Hur går du människa?

Ok, nu ska jag gnälla. (De som inte har lust att läsa gnäll kan hoppa av redan nu.)

Dagens gnäll handlar om folk som röra sig bland folk.
Du är ute och går på stan. Nog sjutton händer något av följande:

• Några går i sällskap och tar upp hela trottoarens bredd utan att tänka på att det kanske finns folk som vill gå förbi. De går naturligtvis olidligt långsamt. (Nog är barnvagnsförare något överrepresenterade i den här kategorin?)
• Någon går rakt emot dig på sin vänstersida av trottoaren. Personen visar inga tecken på att väja, och du får välja mellan att hålla till vänster och gå i vägen för någon annan eller gå ut i gaten.
• Någon går framför dig och tvärstannar utan att fatta att det finns folk bakom. (Personen pratar naturligtvis i mobiltelefon.)
• Du är i en affär och någon med varuvagn ställer vagnen på tvären i en gång och blockerar totalt för alla andra. Personen ser naturligtvis att du vill förbi, men fattar inte (vill inte fatta?) det.
• Du ska gå av en buss, men folk börjar gå på innan du hunnit av. Och du får svårt att komma ut innan bussen kör igen.

Varför är det så svårt att inse att de inte är ensamma i "trafiken"?
Varför är det så svårt att se sig om och kanske till och med slänga en blick över axeln?
Varför är det så svårt att planera sin väg framåt?
Varför är det så svårt att tolka trafikmönstret?
Varför är det så svårt att förstå konsekvenser av sitt eget beteende?

Är folk helt enkelt dumma?
Bryr de sig bara om sig själva?
Eller är de bara utstuderat hänsynslösa?

Nog med gnäll!

Den första snön

Lördagen den 22 oktober 2005 - den första snön för säsongen.
Det började som regn, gick över till snöblandat, och nu dalar snön ner i stora blöta flingor. Det är så mycket att det har blivit ett tunt vitt lager på marken.
Hundarna hade delade meningar om värdet av att gå en promenad. Lisa satte hälarna i backen och visade på alla sätt hur lite lust hon hade. Så det blev inte någon längre tur.
Annars har vi ägnat dagen åt att ladda upp bilder från vår USA-resa så at vi kan publicera dem i vår reserapport, putsat fönster, skakat mattor, torkat golv, tvättat, sorterat torr tvätt mm.
Egentligen en ganska mysig dag.

Ikväll ska vi på fest. Telenor fyller 150 år och firar med en stor konsert i Oslo Spektrum. Jonas lyckades få biljetter! Och efteråt är det en lätt bit mat och dans. Ska bli KUL!!!

Back home again!

Now we are back home again. We have spent 3 weeks in Florida, USA. Loved every minute!
There will be a trip report soon on a separate blog.

Now we spend time getting back in our normal routines and to give the dogs and cats quality time. We have missed them.

Test

Detta är en test av email från telefon.

Om tidsfickor

Vad är en tidsficka?
Det är en liten utbuktning på den annars så raka tidlinjen som man kan placera sig i utan att känna att man kommer på efterkälken. Ungefär som att swischa fram i en tunnel och så dyker det plötsligt upp en dörr i tunnelväggen som man kan öppna och gå in genom. Efter en stund kan man kliva ut i tunneln och fortsätta precis där man var när man "klev av".

Är detta en hopplös dröm i en stressig vardag? Nej, inte alls. Alla behöver vi ta en "time-out" ibland. Det behöver inte vara så dramatiskt eller komplicerat. Oftast räcker det med ett par minuter då man stänger av och fokuserar på något positivt.
Man kan skapa de här små tidsfickorna själv. Stänga av telefonen, gå en promenad, luta sig tillbaka och blunda, tänka på något kul, leka med en hund, klappa en katt, lyssna på lite musik, fundera över hur det känns när en regndroppe träffar huden. Beroende på vem man är och var man är kan det vara helt olika saker.

Många säger: "Jag har inte tid att ta paus!" Då säger jag: "Du har inte tid att inte ta paus." Den lilla tidsfickan ger dig energi och löser upp knutar. På sätt och vis ger den dig mer tid, hur konstigt det än låter.

Varför inte prova?