tänka mig i alla fall en vecka till av semester. Jag ska försöka plocka ut en del enstaka dagar under det som är kvar av sommaren. Sitter gärna i hammocken några timmar till, tillsammans med hundarna.
Dessutom har vi planerat en vecka i slutet av september och en lång ledighet över jul/nyår.
söndag, augusti 03, 2008
Europride 2008 - some more thoughts
Europride 2008 is now over and it's time to summarize my thoughts and impressions.
We went to Pride Park on Wednesday, the day it opened. And here it was, more or less identical to previous years. The same participants, the same sponsors, the same tents, the same artists. I didn't get any "European" feeling at all.
But it's good in it's limited way. You have the opportunity to meet a lot of people and get information on activities and programs from many organisations. And you can listen to some good music.
There were also some really good speeches from the Park Scene by people that had been opening Stockholm Pride through the last 10 years. I really hope that people got their messages.
The "culture" part of the park was a total failure also this year. Badly planned and not keeping the times. The art gallery was so small that it was almost painful. The walkway going right through the seats in front of the scene.
The Thursday was the traditional "schlagerkväll". But it was not much more than it has been earlier years. A good mix of the most popular artists and some almost forgotten ones. But nothing really surprising. The visitors got what they had expected - nothing more. (On the other had, the expectations are always high for this concert.)
Lena Ph could have continued for at least an hour more if the people had decided.
Saturday was "Parade Day". Unfortunately this year it was raining. There were not that many people as expected in the parade, even though the number of floats were higher. The people in the parade were brave and danced and waved with big smiles. The support from the spectators were as strong as always.
Unfortunately it seemed as if they didn't manage to keep such a long parade together, it had too many gaps and overcrowded sections.
It took a while for Pride Park to get up to speed after the parade. I guess that most people gave up due to the rain, or at least went home to change clothes.
Things at the Park Scene were the same as always, a mix of good and not so good artists. And the speeches and awars ceremonies were exactly as boring and confused as earlier years. (Can someone please try to tighten these things a bit?)
The Parade Gala Concert didn't really take off, also that mostly due to the rain. Alcazar had a lot of energy, but that didn't really compensated for the rain. BWO had some sound problems in the beginning, but they managed to get the people singing and dancing despite the rain.
On the whole - a good Pride very much like the last years. Nothing really special for Europride. No improovements of the things that have been not working well earlier years. No new ideas.
But enthusiastic people and very nice staff everywhere.
I think that Pride need new ideas. They have to throw out some things and rethink a lot.
I doubt that this will happen in the next few years though....
Do I sound disappointed? Maybe, but the overall impression is that Pride is something really good that is very much needed. But nothing is so good that it can't be better.
We went to Pride Park on Wednesday, the day it opened. And here it was, more or less identical to previous years. The same participants, the same sponsors, the same tents, the same artists. I didn't get any "European" feeling at all.
But it's good in it's limited way. You have the opportunity to meet a lot of people and get information on activities and programs from many organisations. And you can listen to some good music.
There were also some really good speeches from the Park Scene by people that had been opening Stockholm Pride through the last 10 years. I really hope that people got their messages.
The "culture" part of the park was a total failure also this year. Badly planned and not keeping the times. The art gallery was so small that it was almost painful. The walkway going right through the seats in front of the scene.
The Thursday was the traditional "schlagerkväll". But it was not much more than it has been earlier years. A good mix of the most popular artists and some almost forgotten ones. But nothing really surprising. The visitors got what they had expected - nothing more. (On the other had, the expectations are always high for this concert.)
Lena Ph could have continued for at least an hour more if the people had decided.
Saturday was "Parade Day". Unfortunately this year it was raining. There were not that many people as expected in the parade, even though the number of floats were higher. The people in the parade were brave and danced and waved with big smiles. The support from the spectators were as strong as always.
Unfortunately it seemed as if they didn't manage to keep such a long parade together, it had too many gaps and overcrowded sections.
It took a while for Pride Park to get up to speed after the parade. I guess that most people gave up due to the rain, or at least went home to change clothes.
Things at the Park Scene were the same as always, a mix of good and not so good artists. And the speeches and awars ceremonies were exactly as boring and confused as earlier years. (Can someone please try to tighten these things a bit?)
The Parade Gala Concert didn't really take off, also that mostly due to the rain. Alcazar had a lot of energy, but that didn't really compensated for the rain. BWO had some sound problems in the beginning, but they managed to get the people singing and dancing despite the rain.
On the whole - a good Pride very much like the last years. Nothing really special for Europride. No improovements of the things that have been not working well earlier years. No new ideas.
But enthusiastic people and very nice staff everywhere.
I think that Pride need new ideas. They have to throw out some things and rethink a lot.
I doubt that this will happen in the next few years though....
Do I sound disappointed? Maybe, but the overall impression is that Pride is something really good that is very much needed. But nothing is so good that it can't be better.
tisdag, juli 29, 2008
Europride 2008 - two reflections
OK, so now Europride 2008 Stockholm has started.
It started already last Friday with an opening "concert" at the open air museum Skansen. (It's the same place where the closing concert was at Europride 1998.)
The place is really bautiful with a splendid view out over Stockholm. It's a well established concert scene since many many decades. "All" famous Swedish singers have been there.
It would have been interesting to see that place really turned gay for one evening, but that didn't happen. Just some flags and balloons in rainbow colours - nothing more.
The concert was nice with some good swedish singers on stage. But it all turned out very provinsial and uninspired. It was the kind od opening concert that you would expect in any small town running there first "gay pride".
The opening speakers didn't manage to draw any real attention. I'm not blaming them, they did as well as one can expect. But nothing was done to focus on them or give them "extra spotlight".
During the weekend there was the gay film festival. We didn't see anything of that.
On Monday they opened the "Pride House" in the middle of Stockholm. We went there since we expected that they had learned from previous years "failures". But - even though they this year had access to Kulturhuset with a lot of space they didn't manage to create an including atmosphere. It was the same thing as previous years - closed doors, minimal information, excluding atmosphere. We got a feeling that they had chosen to hide the whole thing from people, unless you were very "inside".
We also tried to get a feeling of in what way Europride had put its colours on Stockholm. All buses has rainbow flags, there were rainbow flags along some of the bridges and in front of the royal palace. But we didn't get the feeling that "Stockholm goes gay".
Maybe we had expected too much? It's only a few years ago when "Stockholm Pride" was a very small activity for just a few people.
Pride Park is opening tomorrow and we hope that it will add some points to Europride 2008.
It started already last Friday with an opening "concert" at the open air museum Skansen. (It's the same place where the closing concert was at Europride 1998.)
The place is really bautiful with a splendid view out over Stockholm. It's a well established concert scene since many many decades. "All" famous Swedish singers have been there.
It would have been interesting to see that place really turned gay for one evening, but that didn't happen. Just some flags and balloons in rainbow colours - nothing more.
The concert was nice with some good swedish singers on stage. But it all turned out very provinsial and uninspired. It was the kind od opening concert that you would expect in any small town running there first "gay pride".
The opening speakers didn't manage to draw any real attention. I'm not blaming them, they did as well as one can expect. But nothing was done to focus on them or give them "extra spotlight".
During the weekend there was the gay film festival. We didn't see anything of that.
On Monday they opened the "Pride House" in the middle of Stockholm. We went there since we expected that they had learned from previous years "failures". But - even though they this year had access to Kulturhuset with a lot of space they didn't manage to create an including atmosphere. It was the same thing as previous years - closed doors, minimal information, excluding atmosphere. We got a feeling that they had chosen to hide the whole thing from people, unless you were very "inside".
We also tried to get a feeling of in what way Europride had put its colours on Stockholm. All buses has rainbow flags, there were rainbow flags along some of the bridges and in front of the royal palace. But we didn't get the feeling that "Stockholm goes gay".
Maybe we had expected too much? It's only a few years ago when "Stockholm Pride" was a very small activity for just a few people.
Pride Park is opening tomorrow and we hope that it will add some points to Europride 2008.
lördag, juli 26, 2008
Semester!
Jupps, nu har min semester börjat. OK, rent tekniskt börjar den inte förrän på måndag. Men - idag har semesterkänsla absolut infunnit sig.
Vi gick inte upp allt för tidigt. Åt frukost ute. Har tillbringat hela dagen ute med kaffe och kalla drycker. Solen har gassat från en klarblå himmel och temperaturen har legat kring 30 grader.
Lite senare ikväll ska vi grilla kycklingklubbor.
Detta är total absolut fullkomlig njutning!
Nu har jag tre lediga veckor framför mig. Första veckan är det Europride här i Stockholm och vi ska nog försöka få med oss en hel del av det.
Sedan har jag funderingar på en del dagsturer i Stockholm med omnejd, bl a till Gripsholm. Och någon baddag ute i skärgården.
En och annan blogg lär det bli.
Vi gick inte upp allt för tidigt. Åt frukost ute. Har tillbringat hela dagen ute med kaffe och kalla drycker. Solen har gassat från en klarblå himmel och temperaturen har legat kring 30 grader.
Lite senare ikväll ska vi grilla kycklingklubbor.
Detta är total absolut fullkomlig njutning!
Nu har jag tre lediga veckor framför mig. Första veckan är det Europride här i Stockholm och vi ska nog försöka få med oss en hel del av det.
Sedan har jag funderingar på en del dagsturer i Stockholm med omnejd, bl a till Gripsholm. Och någon baddag ute i skärgården.
En och annan blogg lär det bli.
lördag, juli 12, 2008
Jussi Björling - rösten
Sitter på terrassen och lyssnar på P2:s utsändning av en föreställning av Verdis Rigoletto på Stockholmsoperan i januari 1957.
Förutom Jussi som Hertigen medverkar: Gilda - Eva Prytz, Maddalena - Kerstin Meyer, Giovanna - Barbro Ericson, Rigoletto - Erik Sundquist, Sparafucile - Sven-Erik Jacobson, Kungliga Operans kör och Kungliga Hovkapellet, dirigent - Kurt Bendix.
Hertigen var en av Jussis paradroller. Men i den här inspelningen är det en del som inte riktigt är på plats. Nog finns röstens bärighet och lyskraft där, det märks inte minst i "Ella mi fu rapita" som är absolut magnifik. Men i första aktens duett med Gilda så funkar det inte. Intrycket är att han inte är närvarande i samspelet. En detalj i sammanhanget är att han avstår från höjdtonen i slutet av duetten. Nu kanske inte Eva Prytz var den starkaste av Gildor som Jussi sjungit med, men ändå...?
Men i den tredje aktens glansnummer "La donne e mobile" är han helt WOW! Han agerar fullt ut med rösten och utnyttjar varje nyans maximalt. Och han fortsätter i samma magnifika stil, först tillsammans med Maddalena och sedan i den stora kvartetten. Hans inledning till kvartetten är i mina öron helt oöverträffad! Hans subtila dragningar i rytmen är så genuint rätt! Hans röst rör sig med ett kattdjurs mjuka smidighet och styrka.
(Förresten - är inte Kerstin Meyer än av våra allra största sångerskor?)
Jussis röst är en av de mest magiska som hörts. Bärigheten genom hela registret, glansen på höjden, renheten i ansatsen, lättheten och slaggfriheten. Någon gång kanske jag önskar att han kunde ha gett lite avkall på skönklangen för det dramatiska uttrycket, men jag kan ändå fullt ut respektera hans val.
I några av de mest inspirerade ögonblicken ligger hela hans själ och hjärta i rösten.
Trots all sin italienska och franska repertoar är han kanske en av våra "svenskaste" röster.
Jag skriver "är" för hans röst är i allra högsta grad levande.
söndag, juli 06, 2008
Sommar - ett banalt blogginlägg
Finns det något mer banalt och uttjatat än skandinavers lysriska skildringar av sommarens njutningar? Vi läser dem överallt - i litteratur, i bloggar, i tidningar.
Men jag kan inte avhålla mig från att leverera mitt bidrag.
Sommar - allt är så mycket enklare.
Vaknar och drar på sig ett par kortbyxor och en t-shirt.
Tar ut hundarna i trädgården på första lilla luftningen innan frukost. Känner gräset under fötterna och njuter av hur hundarna nyfiket utforskar varje vrå av trädgården.
Går in och gör i ordning frukost som man äter ute på terrassen. Sitter kvar med en kopp kaffe och fördjupar sig i dagstidningen.
Putsar fönstren på skuggsidan av huset och lyssnar på countrymusik genom ett fönster som står på glänt. Tittar igenom rabatter, blomlådoor och krukor, plockar bort några vissna blommor och ordnar ett bättre stöd till luktärtorna.
Dagarna är långa och varma. Färgerna är intensiva i solljuset. Känner en lätt vind mot kroppen.
Underbara sommar!
Men jag kan inte avhålla mig från att leverera mitt bidrag.
Sommar - allt är så mycket enklare.
Vaknar och drar på sig ett par kortbyxor och en t-shirt.
Tar ut hundarna i trädgården på första lilla luftningen innan frukost. Känner gräset under fötterna och njuter av hur hundarna nyfiket utforskar varje vrå av trädgården.
Går in och gör i ordning frukost som man äter ute på terrassen. Sitter kvar med en kopp kaffe och fördjupar sig i dagstidningen.
Putsar fönstren på skuggsidan av huset och lyssnar på countrymusik genom ett fönster som står på glänt. Tittar igenom rabatter, blomlådoor och krukor, plockar bort några vissna blommor och ordnar ett bättre stöd till luktärtorna.
Dagarna är långa och varma. Färgerna är intensiva i solljuset. Känner en lätt vind mot kroppen.
Underbara sommar!
måndag, maj 26, 2008
En sak i taget
Har vi inte alla råkat ut för situationen där det känns som det är tusen saker som ska göras? Allt känns lika viktigt och lika bråttom. Innan man är färdig med den ena tanken så knuffas den bort av nästa som pockar på uppmärksamhet. Till slut blir det ett enda snurrande virrvarr som bara går fortare och fortare.
Och man får ingenting gjort!
Det är bara att inse att man faktiskt inte kan göra mer än en sak åt gången, i alla fall inte om det ska bli någon ordning med det. Så då får man sortera upp allt som snurrar i skallen och helt enkelt bestämma vad man tar först.
Så vad är regeln för prioritering? Det som måste göras för att undvika stora negativa konsekvenser måste man beta av först. Sedan kan man ta itu med det som har störst positiva konsekvenser. Och sedan kan man prioritera efter det som är mest trivsamt att göra. Men om man börjar med det som är mest trivsamt kan det lätt sluta med att de negativa konsekvenserna av det man inte gjorde slår en i skallen. Inte bra.
OK, det är inte så dumt att mellan allt viktigt lägga in något litet moment av ren njutning. Det behövs om man ska orka....
Och man får ingenting gjort!
Det är bara att inse att man faktiskt inte kan göra mer än en sak åt gången, i alla fall inte om det ska bli någon ordning med det. Så då får man sortera upp allt som snurrar i skallen och helt enkelt bestämma vad man tar först.
Så vad är regeln för prioritering? Det som måste göras för att undvika stora negativa konsekvenser måste man beta av först. Sedan kan man ta itu med det som har störst positiva konsekvenser. Och sedan kan man prioritera efter det som är mest trivsamt att göra. Men om man börjar med det som är mest trivsamt kan det lätt sluta med att de negativa konsekvenserna av det man inte gjorde slår en i skallen. Inte bra.
OK, det är inte så dumt att mellan allt viktigt lägga in något litet moment av ren njutning. Det behövs om man ska orka....
torsdag, maj 15, 2008
Om att överleva ineffektivitet
Nog har vi väl alla varit i situationer där omgivningen varit frustrerande ineffektiv? Det kan vara på jobbet där folk bara pratar och pratar om samma saker vid möte efter möte utan att någon kan dra en slutsats och vågar ta ett beslut. Eller så kan det vara folk som envisas med att göra saker onödigt omständligt bara för att de inte kan/vill göra det på ett smartare (och enklare!) sätt.
Varför? Bristande respekt för andra? Okunskap? Rädsla?
OK, jag menar inte att allt ska bly supereffektivt och trimmat till millimetern. Men kanske vi kunde få mer tid att koppla av och ha kul om vi fick undan lite mer av sakerna som hamnat på vårt bord?
Eller?
Varför? Bristande respekt för andra? Okunskap? Rädsla?
OK, jag menar inte att allt ska bly supereffektivt och trimmat till millimetern. Men kanske vi kunde få mer tid att koppla av och ha kul om vi fick undan lite mer av sakerna som hamnat på vårt bord?
Eller?
onsdag, maj 14, 2008
Så mycket att lära - så lite tid
Varenda dag slås jag av hur mycket intressant det finns att lära sig. Varje dag stöter jag på något som väcker min nyfikenhet, saker som jag vill lära mig mer om för att kunna sätta in i ett sammanhang för att öka min förståelse av denna ofta underliga värld.
Så sent som igår stötte jag på en artikel om administrationen i de antika statsbildningarna kring de östra delarna av Medelhavet. Det kan tyckas hur torrt och inaktuellt som helst, men jag blev uppslukad av artikeln. (Den väckte tankar om ansvarsroller, effektivitet mm.)
Men så finns inte tiden för att följa alla trådar jag hittar. Det är som att stå vid ett stigmöte i skogen där en mängd stigar löper åt olika håll. Efter några meter så skyms sikten av träd och höjdskillnader så jag kan inte riktigt se om stigen leder genom något riktigt vackert skogsområde eller om den leder ut på ett kalhygge längre fram.
Men jag kan inte gå mer än en stig, och det finns inte tid till att "provgå" varje stig. Jag måste göra ett val för att komma framåt.
Men någonstans inom mig bär jag med mig minnet av en del av de stigmöten jag passerat. Och jag undrar ibland vad som hade hänt om jag valt den andra stigen istället?
Så sent som igår stötte jag på en artikel om administrationen i de antika statsbildningarna kring de östra delarna av Medelhavet. Det kan tyckas hur torrt och inaktuellt som helst, men jag blev uppslukad av artikeln. (Den väckte tankar om ansvarsroller, effektivitet mm.)
Men så finns inte tiden för att följa alla trådar jag hittar. Det är som att stå vid ett stigmöte i skogen där en mängd stigar löper åt olika håll. Efter några meter så skyms sikten av träd och höjdskillnader så jag kan inte riktigt se om stigen leder genom något riktigt vackert skogsområde eller om den leder ut på ett kalhygge längre fram.
Men jag kan inte gå mer än en stig, och det finns inte tid till att "provgå" varje stig. Jag måste göra ett val för att komma framåt.
Men någonstans inom mig bär jag med mig minnet av en del av de stigmöten jag passerat. Och jag undrar ibland vad som hade hänt om jag valt den andra stigen istället?
söndag, maj 11, 2008
Att orka
Ibland hamnar man i en situation som kräver en ansträngning över det vanliga. Arbetsbörda, förväntningar, åtaganden, förlust, ansvar, förändringar...
Rent objektivt så ska man inte orka - men man gör det ändå.
När man inte kan backa ur eller kliva åt sidan så aktiveras en energireserv som gör att man tar det där extra steget. Otroligt fascinerande att iaktta sig själv liksom utifrån.
Fast å andra sidan - vad är det som är så märkvärdigt? Är inte detta vad småbarnsföräldrar gör dag efter dag efter dag - i år efter år efter år. Hur orkar de?
Rent objektivt så ska man inte orka - men man gör det ändå.
När man inte kan backa ur eller kliva åt sidan så aktiveras en energireserv som gör att man tar det där extra steget. Otroligt fascinerande att iaktta sig själv liksom utifrån.
Fast å andra sidan - vad är det som är så märkvärdigt? Är inte detta vad småbarnsföräldrar gör dag efter dag efter dag - i år efter år efter år. Hur orkar de?
söndag, mars 09, 2008
En helg jag behövde
Den här helgen behövde jag verkligen.
Veckan har varit minst sagt välfylld. Ett par dagar i Bremen för jobbets räkning och fullt upp på jobbet även i övrigt.
(I måndags var Jonas och jag dessutom iväg på en liten aktivitet som kommer att redovisas här om 1-2 månader. Fram till dess är våra läppar förseglade.)
Helgen kom alltså som ett väldigt efterlängtat avbrott.
Igår var jag iväg och sjöng några timmar på morgonen. Tog det lugnt hemma på eftermiddagen. Åkte in till stan lite senare och strosade runt och tog en fika innan det var dags för bio. (Iskariot - väl värd att se! Skit i vad de korkade recensenterna skriver.) Avslutade med en enkel italiensk middag.
Idag stensov jag - lite för länge. Men det var tydligen något jag behövde.
Känner mig klar för en ny händelserik(?) vecka.
Veckan har varit minst sagt välfylld. Ett par dagar i Bremen för jobbets räkning och fullt upp på jobbet även i övrigt.
(I måndags var Jonas och jag dessutom iväg på en liten aktivitet som kommer att redovisas här om 1-2 månader. Fram till dess är våra läppar förseglade.)
Helgen kom alltså som ett väldigt efterlängtat avbrott.
Igår var jag iväg och sjöng några timmar på morgonen. Tog det lugnt hemma på eftermiddagen. Åkte in till stan lite senare och strosade runt och tog en fika innan det var dags för bio. (Iskariot - väl värd att se! Skit i vad de korkade recensenterna skriver.) Avslutade med en enkel italiensk middag.
Idag stensov jag - lite för länge. Men det var tydligen något jag behövde.
Känner mig klar för en ny händelserik(?) vecka.
lördag, februari 23, 2008
En fast punkt
"Ge mig en fast punkt och jag ska rubba jorden" är ett uttryck som tillskrivs Arkimedes. För hans del handlade det om hans hävstångsprincip, men för min del har det även en annan betydelse.
Det kan vara stökigt eller stressigt på jobbet. Det kan vara massor av tankar, beslut, planer och aktiviteter som tränger sig på och pockar på min uppmärksamhet. Det mesta kan vara svävande osäkert.
Då är det så skönt att känna att det alltid finns en fast punkt i form av hem och familj. Där finns tryggheten, stödet, lugnet och kärleken.
Där kan jag hämta de krafter som jag behöver för att rubba min värld.
Det kan vara stökigt eller stressigt på jobbet. Det kan vara massor av tankar, beslut, planer och aktiviteter som tränger sig på och pockar på min uppmärksamhet. Det mesta kan vara svävande osäkert.
Då är det så skönt att känna att det alltid finns en fast punkt i form av hem och familj. Där finns tryggheten, stödet, lugnet och kärleken.
Där kan jag hämta de krafter som jag behöver för att rubba min värld.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
