Ett kök som litar på maten

Restaurang Ilse

Det finns en liten restaurangpärla i Vasastan (Stockholm), närmare bestämt på Kungstensgatan 9. Den heter Ilse, och jag har ätit några riktigt fina middagar där. Det är en restaurang med omtanke om såväl råvaror som vin. Det finns en viss fransk touch över maten, men den är tydligt förankrad i svenska råvaror.

Igår återöppnade den igen efter att ha varit stängt i två månader pga en vattenskada orsakad av läckage hos en granne. Och jag hängde på låset.

Kvällen bevisade tydligt att man inte tappat stilen under de två månaderna. Alltifrån det trevliga mottagandet, den uppmärksamma servicen, den avkopplade stämningen till den utmärkta maten och det perfekta vinvalet satt som en smäck.

Min kväll började med några kanapéer och ett glas bubbel. Lätta och delikata smaker som fick mina smaklökar att skrika "Mer!".

Som förrätt valde jag en liten råbiff med tryffel och parmesan. Råbiff är en utslagsgivande rätt. När den dränks i tillbehörens smaker så blir jag ledsen. Men här har köket låtit själva råbiffen vara i fokus. Köttet är perfekt i malning och konsistens. Tryffeln är där som en svag smekning.

Huvudrätten blev en risotto med karljohansvamp, kungsmussling och parmesan. Här kom det en generös och krämig tallrik där varje smak fick utrymme. Det är kanske inte den vackraste rätten att titta på, men mina smaklökar log saligt.
Till det blev det på kökets rekommendation en sagolikt god vit rioja. (Jag hade glömt hur gott en vit rioja kan vara till rätt sorts mat.)

Efter ett litet uppehåll så var det dags för efterrätten. (Detta är en restaurang där man kan sitta och läsa eller hamna i samtal med köket om man som jag sitter vid disken i direkt anslutning till köket.)
Det blev en mjölkchokladcréme med pistage och salt. Rena fina smaker som tillsammans med ett glas portvin avrundade kvällen på ett utmärkt sätt.


Det är välgörande med en restaurang som litar på maten. Köket vågar låta råvarorna få utrymme, utan att krångla till det eller överarbeta det. Omtanken om gästernas smaklökar avspeglas även i vinrekommendationerna.

Hit går man för att äta riktigt god mat utan krusiduller i en trevlig miljö.

Tredimensionell mat i avvägd balans

Restaurang NOI by Nobis 2018-11-10

Jag har bestämt mig för att inkludera mat i den här bloggen. Genom åren har jag haft många fina matupplevelser på restauranger som Såstaholm, Ebenist, Ilse m fl.
Kvällens besök på NOI by Nobis fick mig att ta beslutet att dela med mig av mina upplevelser även på det kulinariska området. Och kanske det slinker in något av mina egna matförsök....

Jag har gått i ett par månader och sett fram emot mitt besök på nyskapade NOI. Restaurangen ligger i källaren på Hotell Nobis vid Norrmalmstorg. Menyn är övervakad av hovtraktören Stefano Catenacci, något som borde borga för riktigt bra kvalitet i såväl komposition som utförande.
Här är det mycket som är helt rätt, men det finns fortfarande små störande vågdalar i såväl tanke som utförande.
På den mycket starka plussidan står en fantastiskt inbjudande och varm miljö, otroligt kunnig personal, omtanke om gästen, magnifika förrätter, förstklassigt vinurval och en spännande matnyfikenhet.
På minussidan står musik på för hög volym, ett slätstruket bröderbjudande och en (för kvällen) inte helt vällagad rödtunga.

Jag beställde till förrätt deras halva råbiff. Den placerar sig i absoluta toppen av mitt livs råbiffar. Mild, len, fyllig i smaken. Och med en surdegskrisp som skapar en extra dimension och lyfter rätten till hösta höjd. Det lite kraftigare spanska rödvinet var en fullträff till råbiffen.
Och så överraskade de med en extra förrätt - en bit lätthalstrad gulfenad tonfisk med friterad avokado, ingefärsdressing och syrad gurka. En rätt i perfekt balans mellan olika aspekter som perfekt förenades av den milt syrade gurkan.
På rekommendation valde jag till huvudrätt en helstekt rödtunga med crudité på polkabetor och fänkål, brynt smör med kapris, schalottenlök och potatispuré. Här brast det en aning i utförandet. En något övertillagad fisk där betorna och fänkålen saknade tillräcklig smakkaraktär för att skapa djup i rätten. Om fisken var övertillagad så hade smöret å andra sidan mått bra av att brynas en smula mer för att få fram den karakteristiska smaken. Min vinet till var perfekt - själva hade jag inte kommit på att servera en chenin blanc. Det matchade verkligen både smöret, fänkålen och kaprisen.
Efterrätterna blev en trestegare mot absolut lycka. Den lilla chokladtryffeln var perfekt i sin enkelhet och rika chokladsmak. Sedan överraskade köket igen med att dyka upp med ett litet experiment - en brownieglass som var helt barnsligt god. Och när de ändå var på gång kom de med nästa experiment - en glass på getost. Här fick jag något saligt i blicken, det är bland det godaste jag någonsin ätit i dessertväg. Jag är också imponerad över den unga Sauternes de plockade fram - den hade söta toner som inte tog över, och den hade kvar massor av friskhet.

Detta var en helt underbar kväll. Jag vet att mina ord om huvudrätten kan verka hårda, men det kan bero på att jag är väldigt kräsen.
En sak är säker - jag kommer att komma tillbaka!