Ibland blir man rädd

Krönikan som rubriken länkar till handlar om HBT-öppenhet i näringslivet. Men det är inte det som är mitt ämne den här gången även om jag har en hyfsat hög chefsposition i ett större internationellt företag. Och jag har inga problem med att vara öppen på jobbet, varken bland medarbetare eller chefer oavsett land.

Mitt tema är det hat som kryper fram i kommentarerna. Det skrämmer mig...
Jag sållar bort de ständiga kommentatorerna som gjort det till en heltidssysselsättning att så kverulantiskt och kontroversiellt som möjligt kommentera allsköns saker efter en något skruvad verklighetsuppfattning. De kan vi bortse från. De är mest pinsamma.

Men det som är intressant är kommentarerna som handlar om:
- vanligt = normalt (alltså att ovanligt skulle vara onormalt)
- homosexuella ska helst inte synas/höras/märkas (folk verkar ha tvingats acceptera att vi existerar)
- många inser inte snedbalansen att 99% av allt som skrivs, sägs, uttrycks i media och liknande sammanhang bygger på en heterosexuell norm (ska det vara så hemskt om vi homosexuella åtminstone vill få tillgång till kanske 5%?)

Jag återkommer till samma gamla fråga: Vad är de RÄDDA för? Vi tänker inte ta ifrån dem deras heterosexuella vardag. Vi kommer inte att förföra deras barn.
Vi begär bara att få leva och uttrycka oss på samma villkor som alla andra.

http://www.svd.se/naringsliv/kronikorer/nar-kliver-foretagen-ut-ur-garderoben_3291619.svd

Att ersätta en norm med en annan - om kritiken av heteronormen

Ja, så har då Stockkholm Pride startat. I år handlar mycket om heteronormen. Den har utsetts till "årets fiende nr 1".
Under de senaste åren har jag hört och läst många kritiska uttalanden och åsikter om heteronormen. Det som är temat för det här blogginlägget är att flertalet av de som uttalar sig om heteronormen:
a) gör det utifrån sina egna fördomar och
b) är omedvetna om att de vill ersätta en norm med en annan.
(Låt mig för sakens skull göra klart att jag inte är någon vän av heteronormen, den som enligt definitionen gör att alla bedöms och bemöts utifrån en given uppsättning av värderingar byggda på heterosexuellt samliv.)

A. Många homosexuella (och här menar jag egentligen hbtq-personer) uttrycker sig med ett förakt mot heterosexuella: Heterosexuella tänker i gammaldags låsta banor, de är trångsynta, de lever tråkiga/meningslösa liv etc.
Just den typen av uttalanden bygger på en fördomsfull trångsynthet - om heterosexuella. I sin extrem handlar det om att en del homosexuella ser sig som "finare" människor än heterosexuella.
Ja, det är faktiskt så att de här personerna aktivt odlar och vidmakthåller en vi/de-syn. De bygger murar och gräver skyttegravar istället för att öppet och förutsättningslöst möta människor.

B. Som homosexuell ställs jag ofta inför ett paradoxalt utanförskap, det känns ofta som om mitt val av liv inte är godkänt - av andra homosexuella. Jag och min Jonas lever vårt enkla liv i ett kedjehus på en liten ort. Vi ägnar oss åt varandra, våra hundar och katter, vår trädgård och vårt hus. Vi umgås i all enkelhet med släkt och vänner. Vi har vanliga jobb.
Båda lever vi som öppet homosexuella - utan några som helst problem. Vi pratar med andra om vårt liv helt utan dramatik eller som några försök till "statements".
Men bland de "riktiga" hbtq-personerna ses vi ofta som fega anpasslingar och svikare. Vi lever nämligen för nära heteronormen enligt dem. Men de tycks inte vilja fatta att detta är vårt val - vårt helt egna fria val.
Ser de oss som ett hot? Är vi farliga eftersom vårt sätt att leva raserar deras teoribygge och ifrågasätter deras offerroll?

Jag är glad och tacksam att det finns de som står upp för rätten att leva öppet som homosexuell. Men de får akta sig noga för att skapa ett dubbelt utanförskap genom att introducera en ny norm. De måste inse att det finns många olika sätt att föra kampen.

Glad Pride på er alla!

Litauen en odemokratisk stat enligt egen president?

Litauens nyvalda president Dalia Grybauskaite uttalar sig klart angående den nya lagen som förbjuder information i positiv ton om bl a homosexualitet.

"I demokratiska samhällen kan bara icke-diskriminerande åtgärder användas för att skydda minderåriga från negativa effekter av information till allmänheten", heter det i en kommuniké från president Dalia Grybauskaite.

President Grybauskaite säger alltså att om lagen i oförändrat skick införs i mars 2010 så är inte längre Litauen en demokratisk stat. Mycket intressant...

Med den här typen av tydliga besked från ledande företrädare så finns det fortfarande ett hopp.

Inkonsekvens och intolerans

Kyrkoherde emeritus Sverker Tronet slår på stora indignationstrumman i sitt fördömade av Svenska Kyrkans och ärkebiskop Anders Wejryds ställningstagande för könsneutrala äktenskap inom kyrkans ram.

Tronet gör sig skyldig till en illaluktande självförhävelse när han hävdar att hans tolkning av Bibeln är den enda rätta. Han gör det dessutom med argumentet att "det har alltid varit så".
Vem säger att hans tolkning av Guds ord är den enda rätta? Här är han ute på en farlig väg. Bibeln har en del att säga om den sortens människor....

Han gör sig också skyldig till att blanda ihop Jesus ord med människors påbud. Grunden för hans resonemang är att människors tillägg och praktiseringar genom två årtusenden av Jesus ord är den sanna kristendomen. Där är han i princip katolik.

Sedan måste jag ju som vanligt fråga varför just ett par lösryckta citat ur Bibeln varav inget är yttrat av Jesus är så mycket viktigare än andra lösryckta citat ur Bibeln? Lever t ex Sverker Tronet efter alla de buden? Har han lämnat ifrån sig alla sina ägodelar? Har han tagit avstånd från sin familj?)

Nej, jag går inte på sådant här så länge det bygger på inkonsekvenser och irrelevanta argument.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/svenska-kyrkans-identitet-hotad_3236673.svd

Varning för värdekonservatismens konsekvenser

Är det någon mer än jag som tycker att den länkade artikeln luktar självgod självbelåtenhet? För det gör den...

Men nu var det inte det som var min poäng. Det jag bestämt vill varna för är den s.k. värdekonservatismens otäcka konsekvenser. Värdekonservatism omfattar en syn på att vissa beteenden och åsikter är mer rätt eftersom de antingen omfattas av ett flertal av befolkningen eller att de är rådande.
Vad är nu den farliga konsekvensen av det? Jo, det finns ett underförstått likhetstecken med "vanligt" och "normalt". Det som är vanligast är bäst och "som det ska vara". Det ska inte kritiseras, utan det ska snarare upphöjas till norm. Allt annat ses då som onormalt eller till och med oönskat.
Enligt det synsättet så är heterosexualitet den önskvärda normen eftersom den är vanligare, dvs "normal" med värdekonservativt synsätt. Homosexualitet är alltså "onormalt".

Värdekonservatism bygger murar, skapar motsättningar och motarbetar nödvändig utveckling/förändring.
För de priviligierade, de som har position/pengar är detta säkert önskvärt. Och de är skickliga att spela på en populism om "vanligt folk", de bara på Göran Hägglunds Almedals-tal.

Alltså - varning för värdekonservatismens sanna ansikte bakom den leende masken.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vardekonservatism-blev-plotsligt-inne_3226205.svd