Småfåglar

De vimlar av småfåglar utanför fönstret. Vi hängde upp fröautomater och talgbollar för ett par veckor sedan, och fåglarna har definitivt hittat hit. Det är talgoxar, nötväckor, blåmesar och domherrar. Idag hörde jag en domherre sitta högt i trädet och flöjta sitt omisskännliga läte. Tonen är så ren och klar. Den passar verkligen in i vinterns rena konturer.

Det vackraste vita

Igår och i natt föll snön mjukt och länge över trakten. Idag är det julkortsvackert med obrutet vita fält och snötyngda grenar. Alla konturer är mjuka och ljuden är dämpade. Småfåglarna har varit ivriga besökare i allt det vita vid fröautomaterna och talgbollarna.
Det är outsägligt vackert.

Jag är hemma och vårdar en förkylning, och jag har tillåtit mig att svepas in i snöstämningen.

Hur går du människa?

Ok, nu ska jag gnälla. (De som inte har lust att läsa gnäll kan hoppa av redan nu.)

Dagens gnäll handlar om folk som röra sig bland folk.
Du är ute och går på stan. Nog sjutton händer något av följande:

• Några går i sällskap och tar upp hela trottoarens bredd utan att tänka på att det kanske finns folk som vill gå förbi. De går naturligtvis olidligt långsamt. (Nog är barnvagnsförare något överrepresenterade i den här kategorin?)
• Någon går rakt emot dig på sin vänstersida av trottoaren. Personen visar inga tecken på att väja, och du får välja mellan att hålla till vänster och gå i vägen för någon annan eller gå ut i gaten.
• Någon går framför dig och tvärstannar utan att fatta att det finns folk bakom. (Personen pratar naturligtvis i mobiltelefon.)
• Du är i en affär och någon med varuvagn ställer vagnen på tvären i en gång och blockerar totalt för alla andra. Personen ser naturligtvis att du vill förbi, men fattar inte (vill inte fatta?) det.
• Du ska gå av en buss, men folk börjar gå på innan du hunnit av. Och du får svårt att komma ut innan bussen kör igen.

Varför är det så svårt att inse att de inte är ensamma i "trafiken"?
Varför är det så svårt att se sig om och kanske till och med slänga en blick över axeln?
Varför är det så svårt att planera sin väg framåt?
Varför är det så svårt att tolka trafikmönstret?
Varför är det så svårt att förstå konsekvenser av sitt eget beteende?

Är folk helt enkelt dumma?
Bryr de sig bara om sig själva?
Eller är de bara utstuderat hänsynslösa?

Nog med gnäll!

Den första snön

Lördagen den 22 oktober 2005 - den första snön för säsongen.
Det började som regn, gick över till snöblandat, och nu dalar snön ner i stora blöta flingor. Det är så mycket att det har blivit ett tunt vitt lager på marken.
Hundarna hade delade meningar om värdet av att gå en promenad. Lisa satte hälarna i backen och visade på alla sätt hur lite lust hon hade. Så det blev inte någon längre tur.
Annars har vi ägnat dagen åt att ladda upp bilder från vår USA-resa så at vi kan publicera dem i vår reserapport, putsat fönster, skakat mattor, torkat golv, tvättat, sorterat torr tvätt mm.
Egentligen en ganska mysig dag.

Ikväll ska vi på fest. Telenor fyller 150 år och firar med en stor konsert i Oslo Spektrum. Jonas lyckades få biljetter! Och efteråt är det en lätt bit mat och dans. Ska bli KUL!!!

Back home again!

Now we are back home again. We have spent 3 weeks in Florida, USA. Loved every minute!
There will be a trip report soon on a separate blog.

Now we spend time getting back in our normal routines and to give the dogs and cats quality time. We have missed them.

Test

Detta är en test av email från telefon.

Om tidsfickor

Vad är en tidsficka?
Det är en liten utbuktning på den annars så raka tidlinjen som man kan placera sig i utan att känna att man kommer på efterkälken. Ungefär som att swischa fram i en tunnel och så dyker det plötsligt upp en dörr i tunnelväggen som man kan öppna och gå in genom. Efter en stund kan man kliva ut i tunneln och fortsätta precis där man var när man "klev av".

Är detta en hopplös dröm i en stressig vardag? Nej, inte alls. Alla behöver vi ta en "time-out" ibland. Det behöver inte vara så dramatiskt eller komplicerat. Oftast räcker det med ett par minuter då man stänger av och fokuserar på något positivt.
Man kan skapa de här små tidsfickorna själv. Stänga av telefonen, gå en promenad, luta sig tillbaka och blunda, tänka på något kul, leka med en hund, klappa en katt, lyssna på lite musik, fundera över hur det känns när en regndroppe träffar huden. Beroende på vem man är och var man är kan det vara helt olika saker.

Många säger: "Jag har inte tid att ta paus!" Då säger jag: "Du har inte tid att inte ta paus." Den lilla tidsfickan ger dig energi och löser upp knutar. På sätt och vis ger den dig mer tid, hur konstigt det än låter.

Varför inte prova?

Förändringens vindar

Ja, det här ska idag handla om mitt jobb.

Både företaget i stort och den del av företaget som jag jobbar i genomlever en mängd förändringar nu. Delar av versamheten omprövas, vissa delar avvecklas eller läggs ut, personer slutar eller byter jobb, organisationer struktureras om.
En del av det här är helt naturliga steg i verksamhetens utveckling och hanteras med information och klara planer. Andra saker sker till synes utan att någon förstår varför och utan att någon egentlig information går ut. Och vissa saker som borde ske har gått helt i stå.
Jag har valt att inte bli arg eller osäker pga allt detta. Men naturligtvis påverkas även jag av att se människor runt omkring må dåligt. Vissa saker hanteras på ett sådant sätt att jag blir frustrerad. Jag ser hur vi tappar effektivitet och fokuserar på fel saker. Istället för att lägga alla krafter på att göra vårt egentliga jobb så fastnar vi i internt navelskådande som inte bidrar till företagets utveckling.
Mitt i allt detta försöker jag göra ett så bra jobb som möjligt tillsammans med min grupp. Vi måste hantera det dagliga och vi måste göra det vi kan för att förstärka företaget på sikt. Och ska vi lyckas med det så kan vi inte sitta och vänta på överordnade beslut som aldrig kommer. Därför kör vi på!

Mitt i pannkakan - men inte vilse

Jonas jobbar kväll så jag lagar mat på egen hand. Och då blir det inte så sällan pannkakor. (Jonas är ju laktosintolerant.)
Alltså, pannkakor ikväll. Så den här bloggen skrivs delvis i mellanrummen mellan att jag laddar en ny lagg. Om jag får säga det själv så är jag riktigt fena på det här med pannkakor. (Mest sannolikt ett arv från min far.)

Det är ögonbedövande grönt ute nu. Humlen har slagit nya rekord i omfång. Luktärtorna har fått höjd och blommar för fullt. Alla kryddor som vi planterade i början av sommaren frodas så man blir alldeles lycklig. Tyvärr var nog sommaren inte tillräckligt varm för att chilin och majsen skulle bli fullt utvecklad.

Idag funderar jag över närsynthet. (Om det nu är rätt ord....?)
Jag har läst en del reaktioner från personer i USA som är upprörda över att resten av världen inte ställer upp med nödhjälp efter att orkanen Katrina orsakat total förödelse i Louisiana och Missisippi. De menar att det är USA:s tur att äntligen(?) få ta del av världens katastrofhjälp efter att de själva har betalat så mycket till andra länder.
Ja, vad ska man säga? För mig är katastrofhjälp något som rika länder ger till länder som själva inte har resurser att lösa situationen. Och för mig är det ingen tvekan om att USA har de resurserna, till skillnad från länder som Thailand, Nigeria, Tchad osv.
En del personer u i USA vill att FN ska gå in och bistå. Samma FN som USA genom många år vägrat att betala sin del till.
Så nu låter det så här: "De ville inte stötta oss i kampen mot terrorism, och nu vill de inte hjälpa en befolkning som råkat ut för en katastrof."
Ja, det är en fruktansvärd katastrof som drabbat USA med död och förödelse. Jag lider med de som drabbats. Men jag tycker att det är så fruktansvärt trist att de finns människor som tar det lidandet till förevändning för att måla en vrångbild av världen.

Med svullna mandlar i sommarvärmen

Jodå, nog lyckades jag bli sjuk lagom till att sommarvärmen kom på allvar. Kände mig lite risig i magen i slutet av förrförra veckan. Misstänkte att det kunde vara torsdagens grillunch på jobbet som var boven. På helgen började jag känna mig irriterad i halsen, men eftersom jag annars var i god form så jobbade jag som vanligt på måndagen. Även på tisdagen åkte jag in till jobbet, men vid lunch insåg jag att jag inte alls kände mig bra. Åkte hem och somnade i stort sett direkt. Och sov sedan i nästan sju timmar på raken.
Och halsen blev inte bättre. Konstaterade att jag hade feber så jag höll mig hemma. Det enda jag gjorde var i princip att sova. Låg på ett par dynor ute i trädgården och sov. Eller så låg jag inne på soffan och sov. Och så drack jag mängder av vatten. Hade varierande feber.
Fick svårare att svälja och allmer ont i halsen. Smärtan spred sig till örat och hela vänstersidan av huvudet. På fredagen insåg jag att det inte var hållbart så Jonas skjutsade mig in till läkare på kvällen. Där konstaterades "de två mest uppsvullna tonsiller som jag någonsin sett på en vuxen person", som läkaren, inte helt utan fascination i rösten, uttryckte det. Feber på 39 och en gedigen ansamling av streptokocker resulterade i en penicillindos av det kraftigare slaget.
Och naturligtvis hade penicillinet effekt. Redan idag kände jag mig klart bättre. Lyckades till och med äta nästan "normalt".
Men så kom naturligtvis bakslaget. Nu ikväll fick jag ont igen. Så här sitter jag och väntar på att den smärtstillande tabletten ska ha effekt.....

Med fingrarna i jorden

Här kommer ytterligare en rapport från trädgården.

Idag har jag hjälpt grannen att plantera några tujor vid ingången, och så passade vi på att flytta ytterligare några tujor vid bilparkeringen. Blev riktigt bra!
Sedan har vi sått blomsterkrasse (slinger- och busk-) i amplar och krukor på ingångssidan för att få lite mer färg där.
Satte också en rad med kantväxter på trädgårdssidan. Det ska bli väldoftande små blå blommor.
Satte chili och sockermajs i krukor som ska stå på den något varmare ingångssidan. Det är ett experiment som vi hoppas ska slå väl ut.
Sådde dill och persilja i lådor.
Gjorde klart ett tiotal krukor där vi ska plantera kryddväxter typ mejram, basilika, citronmeliss, salvia etc.
Har även sprutat vinbärsbuskarna med såpvatten för att förhoppningsvis undvika tidigare års vita beläggning på bladen.

Sedan blev det kaffe och glass på uteplatsen. Tvätten torkade på torkställningen och en svag doft av sköljmedel drog förbi uteplatsen. Alldeles underbart!
Hundarna var med ute och njöt av solen. Det gassade på så pass mycket att vi fick smörja in Ester med solskyddskräm. Då vet man att sommaren är alldeles runt hörnet!

Im wunderschönen Monat Mai.....

Jo, nu skulle jag mycket väl kunna klämma i med den första frasen i Schumanns sångcykel Dichterliebe.
Saker och ting flyter på och jag går omkring och mår bra. Jobb blandar sig med fritid i en lagom avvägning.
Jag går helt enkelt omkring med en pirrning av lycka i kroppen. Den finns alltid där, men ibland bubblar den upp till ytan oftare. Då pirrar det i kroppen och jag får lust att sjunga och dansa. UNDERBART! Så är det vara kär....

Nu grönskar det....

Jag njuter maximalt av att se hur det grönskar i trädgården. I år är det finare än vanlig. Det jobb vi lagt ner tidigare år på att beskära och plantera om ha gett resultat.
Idag har jag utvidgat planteringen vid äppelträdet och sått kattmynta där. Tror att det kan bli populärt bland grannskapets felixar. :-)

Jag har också planterat pelargonsticklingarna i krukor. Får bara hoppas att de tar sig.
Vi har enats om hur vi ska plantera resten av de frön vi köpt. Det blir krasse och solrosor på framsidan, låga blå blommor i stenpartiet och luktärter som en skärm vid terrassen.
Och MASSOR av kryddväxter i småkrukor. Och så ska vi prova oss på majs och chilipeppar i krukor på den soligaste sidan. Nu gäller det att det blir en varm och solig sommar!

Trädgårdsmästare

Trädgårdsmästare kanske är att ta i, men i helgen har jag ägnat några timmar åt trädgårdsarbete.
Det har äntligen torkat upp tillräckligt i trädgården för att man ska kunna sätta igång med vårens arbete. I lördags åkte vi därför till Plantasjen. Vi kom hem med kalk, gödsel, täckbark, planteringsjord, frön och en spaljé.
Sedan var det bara att sätta igång!
- Kratta rent och försöka få med så mycket mossa som möjligt.
- Sprida ut 25 kilo kalk.
- Lufta gräsmattan genom att köra ner grepen med ungefär 40-50 cm mellanrum över hela gräsmattan.

Gödsel ska på om ett par veckor. Då ska vi också lägga täckbark kring bärbuskarna.
I maj kan vi också plantera det mesta av de frön vi köpt - kryddor, luktärter, krasse och en del annat.

Det är så skönt att hållas i trädgården. Man går runt och fixar för att sedan kunna njuta av blommor och grönt. Jag tror att alla människor någonstans inom sig har en liten odlare.

Vardagslycka

Idag surfar jag på en helt otrolig lyckokänsla.
Har det hänt något speciellt? Nej, men samtidigt JA!
Det är alltså inga oväntade eller överraskande saker i stil med att jag fått en Ferrari eller en miljonvinst på Lotto, eller att jag usetts till världens mest välklädde man. Inget i den stilen alltså.
Men igår vaknade jag precis som vanligt bredvid Jonas efter en god natts sömn. Vi gick upp och åt fruksot och drack starkt gott kaffe medan det ljusnade ute. Hundarna hade varit ute en sväng och svansade kring fötterna på oss. Katterna var fortfarande lite morgontrötta.
Vi åkte tillsammans in till Oslo och Jonas släppte av mig på jobbet. Hade en bra dag på jobbet där jag fick gjort en del saker som blivit liggande ett tag.
Blev hämtad och vi åkte hem tillsammans. Stannade på Posten och hämtade några skivor (Verdi: Otello och Schubert-lieder med Ian Bostridge) som jag beställt. När vi kom hem svängde Jonas ihop en underbart god makaronilåda med korv. Sedan krashade vi i soffan.
Gick och lade oss tidigt. Jag läste några sidor i en ny lovande bok. Lyssnade en stund på den nya Schubert-inspelningen innan jag släckte.
En inte helt ovanlig dag egentligen. Men genom hela dagen gick en stark och intensiv känsla av lycka och kärlek. På kvällen var det så jag nästan bubblade över.
Den känslan bär mig fortfarande. Den finns där hela tiden, men vissa dagar är den tydligare.

JAG ÄR KÄR!

Långfredag

Detta är den dagen i den kristna traditionen då döden står i centrum.
Samtidigt som den tanken är i mitt huvud hör jag på nyheterna att 890 tranor har landat vid Hornborgasjön.
Död och liv...
När jag var ute med hundarna nyss så hörde jag kvittret från hundratals småfåglar i träd och buskar. Det är liv.
Under snön väntar nytt liv på att spira och växa. Livet är starkast....

En annan tanke som dyker upp som en parallell är kontrasten mellan gott och ont i världen. Jag vet att i detta ögonblick så dör människor av svält. Människor drivs bort från sina hem. Barn fråntas sin barndom i krigets och våldets skugga. Allt känns hopplöst....
Men jag vet att just nu så finns det också kärlek och hopp. En mamma ammar sitt barn. En liten flicka lär sig att cykla. Två människor älskar varandra. Någon skrattar av ren glädje och lycka.
Jag väljer kärleken och hoppet. Jag tror nämligen att det är den starkaste kraften. Jag tror att glädjen och kärleken är starkare än hatet.

Varning för valpen

Det där med valpar är inte lätt.....
Jag har varit hos en bekant några dagar för att ta hand om hus och hundar medan hon har varit bortrest. Och hon har ett par valpkullar hemma. Normalt sett så klarar jag det bra, hur söta valparna än är. Men den här gången blev det "problem".
Problemet heter Cactus (eller Kent) och han är en liten kinesvalp med en utstrålning som övergår det mesta jag har råkat ut för. När han tittar på mig med de små kolsvarta ögonen så smälter jag direkt. Och när han kommer skuttande mot mig och knuffar på mig med tassen så är jag förlorad.
Vad gör man? Vi har sagt att vi inte ska ha en hund till för närvarande. Men i sådana här lägen måste man mobilisera alla krafter för att inte vika från det beslutet. Huvva......

Den kommande arbetsveckan

Min förkylning som slog till i torsdags lyckades jag tydligen få stopp på genom att hålla mig hemma i fredags och ta det lugnt under helgen.


Så i morgon blir det jobb som vanligt. Den här veckan ska jag ägna mig åt att strukturera arbetet i min nya grupp.

• Vi måste först få alla våra olika små och stora projekt på bordet så att vi kan prioritera.
• Jag ska gå igenom och strukturera all den löpande information och gemensamma filer som vi behöver.
  
• Jag ska dessutom lägga om arbetsfördelningen med orderhanteringen enligt vad vi kom överens på uppstartsmötet i förra veckan.
• Och så ska jag börja skissa på de processbeskrivningar som vi ska gå igenom med våra interna "kunder". De måste vi ha på plats för att kunna hålla undan arbetsuppgifter som vi inte ska ägna oss åt.

Alltså, en intressant och blandad vecka.
Dessutom ska jag över till Upplands Väsby över dagen på onsdag för det första ledningsmötet i min nya roll. (Måste komma ihåg att inte trampa in på mitt gamla område.)

Konsten att vara sjuk

Igår morse var jag ganska så trött när jag skulle åka till jobbet, men jag trodde att det bara var effekten av två intensiva arbetsdagar i Upplands Väsby.

Under de första timmarna på jobbet gick det bra, men någon timma innan lunch började jag nysa och snora. Trodde att det var pga att jag suttit i drag med öppet fönster en stund, men ju längre dagen gick ju mer stod det klart att det var en förkylning som hade tagit sin boning i min kropp. Och på kvällen var jag precis hur sliten som helst. Somnade till och med i soffan.
Tog ett beslut om att fredagen (dvs idag) skulle tillbringas hemma.
Tack och lov hade jag inga "kritiska" möten inplanerade på jobbet. Det underlättade beslutet, även om jag nog inte hade tagit mig till jobbet hur viktigt det än hade varit.

Jag förstår inte varför folk ska plåga sig själva till jobbet med feber och huvudvärk. Hur effektiva är de då? Och hur trevliga är de för sin omgivning? Och hur lätt är det inte att de istället blir hemma dubbelt så länge när kroppen säger ifrån att den inte gillar situationen?

Då är det bättre att hålla sig hemma och se till att bli frisk fort. Så nu ägnar jag mig åt att vila, hålla mig varm, dricka mycket vatten, äta glass (för halsen) och undvika att få arbetslust.
Det är faktiskt riktigt skönt att krypa upp i soffan med hundar och katter, under en filt. Och jag har två nya böcker att ägna mig åt.

Ett enda hjärta

Alla hjärtans dag?
För mig handlar det om ett speciellt hjärta. Ett stort och varmt hjärta. Ett leende och klokt hjärta. Jag kan varje dag känna rytmen av det hjärtats slag, och jag vill låta mitt eget hjärta slå i samma takt.
Det är nu 6 år sedan jag lärde känna Jonas. Sedan dess har kärleken utvecklats och fördjupats. Jag kan bara inte fatta att det är 6 år sedan? Det känns ju som alldeles nyss! Jag kan fortfarande bli alldeles bubbligt nyförälskad. Samtidigt som den djupare känslan finns där.
Ja, jag är lycklig.

Fredag

Detta är en fredag:

1. Ta sig upp. Det går, med vetskap om att man nästa morgon kan få sova lite längre.
2. Få undan allt på jobbet som man lovat att ha klart just den här veckan, men som man inte blivit klar med.
3. Bestämma sig för att sluta tidigare, men inte komma iväg ändå.
4. Komma hem och ta sig en snabb bit mat.
5. Sätta igång med städning av golv - ta ut mattor, dammsuga och torka.
6. Inse att man egentligen borde flytta soffan för att städa ordentligt, men inse att det klarar sig några dagar till.
7. Göra en lista i huvudet på sådant man ska fixa under helgen, typ hänga upp nya gardiner och ny lampa. (Och inse att inte ens hälften av det kommer att bli gjort.)
8. Ta en paus med en kopp kaffe innan man fortsätter med badrummet.
9. Och sedan kommer Jonas hem och då är det helg!
   

Längs Glomma

Idag skjutsade jag Jonas till Exporama på Hellerudsletta. (Han är på en heldag med jobbet.)
Handlade lite på hemvägen. När jag kom hem lastade jag in hundarna i bilen och tog vägen ner mot Glomma. Parkerade vid Bingen lenser och gick stigen i riktning västerut. Det blåste lite småkallt från nordost, men hundarna skuttade på glatt för att upptäcka nya marker.
Vi mötte inte en enda människa. Det enda levande vi såg var tre svanar ute på älven. Jag kunde låta tankarna vandra helt fritt. Njöt av att se hundarna springa omkring. Det var tusen dofter att smaka på i den friska luften.
Det var en skön liten tur. Kanske inte något storslaget, men definitivt något som sätter guldkant på tillvaron. Som vanligt är det de små enkla sakerna som kanske betyder mest....

Morgonglädje

I morse startade radion klockan fem som vanligt. Det var alldeles beckmörkt. Extra mörkt faktiskt eftersom vi igår plockade bort adventsstjärnor och adventsljusstakar. (Tjugondedag Knut dansar julen ut!)
Men vi tassade upp. Medan Jonas som vanligt började med frukosten tog jag ut hundarna. Jag kopplade upp dem och gick en bit längs vägen mot Størsrud gård. Det var alldels mörkt. Bara stjärnorna lyste. Någon grad över noll och torrt på marken. Inga tydliga dofter i luften, utan bara den alldeles speciella känsla som finns en tidig vintermorgon.
Helt plötsligt kände jag en stor varm lyckokänsla i kroppen!
Det blev ännu bättre när jag kom in till ett dukat frukostbord med levande ljus och doften av nybryggt kaffe. Och den jag älskar......

Livet är underbart!!!!! Tack.

Barockmusik

Igår "gjorde" vi de tre första delarna av Bachs Juloratorium i Lillestrøm. Det gick inte så illa faktiskt. Vi fick till en helt acceptabel tolkning där saker och ting inte föll isär helt. (OK, i ett par körsatser experimenterade vi med polyrytmik....)

Men jag känner ändå att det kunnat bli så mycket mer med ett annat förhållningssätt till själva musikstilen. För mig baseras barockmusik (åtminstone Bach) på lyhördhet och förmågan att fånga upp små nyanser och infall. Och för att lyckas med det så måste man minska ner gesterna och spetsa öronen. Det lyckades vi inte med, men med över 100 sångare så är inte det så lätt.

Och så är det spänsten/rytmiken. Barockmusik måste kunna svänga. Det är en subtil betoning som ska till, en slags parallell till wienervalsens speciella betoning/förskjutning av taktdelarna.
Vi har idag svårt att frigöra oss från romantikens "sound".

Vi får heller inte glömma fraseringen. Barockmusik måste ha en riktning. Den får aldrig bli statisk, då blir den tråkig och mekanisk. Varje fras ska kännas som en båge eller som en gest. Den ska ha en strävan och en riktning. Och den ska ha ett fäste.

Allt detta måste vara kopplat till texten. Om man sjunger/spelar Bachs musik utan att relatera till texten missar man avgörande saker i den rent musikaliska bilden. För Bach illustrerar texten i musiken, kanske mer än de flesta andra tonsättare. På Bachs tid var det här musikaliska formspråket känt, men så är det inte idag. Därför måste vi ägna extra tid åt att verkligen förstå texten, och vad Bach vill att texten ska säga oss.

För att nå fram till en mer "barock" tolkning av Bach så måste man ha tid och möjlighet att experimentera. Tid att tränga lite djupare än att "bara" sjunga rent och i takt. Kanske dela upp sig i mindre grupper och våga "lattja" med musiken under instuderingsprocessen. Ta vissa saker till sina extremer för att sedan skala av dem igen.
Tyvärr hade vi inte riktigt den tiden.

Men efter våra förutsättningar så är jag mycket nöjd!

Musik

Musik är viktigt! I alla fall för mig.
Nu pratar jag inte om den ständiga bakgrundsmusiken, utan om den musik som man faktiskt lyssnar på. Musik som engagerar och som påverkar. Musik som man får lust att röra sig till eller musik som man vill krypa in i. Musik som väcker känslor!

Jag lyssnade lite på en kvintett av Schubert i morse. Helt plötsligt upptäcker jag hur ett av instrumenten sticker fram med ett litet leende mitt i väven av toner. Och det leendet smittade! Plötsligt så blev musiken annorlunda för mig. Upplevelsen förändrades. Fascinerande!
Kanske vi oftare borde göra så? Låta musiken föra oss dit vi inte varit förut. Istället för att bara ackompanjera våra invanda vägar.

Tålamod

Dagens tanke handlar om tålamod. Mitt eget.
Jag är inte särskilt bra på det i vardagliga sammanhang. Blir lätt irriterad om saker inte sker när jag vill och/eller på det sätt jag vill. Och det är inte kul för min omgivning. Jag kan nämligen bli nästan överdrivet demonstrativ i mitt beteende i sådana lägen. Inte bra, inte bra alls.....
Så jag ska verkligen försöka att fokusera på att slappna av och bara försöka anpassa mig. Försöka inse att det inte alltid är mitt sätt som är det sätt som gäller. Tona ner mina egna prioriteringar och istället se vad som händer när jag går i någon annans skor ett tag.

En lång paus

Det blev en lång paus i skrivandet här.
Först var vi bortresta över julhelgen, och när vi kom tillbaka hem så gick det inte att komma ut på nätet hemifrån.

Ja, vad har jag gjort?
Ätit, sovit, sett Nötknäpparen, ätit, sovit, varit i Sverige, ätit, sovit, sett The Incredibles, ätit, sovit, sett Alexander, ätit, sovit. Men mest av allt MYST! Jag känner verkligen att batterierna är laddade igen. Ibland måste man ha dagar då man inte har något planerat, då man kan ta dagen som den kommer.