Jobb från soffan

Egentligen är jag på julledighet sedan i fredags. Men så behövde min chef ha ett telefonmöte med ledningsgruppen för att gå igenom några viktiga saker. Så idag har jag kopplat upp mig på jobbets nätverk hemifrån och slagit på mobiltelefonen.

Tänk egentligen vilka möjligheter den nya tekniken ger! Det kan underlätta högst betydligt. Istället för att behöva åka in till jobbet idag så kan jag sitta hemma i soffan med en kopp kaffe. Otroligt praktiskt! Jag kommer att utnyttja det ibland för att ta en jobbdag hemma. Förutsättningen är naturligtvis att det är en dag då jag inte behöver vara på plats rent fysiskt. Det kan vara en dag då jag behöver ägna mig åt långsiktig planering eller åt att göra analyser baserade på information jag kan få ut via olika system/rapporter. Då är det skönt att sitta i den egna tystnaden med en kopp extra gott hemmakaffe.

Men samtidigt gäller det att vara på sin vakt så att man inte känner ett tvång att alltid vara tillgänglig. Jag vill nog påstå att jag är bra på att slå av mobiltelefonen. Och det har bara hänt två gånger de senaste 2 åren att jag åkt in och jobbat en lördag eller söndag. Det är mycket sällan jag tar med mig jobb hem.
Jag tror på principen att koncentrera sig på jobbet när man är på jobbet, och när man är ledig så är man fullt ut ledig. Fokus!

Lev där du är!

Tystnad

Tystnad är skönt. Ingen musik i bakgrunden, ingen TV som står på. Bara ljud av hundar som gnager på råhudsben och katter som knaprar i sig torrfoder. Och ett svagt susande från hårddisken.
Jag njuter så av att bo på en plats där det inte ständigt är en massa påträngande ljud utifrån. Det man hör här ute är ett och annat flygplan på hög höjd och, om man lyssnar noga, ett svagt brummande från motorvägen långt bort.

Vi lever i ett ständigt skval av ljud. Har vi blivit rädda för tystnaden? Är vi rädda för att höra våra egna tankar? Är vi rädda för vad tankarna ska säga oss, eller har vi bara inte tid att ta itu med dem?

Genom fönstret hör jag fåglarna kvittra vid fågelmatarna. Där är pilfinkar, nötväckor, talgoxar och någon blåmes. Det är de ljuden vi borde ställa in våra öron på. Då kanske vi också lär oss lyssna på oss själva....

Advent

"Advent är mörker och kyla" heter det väl i dikten? Men för mig är advent raka motsatsen. Advent är tiden då man söker sig till ljus och värme. I alla fall är det så för mig.
När alla andra varvar upp för att hinna med allt inför julen gör jag raka motsatsen. Jag söker det enkla och lugna. Då är traditionerna bra att ta hjälp av. Ta sig tid till att gå på julmarknad, tända levande ljus, skriva julkort, baka pepparkakor, hänga upp julprydnader. Men framför allt att ta sig tid till varandra. Ta vara på de enkla glädjeämnena. Att verkligen känna att man lever.

Christmas vacation!

Now I'm officially on vacation. For two weeks!
The last weeks at work has been quite hectic. A lot of things that shouldn't happen have happen. And that is on top of the normal full day schedule. Luckily there have been things that I have been able to push to next year. But all the important stuff is now marked as "Done". That gives a good feeling when going on vacation.

So now I have a weekend where Jonas is working nights, so it might be a bit upside down. But then we have some days together when we both are free. On Monday evening we will go to the opera to see the traditional Nutcracker ballet.
On Thursday we start early to go to Jonas parents in Sweden. We will spend the Christmas days there. Then we go back home in good time for New Year. No special plans for that, probably just being home celebrating our fifth anniversary.

And then back to work on the 3rd of January.

Kyla

I morse så kände jag kylan när jag skulle gå upp och hämta morgontidningen. Det är första gången i år jag verkligen känner hur kylan biter. Alltså inte bara hur det är kallt, utan hur kylan griper tag om hela kroppen. Och det var bara ca 12 minusgrader.

Och inte var det någon morgontidning där. Har slutat förvänta mig en tidning. 2-3 gånger i veckan så kommer tidningen först senare på förmiddagen. Jag har skrivit till deras kundservice, och de meddelar att antingen så är budet sjukt eller så har ett annat bud blivit sjukt så att det budet som kör ut min tidning måste ta ett annat område innan. Eller så är det förseningar hos tryckeriet.
Det här började för några månader sedan. Innan dess fungerade det perfekt. Som mest var det någon enstaka försening i månaden. Lite störande när man vill kunna gå igonom nyheterna till morgonkaffet.
De kan göra hur många tidningar som helst och prata om värdet av det tryckta ordet, men om det inte når mottagaren så är det värdelöst. Och kanske det är så att vi som inte bor i en stor stad, vi räknas inte som viktiga för tidningen? Det är en känsla man får när man ser vilket nyhets- och artikelmaterial de väljer att ha med. Ungt, trendy och urbant.

Blue and white

This is a really blue and white day.
Sun is shining from a bright blue winter sky. It's a blue transparent colour that only can be seen in winter. A colour that is somwhat lacking some colour, but has its own fullness.
The white is coming from the snow. Last week we got at least 5-10 cm, and yesterday we got almost as much. The temperature has been below zero all the time so the snow hasn't lost its light and soft look.
Quite beautiful I must say. If it weren't for all the clothes that is needed and the problems in the traffic this would be fantastic!

Ofrivillig vilodag

Jaha, det här blev en dag hemma i soffan. Så var det inte tänkt, men omständigheterna ville något annat.
Var ovanligt sliten när jag kom hem från Hamburg igår. Vaknade i morse och kände mig helt slut. Gick ut i badrummet. Ja, och så minns jag inte mycket mer förrän jag vaknade till på golvet mellan tvättmaskinen och elementet. Svimmade, helt enkelt. Hade tur och slog mig inte så illa. Blev bara några skråmor i pannan och ett brännsår (från elementet) på ena axeln. Men jag var helt borta. Tog mig ut till soffan medan Jonas röjde upp på badrummet. Svetten rann i strömmar och världen snurrade i ett obehagligt töcken. Det tog nästan 30 minuter innan jag hade hittat tillbaka till verkligheten igen.

Har alltså legat hemma idag. Växlat mellan halvvaken och sömn.
Troligen var det hela en kombination av utsliten, trött och något jag ätit.

En grå dag i Hamburg

Tidigt morgonflyg – 06:20. Taxi beställd till 05:15. Väckning - 04:00. Huvva….
Men inte sjutton vaknade jag, eller så vaknade jag och stängde av klockan. Troligen det senare faktiskt. Men jag vaknade garanterat när taxichauffören ringde lite efter 05:15 för att kolla om jag var på gång. Det blev en mycket snabbtur inom duschen innan jag hoppade i kläderna. Otroligt nog var jag på flygplatsen 05:55. Fast utan frukost i magen.

Landade i Hamburg 09:30 efter att ha bytt plan i Köpenhamn. Möttes av ett grått, avlövat och regnigt nordtyskt ”landskap”.
Knallade ut för att ställa mig och vänta på shuttle-bussen till hotellet. Väntade. Och väntade. Ingen buss. Bara småkall vind och regn snett in från sidan. Lyckades nästan bli irriterad innan jag styrde undan den känslan.

Tidig lunch och sedan igång med mötet.

Hur hanterar man motgångar?

En del människor tar varje motgång som en personlig förolämpning. De rustar sig till strid för att kämpa mot den oförrätt de anser sig utsatta för. Och detta gör de oavsett om det är en försenad buss eller att de inte blivit valda till kommunfullmäktige.

Och så finns det de som bara ger upp och blir antingen förtvivlade eller apatiska. De tycker att allt är omöjligt eftersom de ändå aldrig lyckas med något. Ibland får jag en känsla av att de söker bekräftelse på att de är misslyckade som människor? De klamrar sig fast vid motgångar, men klarar/vill inte se det som är bra.

Andra tar situationen som den är och försöker finna en lösning eller en annan väg. Det är väldigt ambitiöst och det är nog så vi alla vill vara.
Men ibland så måste man kombinera lite av varje. Vissa motgångar får man bara acceptera och helt enkelt lägga bakom sig. Man kan inte ha energi att göra något ut av varje sak som går emot. Istället får man fokusera på det som verkligen är viktigt.
För, som min mor brukade säga, vad gör det om hundra år?

Ett starkt hopp

Ibland så får jag för mig att om jag hoppas tillräckligt starkt och verkligen fokuserar på något så kan jag få det att ske, även om det ligger klart utanför mina påverkansmöjligheter.
Det kan till och med gå så långt att jag försöker vara extra trevlig mot min omgivning bara för att "förtjäna" att något visst ska ske. Knäppt, jag vet.....
Men vi människor bär nog alla inom oss en liten bit av "övertro". En förhoppning om att vi kan "blidka gudarna" i vår favör. OK, det må vara dumt, men om det innebär att vi är extra trevliga så kanske det inte är så illa i alla fall?

Bach Christmas Oratorio Day 1

Today we had the first chorus rehersal for J.S. Bach Christmas Oratorio. I was really impressed by what we achieved in just 5 hours! The choir is not a regular one, it's a project choir put together by 23 choirs in the area. Today we were approx. 25 sopranos, 30 altos, 10 tenors and 25 basses. Some of us have done the music before, but for some people it was the first time. (I myself did it more than 20 years ago.) We warmed up with some od the easier chorals. Then we just went for it - Number 21 "Ehre sei Gott". And after a few takes we got it together quite nicely. Not for a concert, but impressing for a first time to be. Singing (and playing) Bach is so much fun!!! When you get the music in your body all the unexpected turns get very natural. And if tyou spend more time with it you can see the strong connection between words and music. Understanding the words actually helps you make music out of it. In my ears there is a huge difference between Bach and Händel. Bach can be somewhat "dull" listening to if you don't try to get into the music. But if you do that it's a whole world waiting for you. And playing/singing Bach is a challenge that can take you higher than you thought was ever possible. Händel is much more "what you hear is what you get". The music is there without much thinking. it moves you even if you just listen to it with half an ear. But maybe there isn't much more than that?

Sängvärme

Radion startar klockan 5. Ute är det mörkt och jag kan höra hur det blåser runt husknuten. Inne är det varmt. Täcket ligger alldeles perfekt och kudden är precis lagom mjuk. Efter 10 minuter inser jag att det här inte håller och jag sätter fötterna i golvet. Är fortfarande kvar i sömndimman när jag tumlar ut ur sovrummet.
Jag måste ha några minuter i sängen innan jag går upp. För mig är det komplett omöjligt att gå upp direkt när det är väckning. Skulle jag göra det skulle jag komma helt snett.

Lunchpaus

Förmiddagen förlöpte ungefär som resten av den här veckan, dvs något splittrat. Många små snabba bollar som ska fångas, snurras på och spelas vidare. Är det jag som har dålig struktur i min planering, eller är det omvärlden som är förvirrad? Och låter jag omvärlden styra mig i för hög grad?
I vilket fall som helst så kände jag och min skalle att det vid lunchtid var dags att rymma fältet en stund. Tog en promenad ner längs Thv Meyers gate. Stoppade på Bagel & Juice för en lätt lunch. Skönt att bara vara någon annanstans en stund, sitta ner och låta tankarna vandra.

Hösten är vacker. Träden blir nakna. Allt som döljer faller bort och du ser den bärande strukturen precis som den är. Hösten är tiden för sanningar och eftertanke. Tiden att spegla dig själv i verkligheten och se vem du egentligen är.

The Start

OK, here we go. Normally I don't go for trends, but for once I'll make an exception. Blogging seems to be "the thing" now. And why not?
I will share some thoughts and ideas here. I might not be able to do it on a daily basis, but I'll try to write something at least every week. Most things might not be interesting for the world, but I don't think that is the idea behind blogging anyway.
Some postings will be in English, but many will be in Swedish.

So you are welcome to enjoy, or not.... :-)