Välj demokrati och det goda samhället

Vi står nu inför ett viktigt val i Sveriges historia.
Vi kan tycka vad vi vill om politik och politiker, men kom ihåg att en missnöjesröst på SD är att gräva hålet djupare istället för att bygga något.
SD är partiet där etablissemanget och makten roffar åt sig med bedrägerier medan vanligt folk får stå för notan.
SD är partiet vars förslag skär ner välfärden och ger mer till de som redan har.
SD är partiet vars ledande företrädare vill införa politisk styrning av press och media.
SD är partiet som vill minska kvinnors rättigheter jämfört med idag.
SD är partiet som vill att människor ska behandlas olika inför lagen baserat på var de och deras föräldrar är födda.
SD är partiet vars företrädare riktar dödshot mot andra politiker, även i det egna partiet.
SD är partiet som grundades av öppna nazister och rasister, och som fortfarande i sitt program talar om "nedärvd essens".
SD är partiet vars partiledare vanligaste svar är "jag vet inte".
Rösta inte på SD.
Rösta istället för demokrati, medmänsklighet, ansvar, rättvisa. Du och jag kanske inte väljer samma väg, men vi står ändå på samma sida för ett bättre Sverige. Och då har SD inget att tillföra. Inget alls.

Men så starta ett parti då!

I ett inlägg på Svenska Dagbladets ledarsida blottlägger Ivar Arpi en skrämmande okunskap om vad demokrati är och hur det fungerar.
Han skriver bl a: "Relativt stora grupper saknar representation i de etablerade partierna. Det är ett demokratiskt problem som bör tas på allvar."
Han tycks tro att de politiska partierna är någon slags myndigheter som har ett ansvar för att representera alla. Men så är det inte. Politiska partier startas och drivs av människor med vissa idéer och åsikter. I Sverige har vi helt fri partibildning. Om någon har åsikter som de inte tycker sig hitta i de etablerade partierna så står det dem fritt att starta ett nytt parti med de idéerna. Så har i modern tid partier som Ny Demokrati, Sverigedemokraterna, Junilistan, Feministiskt initiativ och Miljöpartiet startats.
Ivar Arpis syn att partierna måste ge utrymme för alla åsikter är i linje med den självcentrerade kravställarmentalitet som råder bland många idag. De vill inte anstränga sig själva, utan företag, organisationer, partier etc ska göra jobbet åt dem. 
Det finns ytterligare ett problem i konsekvensen av Ivar Arpis önskemål - nämligen att våra politiska partier vattnas ur och blir statliga institutioner i vars förlängning enpartistaten finns. 

Läs hela hans inlägg här:
SvD / Ivar Arpi: Tyst majoritet bör höras mer

Våga vägra Almedalen

Nu svämmas media över av inslag från Almedalen. Det är en ständig ström av utspel, intervjuer och rapporter. Och finns det inga utspel att rapportera om eller politiker att intervjua så rapporterar journalisterna om själva veckan och intervjuar varandra.

Vad är egentligen syftet med Almedalsveckan? På plats finns politiker, myndighetsrepresentanter, företagsföreträdare, lobbyister och journalister. Här skapas kontakter på kors och tvärs. Här är ”viktiga” människor tillgängliga för intervjuer och samtal. Så långt kan det ju tyckas vara ett utmärkt tillfälle till informationsfördjupning och granskning.  

Men jag påstår att det är raka motsatsen. I den gemytliga stämningen av sol, vin och fritidsklädsel tillhandahålls en gemytlig scen för tillrättalagda utspel som aldrig granskas på allvar. På Visby ställs inte de svåra frågorna till våra politiker och makthavare. I vänskapliga samspråk med några glas vin sker ingen kritisk granskning. Istället korrumperas medias företrädare mer eller mindre medvetet. Och en annan sak - enbart det faktum att så många företag tycker att det är viktigt att vara på plats visar att här finns möjligheter till vad som annars skulle ses som otillbörlig påverkan av politiker.  

Hela veckan har blivit ett slags ”måste” i kampen om makt, inflytande och en plats i ljuset. Åtminstone är det vad deltagarna påstår eller kanske till och med tror. Almedalsveckan har blivit en metahändelse som har väldigt lite med verkligheten att göra; mer än att det finansieras med verklighetens pengar. Det är vi som betalar en massa människor för att de ska ha en trevlig sommarvecka i Visby. Och så låtsas de att det de gör är viktigt för oss.

Almedalsveckan är en dyr och uppblåst pseudohändelse som korrumperar. Vem ska ifrågasätta det när den tredje statsmakten själv är en del av spelet?

En tydlig statsminister

Det finns många åsikter om Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt, men på en punkt tror jag att alla kan vara överens - hans avståndstagande till SD och deras idéer är mycket tydligt och har klar logisk skärpa.
I en intervju i Sydsvenskan (SD får Reinfeldt att se rött) så visar han på en övertygelse som gör att jag känner förtroende för honom. Han argumenterar inte utifrån ett politiskt manövrerande utan utifrån en personlig moralisk övertygelse som imponerar.

När sedan Jimmie Åkesson (partiledare för SD) går i svaromål i samma tidning (Åkesson: Reinfeldt är feg och föraktfull) så blir det svävande, otydligt och inkonsekvent. Han tar avstånd  från den öppna rasismen och främlingsfientligheten på nätet men berömmer samtidigt sajter som t ex Avpixlat där den sortens skriverier förekommer. (Värt att notera är att bakom Avpixlat ligger ledande företrädare för SD.)
Åkessons påstående om att Reinfeldt skulle vara "svenskfientlig" är rent löjeväckande. Det visar att han inte har förstått Reinfeldts resonemang. Dessutom klarar han inte av att beskriva vad "svenskhet" skulle vara mer än som en slags luddig "känsla".
Det är också intressant att se hur Jimmie Åkesson försöker ta  avstånd från sina väljares åsikter. Det ger ett intryck av en elitism där man i ledningen struntar i vad partiets medlemmar och väljare tycker.
Vad gäller feghet och förakt så gör jag följande reflektion: SD har ledande företrädare som ligger bakom rena hatsajter där personpåhopp och lögner sprids. Men offentligt vågar man inte erkänna den inblandningen.

SD - ännu mer hyckleri

Tobias Brandel har skrivit ett bra inlägg på SvD. (Se länk nederst.)

SD - dubbelmoralens och hyckleriets mästare...
De vill inte riktigt kännas vid sajter som numera nedlagda Politiskt Inkorrekt och den nya Avpixlat. Men bakom sajterna ligger ledande företrädare för SD. I fallet Avpixlat har Kent Ekeroth bekräftat att det är hans projekt.
Personerna bakom de här sajterna väljer att vara anonyma och ansvarig utgivare saknas - därför kan ingen ställas till ansvar för det som skrivs. Och den anonymitet de förvägrar andra (t ex misstänkta, men ej åtalade eller dömda personer) gömmer de sig själva bakom.
De hävdar att problemet med övriga media är att de förtiger eller tystar ner andra åsikter än de som passar etablissemanget. Men på sin egen sajt Politiskt Inkorrekt moderaras det flitigt så att bara det som passar "ägarna" ges utrymme.
Det blir alltmer uppenbart att SD:s ständiga klagomål på ensidig media och tystande av åsikter enbart är gnäll - politiskt beräknat gnäll. SD försöker få stöd genom att framstå som offer och martyrer. Tyvärr går folk även utanför SD:s egna kretsar på det.

Och alla som inte tycker som SD är "forsterlandsförrädare", "svenskhatare", "babblande elitister", "småhjärnade invandrarkramare" mm...

Vill vi ha det samhälle som SD anser vara OK? Mitt svar är: NEJ!


SvD: Bekvämt- med egen megafon för SD

Historiker på villovägar

Historikern Anders Edwardsson gör sin alldeles egna version av historien när han genom att vrida på en del begrepp och hoppa över en del fakta lyckas få det till att Moderaternas föregångare (Högerpartiet/Allmänna Valmansförbundet) var de drivande (eller åtminstone stöttande) bakom allmän och lika rösträtt i Sverige.
Jag är imponerad av hur han lyckas konstruera ett sådant resonemang. För de som orkar ta sig tiden att gå tillbaka och läsa riksdagsprotokoll och tidningsartiklar från den tiden så står det dock klart att Allmänna valmansförbundet/Högerpartiet aktivt argumenterade EMOT allmän och lika rösträtt i Sverige. De förslag som de sedan lade fram var reträttförslag när de i praktiken redan förlorat. Det är DET som Anders Edwardsson nu kallar en drivande position.

Detta är dock inget Moderaterna ska lastas för, de är ett parti som tydligt och klart värnar demokratins grundvalar. Och det är det som räknas.


SvD: Sorgligt att Arkelsten backade från sanningen

Petzäll visar en sanning om SD

Så har SD fått sitt första avhopp i riksdagen. William Petzäll har idag via Expressen meddelat att han lämnar SD och att han tänker sitta kvar i riksdagen på ett fritt mandat för att framför allt driva frågor kopplat till missbruk och beroendeproblem.

Jag tänker inte göra mig löjlig över Petzälls missbruksproblem. Det är en tragedi som jag hoppas att han får hjälp att komma till rätta med.

Men den här saken säger en del om SD:
- SD:s ledning är ett kompisgäng där verkliga kunskaper och karaktär inte spelar någon större roll när kandidater utses.
- Lojaliteten i det kompisgänget är inte mycket värd. Man är inte främmande för att ta heder och ära av varandra i media.
- Förhållandet till sanning och fakta är i högsta grad tänjbart inom SD. Erik Almqvist påstår att Petzäll krävt pengar för att lämna sin riksdagsplats, men Björn Söder m fl har inte hört talas om det. Minst en av dessa ljuger uppenbarligen.

Och man kan ju undra över om Petzäll kanske är en typisk SD-representant:
- Petzälls spontana reaktion när han insåg att han kommit in i riksdagen 2010 var glädjen över att kunna kvittera ut 60 000 kr i månaden och gratis övernattningslägenhet i Stockholm på skattebetalarnas bekostnad.
- Flera vittnar om hur Petzäll som suppleant i bl a utrikesutskottet inte lagt någon tid på att sätta sig in i olika ärenden.
- Jag får också en känsla av att Petzälls vilja att sitta kvar i riksdagen till hög grad är kopplat till den där ersättningen.



SvD: SD-ledamot blir politisk vilde
SvD: Petzäll ville ha pengar för att lämna riksdagen

SD:s sanna ansikte

Nu har det hänt - igen. Förtroendevalda medlemmar i SD visar vilken syn som finns bakom deras stora ord om respekt för lag och rätt.
Hur länge dröjer det innan människor genomskådat SD och tröttnat på deras dubbelspel?

SvD: SD-politiker avstängd som nämndeman

För vems bästa? Inte för barnens...

I en artikel i SvD idag (se länk nederst) berättas att eleverna på Södra Ängby skola inte längre får klättra i de träd som finns på skolgården. Nej, det handlar inte om att barnen kan skada träden, utan att barnen kan skada sig när de leker. De får istället leka i den trygghetsanspassade lekplatsen.

Vad gör detta med barn?
- Det snöper den kreativa fria leken.
- Det skapar människor utan egen förmåga att värdera risker.
- Det skapar människor som förväntar sig att allt ska läggas till rätta för dem.

För mig är det uppenbart att detta är i strid med skolans målsättning att skapa tänkande individer.


Och man kan ju också undra varför. Är det omsorgen om barnen som styr, eller är det skolan som är rädd att bli stämd av föräldrarna om ett barn skulle skada sig?


SvD: Eleverna får inte klättra i träd

SD gör bort sig - igen

SD går nu ut och säger att gudstjänsten i Storkyrkan i samband med riksdagens öppnande är "politiserad" för att även en muslimsk imam och en judisk rabbi medverkar.

Detta blir ju för dumt! Inser inte SD att det är de själva som politiserar gudstjänsten genom att göra den till ett tillhygge i sin politik?
Sverige är ett land med många religioner - det är väl alldeles självklart att riksdagen som representerar oss alla som bor i Sverige vartannat år ska kunna ha en interreligiös "gudstjänst" vid öppnandet? (Vartannat år är det en kristen ekumenisk gudstjänst.)

Sverige har inte längre än statskyrka. I Sverige råder religionsfrihet.


SvD: Imam i Storkyrkan upprör

Pride - tacka och gå vidare

Jaha, så är Stockholm Pride i ekonomiska svårigheter - igen. Man har inte lärt sig av tidigare års problem, utan man har låtit kostnaderna springa iväg. Enskilda medarbetare i organisationen har inte haft eller förstått de ekonomiska ramar som funnits.
Men det verkar också som om man glädjeräknat på intäkterna.
Det här håller inte!

Kanske detta är tillfället då vi inser att det är dags att tacka Pride för den avgörande betydelse festivalen haft för människor under många år - och gå vidare i nya former.
Det finns många i HBTQ-kretsar som ställer frågan om Pride-festivalen verkligen är det vi vill ha. Kanske det är dags att föra regnbågsflaggan vidare i andra sammanhang. Att hitta småskaliga lösningar som finns närmare människors vardag. Att fullt ut visa att HBTQ inte bara handlar om en vecka per år i Stockholm, utan om varje dag i hela Sverige.

SvD: Pridefestivalen i ekonomisk kris

Inkompetent ledning skickar reseräkningen till mig

Johan Ingerö för ett extremt smalt resonemang i sin ledarartikel i SvD (se länk nederst) där han kommenterar uppmaningarna från planka.nu att protestera mot SL:s prishöjningar genom att planka i kollektivtrafiken.
Han kommer inte med annat än det gamla vanliga: "Smitarna i kollektivtrafiken vältrar över betalningen på oss andra". Om man ser saken ur ett enda perspektiv så kan det naturligtvis utttryckas så.

Men faktum är att det handlar om prisökningar som i vilket annat sammanhang som helst skulle uppfattas som helt orimliga. I de fall en konkurrens hade funnits så hade kunderna snabbt övergett den butik eller det företag som kom med prisökningar på 15-30%. Men nu finns det ingen reell konkurrens i kollektivtrafiken.
Och alla andra protester struntar såväl SL som politikerna i. De vet nämligen att vi som reser med kollektivtrafiken ofta inte har något reellt alternativ. Bil? Alla har inte råd med två bilar i familjen och dessutom har politikerna skapat ett trafikkaos för bilismen med usel framkomlighet. Cykel? Jag har inte lust att cykla drygt 8 mil per dag året om, speciellt eftersom det inte finns vägar där det går att ta sig fram på cykel.
Så då blir enda möjligheten till protest att sparka där det gör ondast - på kassakistan. Det verkar vara det enda språk som SL och politiker reagerar på.
Därför ger jag mitt passiva stöd till planka.nu, även om det innebär att jag som betalande resenär får betala några kronor till på toppen.

Hela den här saken visar tydligt på att något är fel. Det är politikerna MOT medborgarna, istället för politikerna FÖR medborgarna.

I tillägg har vi SL vars ledning uppvisar en skrämmande inkompetens. De höjer priset på SMS-biljetter mer eftersom de vill att resenärer ska köpa månadskort istället. Hur ska det resonemanget fungera för någon som reser kanske 8 resor per månad? Där lönar det sig inte med månadskort, så den personen får stå ut med en helt orimlig prisökning för sitt resande. (Och om personen då har tillgång till bil så blir det bil istället för buss/tunnelbaka/pendeltåg/lokaltåg. Där har SL motverkat sin egen målsättning om ökat resande och miljöpåverkan.)
SL uppvisar även på andra områden en inkompetens som inte hade hållit i en konkurrenssituation. Deras syn på kundservice når inte upp till de mest grundläggande kraven. När man kontaktar deras kundservicefunktion så får man i bästa fall ett standardsvar om att de har lämnat saken vidare, och så hör man aldrig något mer. Ersättningskrav pga resegarantin avvisas ofta av ren slentrian, och det blir upp till resenären att bevisa förseningen.
De företag som SL har upphandlat för att sköta trafiken följs inte upp av SL när det gäller service och bemötande av resenärer. Som resenär upplever man sig ofta som ett paket som ska transporteras.


SvD Opinion: Snålåkarna skickar reseräkningen till dig

Trams om yttrandefriheten

DN har valt att tillfälligt stänga kommentarsfälten till artiklar i sin nätutgåva av tidningen.
Man väntar på ett nytt system med inloggning och/eller verifiering av epostadress.
Orsaken är att kommentarsfäölten svämmat över av kommentarer som är i strid mot DN:s regler för kommentarar, bl a grovt rasistiska och/eller hatiska kommentarer från anonyma personer.

Och då blåser det upp till en storm med uttalanden i stil med:
- Yttrandefriheten är hotad
- Demokratin är i fara
- Media förtrycker människor
- Media går i makthavarnas ledband

Detta är ju tokerier!
Yttrandefriheten är inte alls hotad. Det står var och en fritt att starta en blogg på nätet där han/hon kan skriva i stort sett vad som helst.
Det är ingen medborgerlig rättighet att få skriva vad som helst på någon annans plats på nätet.


Jag är glad att DN tar det här steget.
Kanske vi kan få lite mer av konstruktiv diskussion och sansad debatt kring artiklar i fortsättningen.

Jag tycker att vi alla ska vara medvetna om att ett ohejdat hat på nätet öppnar upp för ett samhällsklimat där våld och icke-demokratiska metoder ligger väldigt nära till hands. (Behöver man påminna om det som hände i Norge 22 juli?)

Det är också intressant (och skrämmande) att se hur anonymiteten tar fram de lägsta instinkterna hos människor, precis som anonymiteten i en pöbel eller i en grupp fotbollshuliganer.

DN: Därför stänger vi kommentarsfälten tillfälligt

SL tänker fel - igen

Jag blir mer och mer uppgiven över SL - Stor-Stockholms Lokaltrafik. Deras klumpiga agerande och brist på sunt förnuft har för länge sedan passerat rimlighetens gräns.
Eftersom de i praktiken har monopol på kollektivtrafik i regionen så kan de medvetet spela med att det inte finns alternativ.

Jag förstår att de vill att folk ska köpa månadskort istället för SMS-biljett, det ger dem mer pengar in i förhållande till antalet utförda resor. Men då glömmer de bort sällan-resenärerna, de som kanske åker kollektivt på helgen eller någon enstaka vardag. För de personerna är det orimligt att köpa ett månadskort som skulle innebära en kostnad på kanske 100-150 kr för en resa. Med kraftigt ökade priser för SMS-biljetter kommer de sällan-resenärer som har tillgång till bil hellre att ta den. Dvs SL:s nya biljettprisewr motverkar ett av de uppdrag som SL har från sin huvudman.

De som reser ofta kommer att fortsätta att köpa månadskort.
De som reser sällan kommer i högre grad att ta bil.
Och för de sällan-resenärer som inte har tillgång till bil kommer det att innebära en kraftig fördyring, oavsett om de väljer SMS-biljett eller månadskort.


SvD: SMS-biljetten höjs mest

SD, KD, C och V - behövs de?

Synovates senaste opinionsmätning bjuder på en del resultat som inte känns igen från andra undersökningar. Det kan alltså finnas skäl att ta den här mätningen med en nypa salt. Men å andra sidan har vi haft en del händelser som skulle kunna ge de här resultaten.

Vi har sett tydliga tecken på en kärvare ekonomisk situation som även drabbar Sverige, något som inte var på tapeten för ett par månader sedan. Då valde vi i Sverige att blunda för alla de tecken på problem som fanns i omvärlden, ungefär som om Sverige skulle kunna stå utanför världsekonomin.
I sådana lägen stärks de stora "statsbärande" partierna (m och s) på småpartiernas och särintressenas bekostnad.

Vi har haft terrordåden i Norge den 22 juli, och de diskussioner som förts efteråt. Med tanke på Sverigedemokraternas urusla hantering av den debatten så är det inte överraskande att de tappar. Det har också avslöjats att SD haft samröre med minst sagt tveksamma nätverk och organisationer. Enskilda förtroendevalda i SD har också agerat och uttalat sig på ett sätt som dragit ner byxorna på partiet. Det blir alltmer uppenbart att SD:s bakgrund i rörelser som Bevara Sverige Svenskt inte är historia.

Med socialdemokraterna i opposition så har vänsterpartiet svårt att hitta en roll som är trovärdig. De hamnar i en position där de ska konkurrera med s om att vara kritiska till alliansregeringen, men för att inte bli för lika s så måste de bli så extrema att de tappar trovärdighet.

Centern valde för några år sedan att släppa sina traditionella väljarbas. De släppte också sin miljö- och familjeprofil för att istället satsa på entreprenörskap och Stureplan. De har inte lyckats i det klädombytet.

Kristdemokraterna har troligen Sveriges mest proffsiga partidelare, men de dras med en förmyndarroll som inte går hem i väljarkåren. I sina försök att röra sig bort från sin ursprungliga värdegrund har de tappat i tydlighet. Det är som om de försöker rida två hästar samtidigt - och det straffar sig.

Personligen ser jag ingen förlust för Sverige med dessa partier utanför riksdagen.
Vad gäller SD så ska de ut ur riksdagen vid nästa val - punkt slut!

SvD: Fyra partier under spärren

Hur ska SD förklara bort sitt deltagande i möten som planerar våld och terror?

Jesus Alcala skriver idag om de direkta kopplingarna mellan Sverigedemokraterna och nätverk  som har våld och terror på sin agenda.
Ledande företrädare inom SD har i en officiell roll som representanter för SD deltagit i ett flertal möten sedan 2007 där man varit talare och aktivt involverade i de här nätverkens planering.
SD har till sina partikongresser bjudit in företrädare för bl a det brittiska högerextrema och våldsbenägna EDL.
Vid SD:s partikongress höll en nuvarande riksdagsledamot ett tal starkt präglat av krigs- och våldsuttryck.

Dessa väl dokumenterade möten gör att det inte råder någon som helst tvivel om att SD högst medvetet spelar ett dubbelspel. SD har fått en plats i riksdagen genom att dölja sanningen - det är fullständigt klart att om de som röstat på SD varit klara över det som kommer fram i den här artikeln så hade inte partiet fått ens i närheten av så många röster som de fick.

Och konsekvenserna borde väl vara ännu tydligare om man tänker på varifrån Anders Breivik fick sin inspiration till terrorattackerna i Norge...


SvD: Hatet känner inga gränser

Hänsyn till människor i chock

Den här artikeln har jag väntat på....   (Se länk nederst.)

Jag har läst och hört några ögonvittnesskildringar från tragedin på Utöya i Norge.
Tidigt reagerade jag på att detta är unga människor i chock. Någon borde skärma dem från media. Någon borde se till att deras berättelser hanteras klokt.
Tids nog kommer tiden för att berätta för världen. Nu måste fokus vara på de överlevandes och de närståendes bästa. De ska mötas av människor som är beredda att lyssna på deras berättelser och ge dem det direkta stödet - öga mot öga.

Jag har sett människor argumentera med att det är viktigt att ungdomarna får berätta och att vi av respekt för dem ska lyssna. Ja, den tiden kommer också. Men den är definitivt inte nu.

Det är inte bara pressen som ska ta hänsyn - det är också något för var och en av oss.

DN: Pressen bör ta mer hänsyn till offren

Medskyldiga till terrordåden i Norge

Läs Thomas Hylland Erikssons utmärkta artikel (se länk nederst) om hur hatiska och främlingsfientliga uttryck på internet finns med bakom terrordåden i Norge.
Han skriver bl a: "Internet gör livet lättare, inte minst för dem som önskar att fasa ut sig ur verkligheten och odla en sekteristisk identitet som hämtar näring i paranoida fantasier."

På nätet kan hatet uppmuntra hatet via anonyma inlägg som tar fram det lägsta hos människor eftersom de aldrig behöver ta ansvar för vad de skriver.
På nätet kan man få sina fördomar legitimerade och förstärkta.
På nätet kan hatet drivas till sin yttersta spets. Det ska inte mycket till för att tippa ord över i handling. Det behöver inte alltid vara omfattande terrordåd som i det här fallet.


SvD: Internet filtrerar fram hat

Mätas med olika måttstockar

Kloka tankar och iakttagelser hos de intervjuade - se länk nederst.

Varför kräver ingen att kristna kyrkor ska ta offentligt avstånd från terrordådet i Norge trots att det utfördes av en uttalat kristen person i namn av kristendomen? Hade det varit en muslimsk gärningsman hade kraven kommit att varenda muslimsk organisation skulle ta avstånd...

En till synes helt vanlig blond etnisk norrman är ansvarig för dåden. Då ägnas tid åt vad i barndomen som kan ha orsakat att det gick så fel i personens liv. Hade det varit en muslimsk gärningsman så hade den vinkeln inte ägnats många minuter...

Gärningsmannen kallas nu "gärningsman" eller "galning". Hade det varit en muslimsk gärningsman hade han kallats "terrorist"...


Så olika måttstockarna ändå är...


SvD: Ingen förväntar sig att kyrkan ska ta avstånd

SD-politiker uttalar stöd för den norske terroristen

Sverigedemokraten och kommunpolitikern Erik Hellsborn i Varberg anser att massakern i Norge är massinvandringens och ”islamiseringens” fel. I sin blogg skriver han att han inte känner någon skuld att dela den terrormisstänktes åsikter. (Se länk nederst.)

Jag är glad att SD offentligt tagit avstånd från de här åsikterna.
Jag noterar dock att SD inte vill ge tydligt besked om vilka åtgärder man tänker vidta. I vilket annat parti som helst så hade en person med de här åsikterna åkt ut med öronen före.

Man kan också undra vad SD är för parti som inte bara drar till sig personer med de här åsikterna, utan även ger dem förtroendeuppdrag. Det är helt uppenbart att den här sortens människor känner att SD på något sätt svarar upp mot deras åsikter.


SvD: SD-politiker delar Breiviks åsikter