Sista kvällen i Norge

I morgon flyttar vi till Sverige.
Flytten kommer att gå i ett riktigt vinterväder med massor av snö. Bra kontrast till den dagen (2 juli 1997) då jag flyttade hit. Då var det en otroligt varm sommar, även om regnet vräkte ner just den dagen.
Kommer jag att sakna Norge? Självklart, det finns många fina minnen som jag kommer att ta med mig.
Ser jag fram emot att komma tillbaka till Sverige? JA!!!!!!!!!!

En av de sista kvällarna i Norge

Om två dagar sätter vi oss i bilen och åker till vårt nya hem i Sverige.
Naturligtvis ska det bli spännande att ta ett nytt steg i våra liv, men lite nostalgi finns det nog. Här har vi upplevt mycket. Det är trots allt 8.5 år sedan jag flyttade till Norge. Den senaste veckan har jag gång på gång tänkt att: "Nu är det sista gången jag gör det här...."
Vad kommer jag att sakna?
- Några av våra vänner
- Några av våra vänners hundar
- Ett par av de vackraste platserna i Oslo
- Några av turstråken på åsarna här hemma

Jag tar med mig minnen, både goda och dåliga. Men jag känner att det är de goda minnena som är i klar majoritet.

Småfåglar

De vimlar av småfåglar utanför fönstret. Vi hängde upp fröautomater och talgbollar för ett par veckor sedan, och fåglarna har definitivt hittat hit. Det är talgoxar, nötväckor, blåmesar och domherrar. Idag hörde jag en domherre sitta högt i trädet och flöjta sitt omisskännliga läte. Tonen är så ren och klar. Den passar verkligen in i vinterns rena konturer.

Det vackraste vita

Igår och i natt föll snön mjukt och länge över trakten. Idag är det julkortsvackert med obrutet vita fält och snötyngda grenar. Alla konturer är mjuka och ljuden är dämpade. Småfåglarna har varit ivriga besökare i allt det vita vid fröautomaterna och talgbollarna.
Det är outsägligt vackert.

Jag är hemma och vårdar en förkylning, och jag har tillåtit mig att svepas in i snöstämningen.

Hur går du människa?

Ok, nu ska jag gnälla. (De som inte har lust att läsa gnäll kan hoppa av redan nu.)

Dagens gnäll handlar om folk som röra sig bland folk.
Du är ute och går på stan. Nog sjutton händer något av följande:

• Några går i sällskap och tar upp hela trottoarens bredd utan att tänka på att det kanske finns folk som vill gå förbi. De går naturligtvis olidligt långsamt. (Nog är barnvagnsförare något överrepresenterade i den här kategorin?)
• Någon går rakt emot dig på sin vänstersida av trottoaren. Personen visar inga tecken på att väja, och du får välja mellan att hålla till vänster och gå i vägen för någon annan eller gå ut i gaten.
• Någon går framför dig och tvärstannar utan att fatta att det finns folk bakom. (Personen pratar naturligtvis i mobiltelefon.)
• Du är i en affär och någon med varuvagn ställer vagnen på tvären i en gång och blockerar totalt för alla andra. Personen ser naturligtvis att du vill förbi, men fattar inte (vill inte fatta?) det.
• Du ska gå av en buss, men folk börjar gå på innan du hunnit av. Och du får svårt att komma ut innan bussen kör igen.

Varför är det så svårt att inse att de inte är ensamma i "trafiken"?
Varför är det så svårt att se sig om och kanske till och med slänga en blick över axeln?
Varför är det så svårt att planera sin väg framåt?
Varför är det så svårt att tolka trafikmönstret?
Varför är det så svårt att förstå konsekvenser av sitt eget beteende?

Är folk helt enkelt dumma?
Bryr de sig bara om sig själva?
Eller är de bara utstuderat hänsynslösa?

Nog med gnäll!