En fast punkt

"Ge mig en fast punkt och jag ska rubba jorden" är ett uttryck som tillskrivs Arkimedes. För hans del handlade det om hans hävstångsprincip, men för min del har det även en annan betydelse.

Det kan vara stökigt eller stressigt på jobbet. Det kan vara massor av tankar, beslut, planer och aktiviteter som tränger sig på och pockar på min uppmärksamhet. Det mesta kan vara svävande osäkert.
Då är det så skönt att känna att det alltid finns en fast punkt i form av hem och familj. Där finns tryggheten, stödet, lugnet och kärleken.
Där kan jag hämta de krafter som jag behöver för att rubba min värld.

A wish for Christmas

I'm privileged. I live in peace with a home, food, job and people that cares about me.

Many people lack one or more of these things. Does it have to be like that? No, we have the power to change that if we really want.
But what can you and I do? We can reach out to someone that is lonely, we can share a bit of things that we have plenty of, we can say no to the ones that are looking for conflicts. Maybe just a smile and a nice word can make a difference?

The things that we take for granted can be taken from us. What if you and I were poor, homeless, hungry, lonely? What would it mean if someone could see us and include us in their world?

Vintern är nära

På väg hem från Göta. Vi har varit där och firat fars 75-årsdag.
Resan går hur smidigt som helst med Jonas vid ratten. Nu har vi precis tagit en kort paus i Västerås. Har har det SNÖAT! Det ligger ett tunt lager i terrängen och längs vägarna ser det till och med ut som om de har fått ploga. Vintern är nära...

Så ska det låta!

Jag kan bara inte låta bli att svepas med av Cecilia Bartolis sång.
Det handlar inte bara om hennes halsbrytande teknik som är så virtuos att det är svårt att förstå hur hon bär sig åt.
Det handlar framför allt om hennes fullblodsmusikalitet och förmåga att tolka och nå ut med musiken. Hennes energi, vitalitet, ögonkontakt, innerlighet och uppenbara glädje smittar.

Hennes vokala teknik får en och annan purist att sätt upp varningsskyltar, men jag ser inte det problemet. De puristerna utgår från en mycket snäv uppfattning om hur "rätt" ska se ut och låta. De glömmer att deras tolkning bara har varit giltig i lite drygt hundra år. Innan dess sjöng man helt enkelt annorlunda. Då hade man en teknik som gav en möjlighet till snabbare passager och mer kameleontmässig klang.
Cacilia Bartoli har lyckats plocka upp element från den tiden och sytt ihop det med modern teknik på ett superbt sätt.

Lyssna (och se) bara när hon sjunger arian Agitata da due venti ur operan La Griselda av Vivaldi:

Modern konst - en upplevelse

Jag har aldrig varit så särskilt förtjust i det som lite övergripande kallas "modern konst". Oftast verkar det bara konstigt och säger mig absolut ingenting.

Men igår besökte jag Moderna Muséet i Stockholm och såg utställningen med en del av Olle Baertlings verk. Och då hände något. Jag blev helt plötsligt påverkad av det jag såg. Det var som om mönstren, linjerna, fälten, geometrin flyttade sig utanför den själva fysiska bilden. Och inte nog med det, det uppstod en tredje dimension i bilderna. Det jag såg blev mer än det jag såg.

Vi är ofta lata och söker det enkla som ger ett igenkännande. Vi vill kunna tryggt sortera in det vi ser i kända mönster.

Baertlings konst kräver något annat. Den ber oss att glömma allt vi lärt oss om hur det "ska" vara. Den vill att vi bara ser och upplever.

Så varför inte göra ett besök på Moderna och se vad som händer?