Långfredag

Detta är den dagen i den kristna traditionen då döden står i centrum.
Samtidigt som den tanken är i mitt huvud hör jag på nyheterna att 890 tranor har landat vid Hornborgasjön.
Död och liv...
När jag var ute med hundarna nyss så hörde jag kvittret från hundratals småfåglar i träd och buskar. Det är liv.
Under snön väntar nytt liv på att spira och växa. Livet är starkast....

En annan tanke som dyker upp som en parallell är kontrasten mellan gott och ont i världen. Jag vet att i detta ögonblick så dör människor av svält. Människor drivs bort från sina hem. Barn fråntas sin barndom i krigets och våldets skugga. Allt känns hopplöst....
Men jag vet att just nu så finns det också kärlek och hopp. En mamma ammar sitt barn. En liten flicka lär sig att cykla. Två människor älskar varandra. Någon skrattar av ren glädje och lycka.
Jag väljer kärleken och hoppet. Jag tror nämligen att det är den starkaste kraften. Jag tror att glädjen och kärleken är starkare än hatet.

Varning för valpen

Det där med valpar är inte lätt.....
Jag har varit hos en bekant några dagar för att ta hand om hus och hundar medan hon har varit bortrest. Och hon har ett par valpkullar hemma. Normalt sett så klarar jag det bra, hur söta valparna än är. Men den här gången blev det "problem".
Problemet heter Cactus (eller Kent) och han är en liten kinesvalp med en utstrålning som övergår det mesta jag har råkat ut för. När han tittar på mig med de små kolsvarta ögonen så smälter jag direkt. Och när han kommer skuttande mot mig och knuffar på mig med tassen så är jag förlorad.
Vad gör man? Vi har sagt att vi inte ska ha en hund till för närvarande. Men i sådana här lägen måste man mobilisera alla krafter för att inte vika från det beslutet. Huvva......

Den kommande arbetsveckan

Min förkylning som slog till i torsdags lyckades jag tydligen få stopp på genom att hålla mig hemma i fredags och ta det lugnt under helgen.


Så i morgon blir det jobb som vanligt. Den här veckan ska jag ägna mig åt att strukturera arbetet i min nya grupp.

• Vi måste först få alla våra olika små och stora projekt på bordet så att vi kan prioritera.
• Jag ska gå igenom och strukturera all den löpande information och gemensamma filer som vi behöver.
  
• Jag ska dessutom lägga om arbetsfördelningen med orderhanteringen enligt vad vi kom överens på uppstartsmötet i förra veckan.
• Och så ska jag börja skissa på de processbeskrivningar som vi ska gå igenom med våra interna "kunder". De måste vi ha på plats för att kunna hålla undan arbetsuppgifter som vi inte ska ägna oss åt.

Alltså, en intressant och blandad vecka.
Dessutom ska jag över till Upplands Väsby över dagen på onsdag för det första ledningsmötet i min nya roll. (Måste komma ihåg att inte trampa in på mitt gamla område.)

Konsten att vara sjuk

Igår morse var jag ganska så trött när jag skulle åka till jobbet, men jag trodde att det bara var effekten av två intensiva arbetsdagar i Upplands Väsby.

Under de första timmarna på jobbet gick det bra, men någon timma innan lunch började jag nysa och snora. Trodde att det var pga att jag suttit i drag med öppet fönster en stund, men ju längre dagen gick ju mer stod det klart att det var en förkylning som hade tagit sin boning i min kropp. Och på kvällen var jag precis hur sliten som helst. Somnade till och med i soffan.
Tog ett beslut om att fredagen (dvs idag) skulle tillbringas hemma.
Tack och lov hade jag inga "kritiska" möten inplanerade på jobbet. Det underlättade beslutet, även om jag nog inte hade tagit mig till jobbet hur viktigt det än hade varit.

Jag förstår inte varför folk ska plåga sig själva till jobbet med feber och huvudvärk. Hur effektiva är de då? Och hur trevliga är de för sin omgivning? Och hur lätt är det inte att de istället blir hemma dubbelt så länge när kroppen säger ifrån att den inte gillar situationen?

Då är det bättre att hålla sig hemma och se till att bli frisk fort. Så nu ägnar jag mig åt att vila, hålla mig varm, dricka mycket vatten, äta glass (för halsen) och undvika att få arbetslust.
Det är faktiskt riktigt skönt att krypa upp i soffan med hundar och katter, under en filt. Och jag har två nya böcker att ägna mig åt.

Ett enda hjärta

Alla hjärtans dag?
För mig handlar det om ett speciellt hjärta. Ett stort och varmt hjärta. Ett leende och klokt hjärta. Jag kan varje dag känna rytmen av det hjärtats slag, och jag vill låta mitt eget hjärta slå i samma takt.
Det är nu 6 år sedan jag lärde känna Jonas. Sedan dess har kärleken utvecklats och fördjupats. Jag kan bara inte fatta att det är 6 år sedan? Det känns ju som alldeles nyss! Jag kan fortfarande bli alldeles bubbligt nyförälskad. Samtidigt som den djupare känslan finns där.
Ja, jag är lycklig.