En romantisk Bartok

Berwaldhallen

Jörg Widmann: Antifon

Bartok: Riddar Blåskäggs borg

Radiosymfonikerna

Dirigent: Daniel Harding

Solister: Elena Zjidkova och Gábor Bretz

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen – Radiosymfonikerna under Daniel Harding åstadkommer storverk!  Den här gången fortsatte de sin verksamhet med att ge operor konsertant. Det är inte alltid som operor fungerar på konsertscenen, men just Bartoks Riddar Blåskäggs borg är en opera som faktiskt fungerar i det här formatet.

Harding valde en romantisk tolkning med grund i en varm och tät stråkklang. Han skapade böljande rörelser där stråket rörde sig som en enda organism - både hörbart och synbart. Det fanns en laddning och ett engagemang som genomsyrade varje musiker ner till sista pult. Jag vill speciellt lyfta fram förstaviolinerna och kontrabasarna. Förstaviolinernas lyster var rent magisk. Kontrabasarnas bett och sonoritet stod i en helt egen klass – även i en internationell jämförelse.

Träblåset glänste i förstklassiga solistiska insatser, speciellt måste förstaklarinettisten nämnas. Ordet ekvilibristisk ligger nära till hands.
Men mest påtagligt var den grad av total integration och gemensam riktning som orkestern uppnådde. Detta är i hög grad Daniel Hardings förtjänst. Han ger intrycket av att ge en tydlig riktning, men ändå ge utrymme för de enskilda musikernas initiativ inom den riktningen.

Elena Zjidkova gestaltade en fascinerande Judith, full av liv och kärlek. Hennes livsbejakande tolkning tydliggjorde den del av tragiken i operan som ligger i att inte ens det kan bryta Blåskäggs obeveklighet och ödets gång. Zjidkovas röst strålade utan att någonsin förlora sin mänsklighet.
Gábor Bretz var en smula torr Blåskägg som inte riktigt fyllde rollen. Han sjöng polerat, men utan den känslomässiga botten som jag vill höra i rollen. Hans tolkning gjorde det svårt att förstå varför Judith inte kunde övervinna honom.

Daniel Harding visade att han inte bara är en förstklassig dirigent, utan att han även har en talang som entertainer. Med brittiskt torr humor presenterade han verket, utan att för den skull banalisera det.
Men hans största insats var att han visade Bartok som romantiker istället för som den modernist han ofta klassas som.

När allting

När allt står på spel.
När lyckan ligger i ena vågskålen.


När det gäller livet.

Människor med för mycket tid och för liten förmåga

I vissa sammanhang finns det människor som ägnar sig åt att ställa till med problem, bråk och konflikter. Det handlar ofta om olika föreningar som är kopplade till fritidsintressen. Det handlar om smutskastning av personer, om spridning av falsk information - allt i syfte att ställa till problem för en eller flera personer.

Ofta är upprinnelsen rena petitesser och banaliteter som som egentligen inte har någon reell betydelse. Ibland är det rena missuppfattningar som ligger bakom.
Men detta tas till konflikter av monumentala mått där människor som inte alls har med saken att göra dras in. Till slut vet ingen vad det från början egentligen handlade om. Men konflikten fortgår och lever sitt eget liv. Och fördjupas och cementeras.

Det handlar om människor som har på tok för mycket tid till förfogande och alldeles för liten egen förmåga att uträtta något. Detta resulterar i att de ägnar sin tid åt att förminska andra för att själva framstå som större. Istället för att förkovra sig och utveckla sin egen verksamhet så sitter de på olika diskussionsforum och på Facebook och snackar skit om andra - ofta rena lögner eller åtminstone en rejält vinklad eller förvriden sanning.
Den här sortens människor saknar oftast en realistisk självbild, de anser sig som otroligt duktiga, kunniga, seriösa och framgångsrika. Faktum är att man hos dem ofta kan hitta några av de personlighetsdrag som konstituerar en psykopatisk personlighet.
Ofta framstår de som otroligt kunniga och engagerade för "en god sak". Men det krävs inte mycket för att genomskåda dem. Ändå lyckas de dupera många. Typiskt är dock att förr eller senare så gör de sig omöjliga. Då tvingas de gå vidare och söka sig en fan club någon annanstans. Och så fortsätter det.

Egentligen vill man bara vända ryggen åt dem, men tyvärr kan de i vissa lägen skapa sådana problem att det förhållningssättet inte är hållbart. Eftersom man inte kan diskutera med dem på ett konstruktivt sätt så får man nöja sig med att göra en tydlig och öppen markering så att åtminstone mer reflekterande individer i omgivningen kan få sig en tankeställare.
Men man får aldrig ta de här personernas agerande personligt.

Rent hus

Tog gott om tid på mig idag när jag städade huset. Jag torkade till och med alla bokhyllor. Efter att ha våttorkat golven kände jag mig så där nöjd som man bara gör när huset luktar grönsåpa.
Adderade till huslighetsdofterna med att grädda pannkakor.

Kvällen med musik och en god bok på terrassen. Och en mojito
Nyss började regnet stilla falla. Inget hällregn, utan bara ett försynt småregn.

Första semesterdagen snart till ända.

I en skog efter regn

Ytterligare en dag som bjöd på grå skyar och regnet hängande i luften. Men när det ljusnade lite på eftermiddagen tog jag med mig hink och hundar ut på en skogstur - med förhoppning om att kanske hitta några kantareller.

Vi tog vägen längs fälten norrut. Jag fick bana väg för hundarna genom högt gräs - och blev naturligtvis  genomblöt om benen. Letade på några av kullarna och slänterna - ingen svamp. Dock massor av underbart söta smultron. Massor av dofter som strök sig förbi.
Tog oss en bit västerut i en annan typ av skog - ingen svamp. Men blåbär! Den mjuka stigen vindlade sig fram mellan granar och tallar. Jag njöt av att gå långsamt och verkligen känna svikten i marken.

Kom upp på höjden vid kraftledningsgatan. Berghällar med mossa och lavar som skapade ett fascinerande mönster. Hundarna for omkring som tokiga bland alla spännande dofter.

Efter ett par timmar kom vi hem - blöta och utan svamp. Men med en känsla av lycka.